I alla krislägen är det avgörande att veta vad som är möjligt och inte möjligt och utifrån detta formulera en eller några målsättningar. Den USA-ledda militäralliansen Nato tänker inte sända militär till Ukraina. Nato vill inte att dess soldater, flygplan och stridsvagnar ska möta sina ryska motsvarigheter och eskalera konflikten i Ukraina till ett storkrig. Det är därför orealistiskt av Sverige och andra EU-länder att sätta sig målsättningen att åsamka den ryska statsledningen ett militärt nederlag i Ukraina.
I detta läge kan två andra målsättningar sättas. Den första är att åstadkomma ett regimskifte i Ryssland. Den andra är att bistå den ukrainska civilbefolkningen genom ett maximalt stöd vad gäller sjukvårdsresurser, livsmedel och kartläggning av krigsbrott. Ett regimskifte måste främst bygga på ekonomiska sanktioner och ett aktivt stöd till de hjältar som, hemma i Ryssland, manifesterar sitt motstånd mot den ryska statsledningens krig.
Möjligheten att bistå den ukrainska civilbefolkningen – med sjukvårdsbistånd, livsmedel och observatörer – även på de mest utsatta platserna bygger på möjligheten att kunna kommunicera med den ryska ledningen. (Detta enligt samma logik som skapandet av s.k. humanitära korridorer). Möjligheten att kommunicera med den ryska ledningen minskar, naturligtvis, om Sverige sänder krigsmaterial till Ukraina.
Valet mellan att åsamka den ryska statsledningen ett militärt nederlag eller att bistå den ukrainska civilbefolkningen med sjukvårdsmaterial och livsmedel, och samtidigt stödja de som arbetar för ett regimskifte, är ett strategiskt val. Den som försöker göra ”både och” kommer att sluta i ett ”varken eller”. Det kan kännas smärtsamt att tvingas göra detta val. Men valet är i praktiken redan gjort. Av USA.
Joe Bidens ”State of the Union”-tal
I sitt ”State of the Union”-tal sa USA:s president Joe Biden bland annat följande: ”But let me be clear: Our forces are not engaged and will not engage in the conflict with Russian forces in Ukraine.” President Biden sade alltså nej till den ukrainske presidenten Zelenskyjs begäran om att Nato skulle upprätta en flygförbudszon över Ukraina. Detta skulle innebära att stridsflygplan från USA och Ryssland möts i strid. Biden har sedan upprepat att Nato varken kommer att inrätta en flygförbudszon, eller sända Nato-trupper till Ukraina, vid flera tillfällen. I praktiken återstår därmed strategin att bistå den ukrainska civilbefolkningen humanitärt samt stödja de som verkar för ett regimskifte i Ryssland.
Tyvärr kommer leveransen av 5 000 pansarskott, med stor sannolikhet, att minska Sveriges möjligheter att sända sjukvårdsresurser och livsmedel till de platser i Ukraina som drabbats hårdast av kriget (därmed minskar även möjligheter att kartlägga krigsbrott). Det finns också en risk att vapenleveranser spelar rakt i händerna på den ryska statsledningens propaganda som riktas till den ryska befolkningen. Det finns även andra risker med vapenleveranserna som vi strax ska återkomma till.
Det som är på väg att uppstå i Ukraina är en humanitär katastrof
Det pågår en humanitär katastrof i Ukraina. Enligt FN-organet UNHCR har 2,5 miljoner ukrainare flytt till andra länder. Sannolikt befinner sig minst lika många på flykt inom landet. Nya Arbetartidningen anser att Sverige bör göra sitt yttersta för att, tillsammans med andra länder, mildra den humanitära katastrofen så långt som möjligt. Vi upprepar: Sveriges val idag består i att antingen göra en helhjärtad satsning på att mildra den humanitära katastrofen eller att göra en halvhjärtad militär satsning. Sverige har redan påbörjat sändningarna av sjukvårdsmaterial. Nya Arbetartidningen anser att detta är den rätta vägen att gå. Men vi vill öka dessa sändningar och anser att Sveriges regering bör spela en aktiv roll i att försöka få fram bistånd till de mest krigsdrabbade delarna av Ukraina.
Samtidigt måste den inhemska oppositionen i Ryssland – som förutom att misshandlas riskerar upp till 15 års fängelse – stödjas på det sätt som är möjligt. Sammantaget måste insatserna, där sanktioner ingår, syfta till att åstadkomma ett regimskifte i Ryssland.
Pansarskotten riskerar att hamna i händerna på högerextremister och nazister
Vi skrev att det även finns andra risker med vapenleveranser. Det finns nämligen högerextrema paramilitära grupper, med inslag av nazister, i Ukraina. Dessa deltar i striderna. Den mest kända av dessa miliser är den s.k. Azovbataljonen som bildades i maj 2014. Denna blev tidigt en magnet för utländska högerextremister och nazister som ville skaffa sig stridserfarenhet. Även svenska nynazister har anslutit sig till Azovbataljonen. Den mest kände heter Mikael Skillt.
Den 12 november 2014 upptogs bataljonen, i sin helhet, som en officiell del av det ukrainska Nationalgardet. Idag kallas bataljonen för ”Azovs avdelning för specialoperationer” och innehåller mellan 1 000 – 3 000 beväpnade soldater.
Bataljonens symbol är en variant av den symbol som användes av ett av nazisternas stridande förbanden under andra världskriget. Det handlar om SS-divisionen ”Das Reich”. Se symbolernas uppenbara släktskap med varandra på bilderna nedan.
Då Azovbataljonen utgör en officiell del av det ukrainska Nationalgardet har den både kunnat ta emot vapen och träning av den USA-ledda militäralliansen Nato sedan 2014. Runt Azovbataljonen har det vuxit fram en högerextrem subkultur, med musikkonserter, MMA-tävlingar, försäljning av kläder och andra modeartiklar, m.m. Veteraner från Azovbataljonen har dessutom bildat nya milisgrupper. Den största av dessa nya miliser, ”National Druzhyna”, totalförstörde ett romskt läger i Kiev i juni 2018 – beväpnade med yxor och släggor (Källa: Radio Free Europe).
Existensen av Azovbataljonen legitimerar, naturligtvis, på intet sätt den ryska statsledningens försök att framställa regeringen i Ukraina som nazistisk. Inte heller legitimerar Azovbataljonen den ryske presidentens lögnaktiga påståenden om att Ukraina måste ”avnazifieras” – ett argument som Vladimir Putin har använt för att motivera den oförsvarliga invasionen. Speciellt orimlig blir Putins argumentation med tanke på att högerextremister även har kämpat för de två, av Ryssland stödda, utbrytarrepublikerna i östra Ukraina.
Men existensen av Azovbataljonen problematiserar ytterligare beslutet från exempelvis Sverige att skicka vapen till Ukraina.
Amerikanska Kongressen har förbjudit vapen till Azovbataljonen
År 2018 förbjöd den amerikanska Kongressen att Azovbataljonen skulle erhålla vapen, träning och annat stöd från USA. Detsamma gäller för liknande högerextrema miliser (Källa: The Hill). Diskussionen som ledde fram till detta beslut hade då pågått i flera år. Det är uppseendeväckande att ansvariga politiker, och media, i Sverige inte ens problematiserar frågan om att vapenleveranser kan hamna i händerna på högerextremister och nazister. Speciellt mot bakgrund av att frågan både har diskuterats under lång tid i USA och även lett fram till ett förbjud mot att leverera vapen till exempelvis Azov-bataljonen i Kongressen.
Arbetarpartiet skrev till Försvarsmakten och ställde frågan om vilken instans i Ukraina som tar emot de 5 000 pansarskotten. Försvarsmakten svarade redan samma dag, men visste inte. De hänvisade till Försvarsdepartementet. Vi skrev dit den 4 mars. Vi väntar förfarande på svar. Och vi upprepade frågan den 15 mars.
Sveriges sändning av pansarskott till Ukraina gör att följande frågor måste ställas:
- Vill verkligen de som styr Sverige ta risken att svenska högerextremister och nazister får träna sig på avancerade svenska vapensystem för att sedan återvända till Sverige med dessa kunskaper?
- Varför har frågan om att högerextremister och nazister använder Ukraina som träningsläger inte aktualiserats i samband med leveransen av pansarskott, trots att frågan diskuterats så pass intensivt i USA att den t.o.m. har lett fram till ett beslut i Kongressen?
Avslutning
Idag känner väldigt många människor en blandning av rädsla, sorg och vanmakt över den ryska statsledningens brutala militära angrepp på Ukraina. Nya Arbetartidningens redaktion delar dessa känslor. Vi har stor förståelse för det stöd som finns för att skicka vapen till Ukraina.
NyA har dock valt ett annat alternativ. Det är vår övertygelse att en bestående fred kräver ett regimskifte i Ryssland.
- Vi vill öka möjligheterna bistå den ukrainska civilbefolkningen genom att öka leveranserna av sjukvårdsresurser, livsmedel och kartläggning av krigsbrott, även på platser som drabbats hårdast av kriget.
- Stödet till de oppositionella i Ryssland måste öka. Människor har demonstrerat mot kriget på över 65 platser i Ryssland. Det är viktigt att dessa grupper kan kommunicera med varandra, och nå ut med sitt budskap till omvärlden, även i fortsättningen.
- De ekonomiska sanktionerna är sannolikt långt hårdare än vad den ryska statsledningen hade räknat med. Det är mycket möjligt att den ekonomiska isoleringen kan fälla Putins regim på samma sätt som kriget i Afghanistan bidrog till att upplösa Sovjetunionen.