Hur kan en varaktig fred mellan Ukraina och Ryssland uppnås?

Sedan det militära kriget i Ukraina inleddes har även ett andra krig inletts. Det block som består av USA, EU och Nato har inlett ett ekonomiskt och kulturellt krig riktat mot Ryssland och dess befolkning på 140 miljoner människor.

”The West has declared all-out financial war with Russia”, så löd en rubrik i The Guardian i början på mars. Konsekvenserna av detta ekonomiska krig kommer, efter en tid, att bli fruktansvärda för befolkningen i Ryssland. Men inte endast där. Kom också ihåg den tidigare nämnda FN-rapporten om hotet mot 1,7 miljarder människor i världens mest utsatta länder. Även en rad s.k. västländer drabbas på en rad olika sätt.

Syftet med den ekonomiska krigföringen mot Ryssland är att krossa den ryska ekonomin. Efter Sovjetunionens kollaps 1991 sjönk levnadsstandarden så dramatiskt att medellivslängden för den ryska befolkningen som helhet sjönk med hela fem år, under en period på sju år, vilket saknar motsvarighet i fredstid. Målet med den ekonomiska krigföringen mot Ryssland är att kasta tillbaka Ryssland till den situation som rådde efter Sovjetunionens kollaps.

Den ryska björnen finns inte

Vi ska komma ihåg att det aldrig har funnits någon rysk ”björn” efter Sovjetunionens sammanbrott. Låt oss påminna om hur svagt Ryssland är i förhållande till Väst. I tabellen jämförs de militära utgifterna för olika länder.

Kommentarer:

• Rysslands militära utgifter utgör endast ca 8 procent av USA:s,
• Stater som Tyskland, Frankrike och United Kingdom hade redan tidigare nästan lika stora militärutgifter som Ryssland – och dessa stater kommer nu att rusta upp,
• Rysslands militära utgifter låg endast på ca 6 procent av Nato-ländernas samlade militära utgifter.

Tar vi dessutom med i beräkningen att Rysslands ekonomi, fram till krigsutbrottet, endast utgjorde sju procent av USA:s ekonomi och inte ens 40 procent Tysklands, understryks det faktum att det aldrig funnits någon rysk björn. Detta begrepp är ett arv från Sovjettiden som saknar förankring i verkligheten. Däremot passar det bra in i propagandan för att motivera ett svenskt medlemskap i Nato – utan debatt där befolkningen får tid att sätta sig in i frågor som dessa.

Ryssland kommer att förlora ett konventionellt krig

Om freden i Versailles, efter första världskrigets slut 1918, borde ha lärt Europa och USA någonting så är det följande: Om den förlorande parten i ett krig förnedras djupt genom en för landet och dess befolkning förödande ”fredsuppgörelse” riskerar detta att väcka en djup och varaktig förbittring. Skulle USA/Nato gå segrande ur den militära konflikten med Ryssland, samtidigt som det ekonomiska kriget åter kastar den ryska befolkningen ned i den djupaste misär och förnedring, läggs en grund för nya krig.

Går vi tillbaka till det som hände efter första världskrigets slut var det framförallt Frankrike som genomdrev fruktansvärt hårda fredsvillkor för det besegrade Tyskland. Tanken var att Tyskland aldrig skulle kunna resa sig igen. Men endast 15 år senare kunde Hitler och nazisterna ta makten i Tyskland. Bakom detta fanns flera orsaker. Men en av de absolut främsta var de brutala fredsvillkoren som gav upphov till både den djupaste nöd i form av fattigdom och hunger. Men även en känsla av nationell förnedring.

Om USA/Nato syftar till att krossa Ryssland på samma sätt som Tyskland krossades efter första världskriget är det inte säkert att utgången kommer att bli densamma. Det ingen får glömma är att Ryssland är en kärnvapenmakt. Den ryska doktrinen anger att Ryssland kan använda sig av sina kärnvapen i två situationer. Den ena är om landet blir angripet med kärnvapen. Den andra situationen är om det uppstår ett existentiellt hot mot Ryssland på annat sätt. I ett ”worst case scenario” skulle den ryska regimen, ställda inför alternativet av ett totalt sammanbrott på grund av ett nederlag mot USA/Nato i Ukraina, och den ekonomiska krigföringens effekter, kunna pressas att använda kärnvapen. Detta är inte det troligaste scenariot. Men detta scenario är faktiskt möjligt. Precis som ett kärnvapenkrig var möjligt 1962 i samband med den s.k. Kubakrisen.

En varaktig fred mellan Ukraina och Ryssland

Det som nu måste presenteras är ett utkast till en varaktig fred mellan Ukraina och Ryssland. Det handlar om en fred som ukrainarna och ryssarna kan leva med. Det som krävs inför framtiden är inte en fred som i första hand tillgodoser USA/Natos politiska behov av att förnedra och föröda Ryssland och dess befolkning. Det som krävs är inte heller en fred som i första hand stärker den nuvarande regimen i Ryssland. Putin är 70 år och kommer inte att finnas kvar för evigt.

Varken hämndbegär eller stormaktsprestige

Varje uppgörelse måste innebära att de som förhandlar, för att just uppnå en varaktig fred, sätter sig över hämndbegär respektive stormaktsprestige. Fredsuppgörelsen måste också, detta måste repeteras, innebära en uppgörelse mellan i första hand Ukraina och Ryssland. Ryssland måste ta initiativ till eld upphör, dra tillbaka sina trupper från Ukraina och bidra till Ukrainas återuppbyggnad. Å andra sidan måste denna handling leda till:

• att ekonomiska kriget mot Ryssland (sanktionerna) avbryts – ett Ryssland som inte kan föda sin egen befolkning kan inte bidra till att återuppbygga Ukraina,
• att Ukraina förklarar sig alliansfritt men får garantier för att dess territoriella och politiska självständighet ska respekteras,
• att folkomröstningar genomförs, under internationell övervakning, både på Krimhalvön och i de två utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk när det gäller huruvida dessa områden ska tillhöra Ukraina, Ryssland eller existera som självständiga stater.

En sådan fredsuppgörelse tillgodoser inte de delar av etablissemanget i väst som vill krossa Ryssland. Den tillgodoser inte heller dagens regim i Ryssland. Däremot skulle en sådan fredsuppgörelse gynna befolkningarna i Ukraina, i Ryssland, på Krim samt i de två utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk.

Block av alliansfria länder – för fred

Det som krävs är att det skapas ett block av alliansfria länder som ställer sig bakom en fred som gynnar nämnda befolkningar. Sverige borde ingå i ett sådant block. Detta som ett alternativ till att vara en lydig del av den USA-ledda militäralliansen Nato.

Tanken på ett alliansfritt block är inte ny. Under det kalla kriget växte den s.k. Alliansfria rörelsen (Non-Aligned Movement) fram. Denna rörelse bildades formellt 1961 på initiativ av de dåvarande ledarna för Jugoslavien, Indien, Egypten, Ghana och Indonesien. Alliansfria rörelsen bestod av en rad stater i främst Afrika och Asien som ville slå vakt om sin självständighet och inte vara knutna till någon av dåtidens supermakter USA och Sovjetunionen.

Behovet av ett medvetet arbete mot krig är idag större än på många årtionden. Ett samarbete för fred ligger också helt i linje med vår demokratiska socialistiska tradition. Att vi förespråkar alliansfrihet innebär emellertid inte att vi anser att Sverige ska ställa sig politiskt neutralt i olika konflikter. Det är tvärtom så att alliansfriheten, på ett tydligt och konkret sätt, ökar Sveriges möjligheter att rikta kritik mot alla länder och allianser på grund av deras agerande.