Kultur

Diktkollage

Foto: dassel / Pixabay
Marie Salomonsson
Publicerad i
#170
Lästid 2 min

I ögat på en förskollärare

Jag ser föräldrar ha kärlek i sin hand.
Men jag ser dem inte bära den, förvalta den,
utan kasta den.
Föräldrarnas adress är morgondagen,
barnens adress är nu.

– Mamma, mamma, mamma.
Men den lilla rösten tystnar, för mamma finns inte där.
– Komma, komma, komma.
Men stegen vänder och går därifrån.
– Klappa, klappa, klappa.
Men ansiktet vrider sig hastigt bort.
Utan närhet, utan kärlek, utan beröring
krymper den lilla flickan ihop.
Medan den kväljande klumpen av sorg
växer sig större.

Barnets bön

Se mig – inte mobilen, inte tv:n.
Hör mig – inte vd:n.
Möt mig – inte pc:n.
Älska mig – inte BMW:n.
Se mig.

Allt går igen

Små problem idag, stora imorgon.
Normlöshet idag, vilsenhet imorgon.
Medievåld idag, våldsdåd imorgon.

Ur ögat på en förskollärare faller en tår
för barnens rätt att få plats.
Inte förskoleplats,
utan plats i föräldrarnas hjärtan.

Vad är det största du kan ge ditt barn.
Kanske villkorslös kärlek.

Att bedyra:
Jag älskar dig, fast du gråter.
Jag älskar dig, fast du tar min tid.
Jag älskar dig, fast vi bråkar.
Jag älskar dig, för du är det bästa jag har.

Ibland undrar jag om en mutation har ägt rum i hemlighet.
En auktoritetsgen ut,
en föräldraabdikeringsgen in.
En kärlekskromosom ut,
en karriärkromosom in.

Intill de andra i min odling,
växte en envis maskros upp.
Hon tar all min kraft.
Hur ska jag räcka till för andra.
Var kan jag finna ork.
Hon kommer från en annan sorts jordmån,
avlägsen min.
Hon bär en krona i gult,
för att bekräftas och inte trampas ner.
Hennes stjälk är ihålig, men stark.
Jag vet att hon kommer att inlemmas,
i min trädgård.

Barn av idag är fulla av tappade orkar, sugar och lustar.
Föräldrarna likaså.
Förskolepedagogerna är också där.
Vi tappar orken, sugen, lusten
och ur ögat på en förskollärare faller en tår.

Så hjälp mig att väva och klä våra barn,
i mantlar av gyllene tyg.
Med löpande trådar av närvaro, tilltro, respekt
och en stram varp av kärlek, krav och gränser.

Min förhoppning är att vi – tillsammans,
kan göra 2022, till ett bättre år.
För mina barn, dina barn
och allas våra barn.

×
Du kan läsa artiklar till denna månad. Prenumerera för att få obegränsad tillgång till artiklar, poddradio, bloggar och webb-tv. Redan prenumerant? Tryck på knappen för att logga in.