I många svenska städer har politiska makthavare, ivriga att ”sätta kommunen på kartan” eller bygga pampiga monument efter sig själva, förvanskat den särart som funnits i stadskärnorna. Parallellt med detta har gallerior och internationella butikskedjor trängt undan många av småbutikerna som bidrar till att ge en stad sin karaktär.
Min hemstad Umeå utgör inget undantag. Umeå blev Kulturhuvudstad 2014. Staden har förändrats väldigt mycket under det senaste årtiondet med nya gallerior, ombyggda torg och ett nytt kulturhus. För att nämna några saker.
Jag och mina syskon växte upp under 60- och 70-talet i Umeå centrum, mittemot Åhléns. Jag bodde i ett brunt hus efter Storgatan och brukade leka på baksidan av huset. Där fanns ett litet tvätteri och en mindre parkering. Idag står där i stället en stor parkering med betalautomat. Från denna bakgård hoppade vi ner på ett tak, gick över det och hasade ner på en mur som omringade Hantverkshuset. Där hoppade vi ner och kom till ett roligare ställe att vara på, nämligen Hantverkshusets stora gård. Där fanns även en syrénberså eller något liknande.
Under den tiden hyrde Hantverkshuset ut lokaler för tillställningar samt serverade mat. Under tonåren fick vi jobba där någon gång med att ta emot inträde. Idag är Hantverkshuset en restaurang och gården är mycket mindre. Detta eftersom Filmstadens lokaler samt även lägenheter har byggts över den gården.
Att komma till Rådhustorget i Umeås absoluta centrum tog bara några steg för oss. Det var en fest att gå till centrum på helgerna. Det var alltid mycket folk som trängdes i ingångarna till Domus, Epa och Tempo och där i trängseln stötte man ofta på någon man kände.
På torget fanns det alltid många marknadsstånd under den här tiden. Idag blir jag så förbryllad när detta inslag, som för mig är en självklarhet, inte längre finns. Under en tid fanns även baracker med butiker som fick vara där tillfälligt, bland annat Hellspongs bokhandel. Enligt tidskriften Västerbotten fick flera butiker tillfälliga lokaler i baracker på torget under rivningar och nybyggnationer under 60- och 70-talet. Det gynnsamma läget ökade omsättningen och var ett inte alls oävet inslag i stadsbilden.
En kiosk fanns nära Domus (idag MVG-gallerian) och var ett självklart inslag under många år. Det fanns även korv- och glassvagnar under lång tid.
Idag är Rådhustorget utarmat – det är som om det har tappat bort sig själv. Efter en ombyggnad för några år sedan är det bara stort och kalt, som ett torg i någon öststat. Många affärer har lagt ned och torget är öde. Det har byggts två gallerior, MVG-gallerian och Utopia, som utgår från torget. Båda två är fyllda med samma affärer som du hittar i vilken galleria som helst, i vilken medelstor svensk stad som helst.
Längs gågatan finns i alla fall Skocentrum och Sandbergs pappershandel kvar sedan min barndomstid. Skocentrum har funnits i samma lokal sedan 1957 och Sandbergs pappershandel har funnits på samma ställe ända sedan 1921! Båda dessa affärer brukar jag handla i idag. Men även gågatan har förlorat en del av sin charm.
Under sommaren har Rådhustorget i alla fall levt upp litegrann. Kommunen har ställt dit ett litet lekutrymme för barn samt några stolar. Det finns även en glassvagn. Jag var dit med mina barnbarn en kväll under semestern. Det var trevligt. Men det är inte alls lika levande som under min uppväxt på 60- och 70-talet.