Som vi skrev i förra numret var världen på väg mot en beräknad ökning av medeltemperaturen på 2,7 grader fram till slutet av århundradet då världens makthavare anlände till klimattoppmötet COP 26 i Glasgow. Detta under förutsättningar att alla löften som avgivits i samband med Parisavtalet år 2015 verkligen hölls. Efter klimattoppmötet i Glasgow, som avslutades den 12 november, har den beräknade ökningen av medeltemperaturen fram till år 2100 pressats ned till 2,4 grader. Återigen under förutsättning att alla avgivna löften följs. Och detta är långtifrån säkert. De löften som ges är nämligen inte bindande utan frivilliga.
De som har gjort denna beräkning är organisationen ”Climate Action Tracker (CAT)”. Detta genom att analysera de målsättningar och åtgärder som de deltagande länderna presenterade inför och under mötet i Glasgow.
En ökning av temperaturen på 2,4 grader är mycket långt ifrån Parisavtalets mål på en ökning av medeltemperaturen på betydligt under 2,0 grader – helst med sikte på 1,5 (se den exakta formuleringen nedan). De globala utsläppen av växthusgaser beräknas behöva minska med hela 55 procent i jämförelse med dagens nivåer redan fram till 2030 för att temperaturökningen ska stanna vid 1,5 grader! Utsläppen skulle behöva minska med hela 30 procent fram till år 2030 för att stanna vid 2,0 grader.
Sannolikheten för att någon av dessa nivåer kommer att nås, vad gäller minskade utsläpp, är obefintlig. Detta understryks av att de globala utsläppen ökade med nästa tio procent under åren 2011 till 2019. Det finns inte heller någon tidpunkt satt för när den årliga ökningen av utsläpp ska vändas till minskningar.
Innebörden av Glasgow
I de nya planer som blev resultatet av mötet i Glasgow presenterades löften på åtgärder som sammanlagt beräknas minska utsläppen med 15–17 procent fram till år 2030. Detta beräknas minska den globala medeltemperaturen med endast 0,3 grader fram till slutet av detta århundrade. Och detta förutsätter att de avgivna löftena verkligen hålls. Mot denna bakgrund måste klimatmötet i Glasgow sägas vara en besvikelse.
Som vi skrev inledningsvis pressades den beräknade ökningen av medeltemperaturen ned till 2,4 grader om de avgivna löftena följs. I media har den mycket mer positiva siffran på 1,8 grader uppgivits som resultatet av mötet i Glasgow. Denna siffra blir resultatet om man tar med allt som länderna lovat att göra.
Indien har exempelvis lovat att bli klimatneutralt fram till 2070. Men inte presenterat någon som helst plan för hur detta ska gå till. Sammanlagt har 140 länder lovat att de ska bli klimatneutrala fram till ett visst datum. Klimatneutralitet betyder att ett land absorberar lika mycket växthusgaser som det släpper ut. De flesta länder har dock inte någon konkret plan eller några redovisade konkreta åtgärder för hur de ska uppnå detta. CAT behandlar denna typ av löften som mindre trovärdiga.
Metan och skog
Samtidigt som huvudförhandlingarna pågick kring gemensamma mål rörande utsläppsminskningar och temperaturökningar förhandlades det fram två miljöuppgörelser på sidan om. Ett rörande utsläppen av metangas och ett annat rörande skogen. Metanuppgörelsen leddes av USA:s president Joe Biden. De över hundra länder som deltog i denna uppgörelse lovade att minska utsläppen av metangas med 30 procent fram till 2030. Uppgörelsen om skogen handlade om att återplantera skog på mark där det tidigare fanns skog. I denna uppgörelse deltog 141 länder – varav ett var Brasilien. Men uppgörelsen saknade tydliga mål.
Det är svårt att avgöra om de båda uppgörelserna om utsläppen av metangas och skogen bidrar till att minska den globala uppvärmningen. Ett problem är den s.k. dubbla bokföringen. USA hade exempelvis räknat med sina löften vad gällde minskade utsläpp av metangas både i huvudförhandlingarna i Glasgow (om höjningen av den globala medeltemperaturen fram till slutet av århundradet) och i den specifika uppgörelsen som förhandlades vid sidan om. Denna dubbelbokföring var ett av problemen i Glasgow. Många ansåg att metoden användes av olika länder för att dessa ville få det att se ut som att de gjort större åtaganden än vad som verkligen var fallet.
Bistånd och handel
Den andra delen av klimatmötet handlade om pengar och handel. Vid mötet i Köpenhamn 2009 lovade de rikare länderna ett ”klimatbistånd” på sammanlagt 100 miljarder dollar, varje år, för att hjälpa fattigare länder i klimatarbetet. Detta dels för att stödja de fattigare ländernas satsningar på förnyelsebar energi i syfte att minska utsläppen, dels för att förebygga och reparera skador som orsakas av klimatförändringarna.
Här fanns två motsättningar. Den första handlade om att de rikare länderna inte hade hållit sina löften. Den största summa de bidragit med var 80 miljarder dollar (år 2019). Därför upprepades kravet på 100 miljarder dollar per år i Glasgow. Detta mål ska gälla fram till år 2025.
Den andra motsättningen handlade om hur pengarna skulle användas. De fattiga länderna vill använda mer av pengarna till att förebygga och reparera skador som orsakas av klimatförändringarna och mindre till förnyelsebar energi. Skälet är att fattiga länder ofta tvingas lägga en betydande del av sin BNP på att reparera infrastruktur som skadats på grund av extremväder och stigande havsnivåer. Flera afrikanska nationer tvingas spendera 7–9 % av sin BNP för att minska skador från klimatförändringarna. Förnyelsebar energi tjänar de fattiga länderna pengar på. Därför tycker de att det inte är lika nödvändigt med stora bistånd för detta.
Inför mötet i Glasgow krävde de fattigare länderna att klimatbiståndet skulle delas lika mellan satsningarna på förnyelsebar energi och på skador. Detta fick de inte igenom. Vad de fick igenom var en förskjutning av biståndet i denna riktning. Men huvuddelen av biståndet kommer även i fortsättningen att gå till förnyelsebar energi.
När det gällde handel med utsläppsrätter var mötet i Glasgow en besvikelse. Skälet var att det ännu inte har kunnat utarbetas ett system där det inte går att fuska.
Skadestånd och kol
En fråga där förhandlingarna i Glasgow inte ledde till någon uppgörelse handlade om utbetalning av skadestånd för skador orsakade av klimatförändringarna. De rikare länderna ville inte ta på sig något ansvar för detta. De ansåg att ett sådant åtagande skulle öppna dörren för stämningar utan slut. I slutet av klimatmötet skedde en förändring som måste beskrivas som en stor besvikelse. Det handlade om att Indien och Kina drev igenom en ändring när det gällde användandet av kol. Den första skrivningen som fanns gick ut på att kolet skulle fasas ut. Den nya skrivning som Indien drev igenom innebär att användandet av kol ska minska.
För att sammanfatta
Resultatet av mötet i Glasgow var en besvikelse. Speciellt med tanke på att de deltagande länderna haft 5-6 år på sig att förbättra sitt klimatarbete sedan mötet i Paris 2015. En framgång i Glasgow måste dock framhållas. De 197 länder som deltog ska i fortsättningen inte vänta i hela fem år med att uppdatera sina planer på förbättringar när det gäller sitt klimatarbete. Planerna ska uppdateras och redovisas varje år. Nästa gång länderna ska presentera sina förbättringar blir alltså i slutet av 2022.
Källor: New York Times, Guardian, SVT, Aftonbladet, Expressen, Climate Action Tracker
Parisavtalets målsättning: ” …Well below 2 degrees celsius … and pursuing efforts to limit the temperature increase to 1,5 degrees celsius”.