För mig det största, finaste hedersuppdraget. Som jänta “oppstillt” i Sara-land, PO-land, Torgny-land, Skellefteåbygden. I periferin, men ändå så nära deras klara röster. Tänk att mina ord, min dikt “Under himlaharpan” också får höras, slungas ut till teaterpubliken.
Ordet himlaharpan har jag lånat från den stora författaren PO Enquists berättelse om sågverksarbetarnas hårda villkor och kamp vid västerbottenskusten i början av 1900-talet, ur romanen “Musikanternas uttåg”, från 1978.
Tusen tack för tilltron bästa Fransesca Quartey, bästa Bobo Lundén på Västerbottensteatern. Att få medverka som förpoet inför Skellefteåbor, Hjoggbölebor, kulturfolket, kulturministern. Det var stort. För mig en god karamell att suga på under iskalla norrländska vinternätter. Avbockat på min ”bucket list”.
Så passande alltihop. Världspremiär på nya Sara kulturhus i Skellefteå. Huset helt i trä, första parkett mitt i stan. Nya imponerande landmärket. 20 våningar, 80 meter högt. För nu är det tid för kulturen att få förhäva sig, glänsa, ge hopp, tillföra glädje. Mitt i stans framgångssaga, expansion. Etablering av Northvolt, grön industriell produktion. Hoppet för Norrland. Framtidstron. Heja Skellefteå!
Och publiken bjuds in till teaterkalas. Vi får fira tillsammans med det starka varumärket Västerbottensteatern. I kontakt med sin västerbottniska ursjäl. Som gör PO uppe i sin himmel all rättvisa.
Godaste teaterkaramellen, en upplevelse att suga på länge. Den sanna historien, vår historia. Kampen för den lilla människans värdighet. För att en arbetare ska få stå där. Erkänd, rakryggad, stolt. Till slut.
Historien kretsar kring familjen Markström. Pojken Nicanor är föreställningens berättare. Modern Josefina, som styr, bankar in “herrans tukt och förmaning” i alla som råkar finnas i närheten. Fadern K.V Markström, mest kallad “n’fliirmarkström” för sitt överdrivna leende och nickande åt prästen under gudstjänsterna. År 1904 tillkommer också den karelska fosterflickan Eva-Liisa i hushållet. Även Nicanors morbror Aron som är lite eljest, räknas in i familjekretsen.
Pojken Nicanor ertappar den från huvudstaden utsända fackliga agitatorn Elmblad. Med fiskespö i händerna och “masken däri månnom”, troligtvis “Stockholmar” och “en kuseligt oberäknelig kar”. Skellefteå “det mörko landet”, en fruktansvärd utmaning för Elmblad. Rädslan. Motståndet mot facket. Mot socialismen. Svart, tjockt, massivt. Han åker på storstryk, om och om igen.
Hela ensemblen bidrar, bländar, lyser med mimik, uttrycksfullhet, kroppshållning, dråpligaste replikerna. Igenkänning av orden från “skelletbondskan” ger många skratt i publiken.
Basfiolen, gitarrspelet förhöjer, förtydligar. Tänk att de sjunger så bra också. Ömsom åt progghållet, ömsom åt det religiösa. En melodislinga återkommer ofta: “Förändring går långsamt i Västerbottens kustland, en cm per år”. Som symbol för landhöjningen och kampen. Krocken mellan socialismen och gud. Att tro på det ena eller det andra. Att följa flocken eller våga avvika. Folket lever strävsamt, fattigt. Många insjuknar, dör. Bönhuskaffet och begravningsfikat, småkakorna och kringlan hör till höjdpunkterna. Livet förväntas inte bli bättre än så här.
De skrämmande parallellerna i nutid börjar skava i magtrakten. Avstampet i perspektivet “vi här nere och dom där uppe”. En kvinnas replik i uppgivenhet: ”Vi arbetar, det är allt”. Ja, arbetarna gör sitt bästa. Utan erkännande eller respekt från träpatron eller arbetsgivare. Bara utnyttjas, kramas ur all ork. Jobba ihjäl sig. Vad gör det med oss. Då som nu. Utbrändhet, förlorad livslust, allas förlust. Utmattningssyndrom, frågan för dagen.
Dessa underbara skådespelare öppnar upp sina hjärtan, visar på en kärv kärlek mellan människor. Trots allt. Mitt i djupaste nöd, kallregn, bistra isande nätter. Under en gnisslande himlaharpa.
Oorganiserad, billig arbetskraft utnyttjas mer och mer. Jobbar för skitlöner. Som knappt räcker till palten, smöret, långkalsongerna. Till luddorna som ska skydda mot kylan.
Verkar också bekant. För var finns fackförbunden nu, när det behövs arbetskraft från andra länder. Som gör att hjulen snurrar, pengarna rullar in. Vem organiserar och kämpar för dessa arbetares rättigheter. Drägliga arbetsförhållanden, fast anställning, rätt lön, möjlighet till bra boende. Att de och deras familjer inlemmas i en gemenskap med svenskar. Får ett fungerande språk, förstår hur hela systemet fungerar. Jobbar, betalar skatt. Blir till en naturlig del av det svenska samhället. Välkomnas till Skellefteå eller någon annanstans, tas omhand. Integreras väl.
Det skapas en stegrande, växande kampglöd under föreställningen, med repliker som “Man få int ge upp”, med sångtexten ”Vi är stumma, men vi ropar ändå”. Bure fristående arbetarförening bildas. Att observera, en arbetarförening och ej en fackförening. För fortfarande bockar man och niger djupt för överheten. Kampen för förändring i snigelfart.
En scen med Elmblad som många år senare vågat sig tillbaka till norrlandskusten. Sjuk och eländig och gudfruktiga fru Markström förklarar: “Först ska man ge syndarn oppa lakaskalln, sen omvändelsen”. Hela det Markströmska hushållet, inklusive morbror Aron, Elmblad. Alla ska med i risslan för obligatorisk färd till kyrkan en tidig söndagsmorgon. Men några hoppar av längs vägen. Myteri.
Religionen som maktmedel som håller ihop, konserverar, isolerar. Tydliga regler att följa. Inget utrymme för diskussion. Hålla församling, arbetskraft eller landsmän i schack. I kyrkbänken, i arbetarbaracken eller hos en imam i Rinkeby. Ett slutet sällskap, ett parallellsamhälle.
Nej, första strejkvågen i Västerbotten blir det inte mycket av. Man vill, men vågar inte. Strejkbryteri, knappt mat på bordet, osämja. En syndabock bland jobbarna utses, Aron. Ett lätt offer som mobbas, pikas, utesluts efter att ha lurats av bolagsledningen, att rapportera om vad som sägs på arbetarnas möten. Mutad med en 2 kilos smörklump och sedan dess kallad Smör-Judas. Det slutar med att Aron dränker sig efter att han gjort Eva-Liisa med barn. Spettar hål i isen, sjunker till botten tillsammans med ryggsäcken full av sten, skam, potatis.
Hur ska man fortsätta våga klampa på, kämpa för rättvisan. Försöka förändra, när så många backar bakåt, tvivlar, blundar, vägrar att se. När alla behöver stå tillsammans, enade. Ja, till slut vågar sig då arbetarna fram med kepsen i handen och en önskan om några öres påslag, lediga söndagskvällar. Men icke något svar från bolaget. Arbetarföreningen upphör, medlemsförteckningen bränns upp.
Så en scen från det innersta av “det mörko landet”. Burträskarna “inte riktigt navlade” känner sig trängda när pojken Nicanor och Elmblad kommer. För nu har de två bestämt sig. Nu måste den komma, omvändelsen till socialismen. Missförstånd och dålig kommunikation leder till grov misshandel. Nicanors tunga knipsas av. Han får men för livet. Bakom detta rädslan för det eller den som är annorlunda. Okunskapen. Motståndet mot förändring.
Så, är vi där nu igen. I “det mörko landet”. I ett segregerat Sverige. Vidaste gapet mellan fattig och rik. Knipsa av tungan eller skjuta ihjäl. Vanmakten. Utanförskapet. Språkförbistringen. Stifta sina egna lagar. Otryggheten. Rädslan. Profiten. Graderingen av människors värde, utifrån ras, hudfärg, kön.
Är svaret och krutet kanske kulturen, konsten som pekar ut. En teaterföreställning som får oss att vakna, ett politiskt skådespel av Västerbottensteatern. Tänk om du och jag faktiskt tar tag i stororden. Agerar.
Om det finns ett partitur,
som gapar, som slåss,
som bråkar, som skriker högt, vrålar
Då finns det hopp
Till slut. Långa applåder, starka applåder, stående ovationer. Hurra för Västerbottensteatern! En föreställning med extra allt. Som den fiffigaste gestaltningen av regn som jag någonsin sett på en teaterscen. Blötvantarna med vattendropparna som regnar, stänker över publiken, när det agiteras som värst.
Om jag saknar något i föreställningen. Ja, möjligtvis ännu mer gnisslande, gnekande toner av vemod från himlaharpan.
Se så, bara tåga iväg nu, köp din biljett. Smaka på, njut, känn efter. Hur drabbar denna föreställning dig. En teaterkaramell att suga på länge, men som kanske fastnar någonstans i halsen.
Av oro för Sverige just nu.