Tidig morgon.
Tuggar tidning.
Rubriker, artiklar, ord.
Travar med ord.
Trevande ord till teet,
kulturen och vädret.
Anar en liten ängel,
som dansar omkring uppe på köksbordet.
Halvt begraven bakom familjesidorna,
leverpastejen.
Tassande tår i tretakt.
När jag kommer hem efter jobbet
är han helt försvunnen.
Kommer inte tillbaka igen,
fastän jag ropar högt.
Jag travar trappa upp, trappa ner.
Letar en förlorad ängel.
Petar med småsaker, flyttar på ting,
lyfter upp, kontrollerar,
ställer tillbaks.
Och mitt i alltihop, stannar jag till.
Med två ofullbordade projekt i famnen.
Båda påbörjade, halvfärdiga,
ingenting klart,
sammantvinnade, hopnystade,
ofullständiga.
Jag skrattar hysteriskt
för det komiska är
att precis det här,
trappa upp, trappa ner,
med armarna överfulla.
Det är det
som är livet.