Det är lurigt med träning. Ibland finns det oändligt med energi och motivation men ibland ser man bara hinder och anledningar att låta bli.
När jag var tonåring tränade jag nästan jämt. Var det inte löpning, skidåkning eller styrketräning så sysslade jag med någon sport som t.ex. truppgymnastik, skateboard eller snowboard. Man var alltid aktiv.
Den träning som jag lagt ner mest tid och energi på har i särklass varit styrketräningen. Mina första upplevelser av gym fick jag när jag gick i högstadiet. Jag och några vänner provade oss fram och började tycka att det var roligt så vi bestämde oss för att försöka gå till skolans gym en gång i veckan.
Till en början var det mest att man snackade skit och skojade med varandra medan man drog i någon maskin eller lyfte en hantel, men efter ett tag så växte intresset och jag ville lära mig mer om hur man faktiskt skulle göra det rätt så att man kunde få se några resultat av sin träning. Då började jag läsa på om vilka övningar man kan göra, hur många gånger man ska göra dem, osv. Men det var i gymnasiet som jag började träna på riktigt.
När jag gick i gymnasiet hade alla på min skola tillgång till ett gym som låg på andra sidan vägen. Då var det otroligt enkelt att ta sig till gymmet. Man såg bara till att ha med sig träningskläder i väskan när man cyklade till skolan och gick över vägen när skoldagen var över.
Under den här tiden hade jag börjat läsa mycket mer om allt som behövs för att optimera sin träning. Jag började inse att det inte bara är att lyfta en skivstång några gånger så blir man stark som en oxe. Det handlar faktiskt ännu mer om vad man äter och hur man vilar. Intresset växte och ett pass i veckan blev två, som sedan blev tre, som sedan blev fyra. Styrketräningen blev en livsstil och något man funderade på en stor del av dygnet. Då såg man också resultat. Jag blev mycket starkare och var inte längre tunn som en sticka.
Under den sista perioden av gymnasiet så blev det dock mindre och mindre träning då allt skolarbete tog upp så mycket av min tid och energi. Men de kunskaper som jag skaffade mig på den tiden är något jag har med mig hela livet.