Förhandlingarna mellan Ukraina och Ryssland borde ha varit Sveriges sak. Detta i långt högre utsträckning än Israels och Turkiets. Dessa länder är båda väldigt uppknutna till USA genom Nato (Turkiet) och andra militära samarbeten (Israel). Sverige har en tradition att vara stolt över när det gäller medlaruppdrag. Denna tradition bygger på Sveriges alliansfrihet – d.v.s. ett icke-medlemskap i Nato.
Här följer två exempel där Sverige fyllt medlarens roll. I början av 80-talet medlade Olof Palme i kriget mellan Irak och Iran. Under 90-talet medlade Carl Bildt i Jugoslavien i samband med krigen på Balkan. Oavsett de skilda uppfattningarna om utfallet av deras insatser är det viktiga att Sverige hade parternas förtroende och därför kunde fylla rollen av medlare. Sverige måste fortsätta att bygga upp det internationella förtroende som krävs för att kunna fylla medlarens roll. Men detta kräver några saker:
- Sverige ska hålla sig utanför militära allianser som Nato,
- Sverige ska inte leverera pansarskott till krigförande parter,
- Sverige ska föra en egen utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik,
- Sverige ska fortsätta att motsätta sig kapprustning.
Nu har förutsättningarna förändrats. Skälet är att Ulf Kristersson, och Moderaterna, har fattat beslutet att gå till val på att Sverige ska söka medlemskap i Nato.
Moderatledaren säger att om det finns en majoritet i riksdagen för ett medlemskap i Nato, efter valet, kommer han som statsminister att föra in Sverige i Nato. Ulf Kristersson tittade på opinionsmätningarna och såg att det, för första gången, fanns en majoritet för ett svenskt Nato-medlemskap. Detta på grund av Putinregimens angrepp på Ukraina och det nu pågående kriget.
På mindre än en vecka gick Kristersson från att hävda att han inte ville köra över de som var emot ett svenskt Nato-medlemskap, till att förvandla valrörelsen till en folkomröstning för eller emot ett Nato-medlemskap. Ska Moderaterna köra över motståndarna måste de driva frågan i valrörelsen. I detta läge måste vi motståndare ta upp den kastade handsken och bekämpa ett Nato-medlemskap i valrörelsen. Utgången av valet avgör frågan om Nato-medlemskapet.
Det är bra att Moderaterna tar bladet från munnen. Äntligen får den svenska utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken diskuteras öppet. Politiken hittills har gått ut på att föra in Sverige i Nato via de små stegens tyranni. Vi tänker bland annat på Värdlandsavtalet och de ständiga samövningarna med Nato.
Nu hotar en ny kapprustning. Vi motståndare till en svensk Nato-anslutning måste:
- Slå vakt om alliansfriheten – Nej till Nato
- Bevara Sveriges roll som medlare,
- Fortsätta försvaret av mindre staters självständighet
- Varna för att kapprustning ökar risken för storkrig.