Under påskhelgen utbröt våldsamma protester och kravaller i Linköping, Norrköping, Rinkeby i Stockholm, Örebro, Malmö och Landskrona. Detta i samband med att den danske provokatören och högerextremisten Rasmus Paludan skulle besöka städerna och bränna koranen. Över 100 poliser och 14 demonstranter har skadats i samband med kravallerna. Men hade våldsamheterna kunnat undvikas? Exemplet Göteborg visar att svaret på denna fråga är Ja.
I eftermälet efter kravallerna har kraven på ”hårdare tag” varit många. De mest blodtörstiga är de som under lång tid ignorerat problemen med parallella samhällen och som därför inte förstår något, vaken om problemen med de parallellsamhällen som växer fram, eller när det gäller våldets inneboende dynamik. Plötsligt förvandlas dessa, djupt okunniga, till blodtörstiga skrivbordsgeneraler som hotar demokratin. KD-ledaren Ebba Busch gick över alla gränser då hon ställde frågan varför polisen inte sköt skarpt. Men polisen får aldrig sjunka till pöbelns nivå.
Vi borde alla lära av Göteborg – där polisen förmådde att trappa ned situationen. Rasmus Paludan brände koranen i Göteborg redan i slutet på februari. När det gäller förekomsten av stadsdelar med parallella samhällsstrukturer baserade dels på islamister som vill införa sharia i Sverige, dels kriminella klaner, har sådana inslag visat sig finnas i Göteborg kanske i större utsträckning än i många andra städer i Sverige. En klan har både satt upp vägspärrar, för att kolla in- och utpasserande, samt utlyst utegångsförbud! När detta hände var det många som helt enkelt inte kunde tro att det var sant.
Allt brännbart som Paludan räknade med skulle flamma upp i Göteborg fanns alltså på plats. Ändå skedde detta inte. Så vad hade Göteborg som inte fanns i de andra städerna som drabbades av högerextremisten Rasmus Paludan? Svaret är erfarenhet och kunskap.
Inget tillstånd i Hjällbo eller Angered
För det första fick Paludan inte tillstånd för sin sammankomst – för sin provokation mot islam – varken i Hjällbo eller Angered. I dessa delar av Göteborg hade det varit svårare för polisen att hindra Paludan från att uppnå sitt syfte – att trappa upp den redan existerande splittringen av samhället. Paludan fick därför syssla med olagliga bränder på Frölunda torg. Men det är väl lagligt att bränna koranen, kanske någon säger? Låt oss återkomma till detta. Det första som skedde i Göteborg var alltså att ”leda bort” extremisten Paludan från bostadsområden där polisen skulle ha haft det svårare att förhindra den upptrappning av motsättningarna som Paludan strävade efter.
Integrationspolis med stort kontaktnät
I vissa situationer kan en enda persons agerande vara av, om inte avgörande, så av väldigt stor betydelse. I Göteborg har en person – en integrationspolis – ägnat snart 20 år av sitt arbete till att motverka segregering och okunskap. Två av hans honnörsord, när det gäller polisarbete, är kvarterspoliser och fotpatrullerande poliser.
Denne integrationspolis anser att polisen ska utgöra ett naturligt inslag i Sveriges bostadsområden. Speciellt i de stadsdelar där de behövs som mest. Exempelvis där de flesta restauranger och kaféer tvingas betala beskyddarpengar (om vi ska tro på tidningarnas reportage). Polisen ska, genom ständig närvaro, vinna befolkningens förtroende. Polisen ska inte bara dyka upp efter att, låt oss säga, en skjutning har ägt rum. För att sedan lämna brottsplatsen.
Polisen ska genom sin ständiga närvaro vinna ett sådant förtroende hos befolkningen att atmosfären blir annorlunda. Och detta är faktiskt möjligt. Om polisen samarbetar med de tongivande positiva krafterna inom en stadsdel. Ett förbättrat samarbete förebygger skjutningar. Det bidrar till att isolera de som förkastar lagar och normer, som vill trappa upp motsättningarna, och som vill splittra samhället.
Ett nästan osannolikt stort nätverk är en annan bedrift som denne integrationspolis har lyckats skapa. Stort både på bredden och på djupet. Detta genom sitt outtröttliga arbete som, bland annat, har bestått i att tala med både vänligt sinnade imamer och inte lika vänligt sinnade imamer; med både religiösa ledare och vanliga moskébesökare; med olika riktningar inom islam. Egentligen handlar det om flera olika nätverk.
Inför Rasmus Paludans tänkta angrepp på Göteborg kom allt detta arbete till sin rätt. Integrationsspolisen fick tyvärr kännedom om Paludans tänkta angrepp väldigt sent. Men två parallella processer kom ändå igång. Dels integrationspolisens arbete, dels det mer traditionella polisarbetet. Integrationspolisen besökte så många imamer, i olika moskéer, han bara hann. Han använde även sitt breda kontaktnät till att förklara varför Paludan borde bojkottas. Allt för att förebygga den upptrappning som Paludan, och andra, var ute efter. Samtidigt agerade även den övriga polisen för att förebygga en upptrappning. Det var exempelvis ett mycket bra drag att förpassa Paludan till Frölunda torg – istället för till Angered eller Hjällbo – där en upptrappning hade varit mer trolig.
Den dag Rasmus Paludan slog till var även integrationspolisen där. Han såg, och sökte upp, ungdomar som samlats med stenar i händerna. Och förklarade varför det vore oklokt att kasta. Detta lyckades på det stora hela taget väldigt bra. På grund av det förebyggande arbetet var det inte heller så många motdemonstranter på plats. Men det var tillräckligt många för att det skulle ha kunnat bli ett rejält bråk mellan de 40 – 50 kravallutrustade poliserna och de som ville stoppa Paludan med våld. Men genom att utnyttja sin, genom många år uppbyggda, auktoritet lyckades integrationspolisen även bidra till att trappa ned stämningarna på själva platsen för Paludans ”opinionsyttring”.
Integrationspolisen – en förebild
Denne integrationspolis är en förebild. Hans arbete utgör den ena änden i en skala där upptrappning – den som Ebba Busch gett ansikte åt – utgör den andra änden. Båda metoderna har nu testats. Den förebyggande i Göteborg. Den mer traditionella i andra städer. Det är uppenbart vilken metod som fungerar bäst.
Detta handlar inte om de enskilda polisernas arbete. De enskilda poliserna har överlag agerat föredömligt. De måste hedras. Det vi vill lyfta fram är de arbetsmetoder som samhället har att välja mellan. En enda person kan inte göra allt. Det vi vill fästa uppmärksamheten på är hur en enda person, som har ägnar ett par decennier åt förtroendeskapande arbete, har kunnat spela en oproportionerligt stor och positiv roll. Exempelvis när det gäller att avvärja ett angrepp av det slag som Paludan planerade på Göteborg. Det arbetssätt som denne integrationspolis har använt måste bli många polisers arbetssätt.
Nedtrappning – eller upptrappning
Antingen en polisverksamhet som syftar till nedtrappning – eller upptrappning. Valet ligger hos riksdag och regering. NyA förespråkar ett långsiktigt förebyggande arbete genom en satsning på kvarterspoliser, fotpatrullerande poliser och fler integrationspoliser – som bygger nätverk. I de akuta situationerna förordar vi naturligtvis inte ett nytt gigantiskt Ådalen ’31 – en inriktning som Ebba Busch vill utreda.
I de akuta situationerna, när stenarna väl har börjar vina, måste polisen agera för att trappa ned stämningarna. Detta är inte liktydigt med att ”backa”. Är polisen tillräckligt många kan situationen trappas ned genom att polisen går ”framåt”. Men är polisen för få kan det vara helt rätt att trappa ned genom att backa. Valet står inte mellan att backa eller att skjuta – att ställa frågan så är typiskt för den ny-primitivism som uppstått i samhället.
Problemet med kvarterspoliser är att det tar tid att återetablera dessa på stadsdelar som hunnit omvandlas till utanförskapsområden sedan kvarterspoliserna avvecklades. Problemet med att skjuta skarpt är att det endast kommer att fungera en (1) enda gång! Vid nästa sammanstötning kommer poliserna själva att mötas av kulor. Och inte av gummikulor. Vapnen finns redan. Ingen är mer medveten om detta än poliserna själva.
Kvarterspolis och fotpatrullerande polis
Som vi ser det måste valet bli ett förebyggande arbete genom kvarterspoliser, fotpatrullerande poliser och nya integrationspoliser – som bygger nätverk till de positiva krafterna främst i utanförskapsområden – i syfte att bygga upp ett samarbete med den majoritet som inte kastar sten för att ”döda”. De arbetsmetoder som den integrationspolis har använt, som vi berättat om, manar till efterföljd.
Och om stenarna börjar flyga måste polisen försöka trappa ned situationen och mildra konfrontationen. De som nu skriker efter ännu ”hårdare tag” kommer inte enbart att leda till både döda poliser och döda stenkastare. De som ställer frågan som om den kan reduceras till att ”backa eller skjuta” – de hotar demokratin.
De mest blodtörstiga är de som under lång tid ignorerat problemen och som därför inte förstår något, vaken om problemen med de parallellsamhällen som vuxit fram, eller när det gäller våldets dynamik. Plötsligt förvandlas dessa till blodtörstiga skrivbordsgeneraler. Dessa hotar demokratin. De borde lära av Göteborg.
Tillstånd för att elda på allmän plats
Till sist: Vi lovade att återkomma till lagligheten i det Rasmus Paludan gör. Rasmus Paludan kan stoppas genom en ändring i den lokala ordningsstadgan. Denne högerextremist ansöker aldrig om tillstånd för att elda på allmän plats. Då Paludan eldade i Göteborg hade han inget tillstånd för detta. Då Paludan eldade gjorde han åverkan på underlaget. Slutligen tog högerextremisten endast upp delar av det han hade bränt.
Genom att rikta fokus – inte på det Paludan har rätt till, utan på det han inte har rätt till – kan han stoppas. Det som krävs är ett tillägg i den lokala ordningsstadgan som kräver tillstånd att elda på allmän plats inom tätbebyggt område. Det kan verka som en anti-klimax. Men vill vi trappa ned måste alla metoder användas. Det vore bra om Paludan kunde hänvisas till en icke centralt belägen eldstad. Där kunde han genomföra sina lagliga opinionsyttringar – utan att kränka någon.
Ett sådant förslag kommer att läggas i Göteborgs kommun. Av en integrationspolis. Det vore väldigt bra om ett sådant förslag kunde antas i fler kommuner. I förebyggande syfte.