Arbetsplatsrapporter

”När det blev tal om hälsoschema bytte jag jobb”

Marie Salomonsson
Publicerad i
#176
Lästid 6 min

En intervju med Fanny Strandberg – undersköterska tills hälsoschemat kom. Jag fann Fanny på Facebook. Hon skrev så vackert om sina brukare: de äldre, de dementa, de multisjuka och om hur hon älskat detta yrke. Ända tills införandet av ”hälsoschemat” ledde till att hon sa upp sin fasta tjänst på Umeå kommun.

Vem är du och kan du berätta om dina erfarenheter från äldre- och demensboenden?

– Jag heter Fanny Strandberg och började jobba inom vården för 7 år sedan på Dragonens äldrecenter här i Umeå. Allt började med ett sommarjobb efter studier. Jag hade precis blivit klar med en butikssäljarutbildning, men förälskade mig i vården under den sommaren.

– Istället för att jobba i affär som det var tänkt från början fortsatte jag arbeta på Dragonen. Majoriteten av de som bor på boenden har någon slags demens. Jag ville lära mig allt kring det och tog på mig alla delegeringar jag fick chansen att ta, för att lära mig ännu mer. Jag studerade till uska (undersköterska) och har jobbat på några olika boenden efter Dragonen.

– De gamla är så intressanta att lära känna. Inte bara hur de är idag med deras demens, utan vilka de har varit. Deras erfarenheter och syn på livet. Att få komma till jobbet och träffa dem varje dag gör mig glad. Även om de inte kommer ihåg mig fast jag är där nästan varje dag, så är det ändå lika roligt att träffa dem. Man blir en del av deras vardag och de blir en del av min.

– Till slut skapar man som uska eller vårdbiträde även ett starkt band med de äldre. Vi håller deras händer när de tar sina sista andetag. Vi är där när de är ledsna och när de är glada. Jag vet exakt hur varenda en vill ha sitt kaffe, vad de gillar för musik och vad som irriterar dem.

Du har valt att säga upp dig från din tjänst i Umeå kommun, varför?

– Jag väljer att sluta i Umeå kommun nu för att jag inte längre kan ge det stöd jag vill kunna ge våra äldre. Idag är vi så få personal på så många multisjuka. Jag hinner inte längre sitta ner och bara prata, med de som kanske är oroliga och behöver det. Jag hinner inte ge den vård jag vill kunna ge.

Vad är den svåraste utmaningen för undersköterskor och vårdbiträden?

– Vi som personal ska förutom att hinna hjälpa till med allt kring vården också hinna att dokumentera varje dag, städa rum och kök, fylla i listor, fylla på hygienartiklar i varje rum, hinna rapportera kring vad som hänt, hinna ta våran rast. Tiden som blir över räcker inte till.

– Och tyvärr är det så att dokumentation, listor m.m. är det som syns. Prioriterar vi inte dessa uppgifter riskerar vi tillsägelser och sämre löneökningar. Det kan vara så att personal prioriterat oroliga Agda idag och inte hunnit dokumentera. Då tas det upp på lönesamtalet också.

– Det känns som att spara in på pengar och pappersgöra har blivit mer viktigt än att faktiskt ge en bra vård, vilket är det vi jobbar med egentligen. Jag vill kunna gå hem från jobbet och känna att jag gjort ett bra jobb, men istället går jag och många andra hem med dåligt samvete för att tiden inte räcker till.

– När det började bli tal om ”hälsoschema” bestämde jag mig för att byta jobb. Det märktes än en gång att ”vi på golvet” har ingen röst alls och villkoren försämras bara ännu mer. Jag orkade inte längre. Vem tackar mig om jag till slut blir utbränd? Det känns som om vi som jobbar på golvet idag är mer som siffror än människor.

Vad innebär hälsoschemat?

– Hälsoschemat som det så fint kallas ger oss längre kvällar. Vi jobbade tidigare som längst till kl 21. Men nu kan vi få jobba till kl 22 vissa kvällar. Exempelvis på helgerna slutar vi kl 22 på en fredag och börjar kl 7 på lördag morgon. Vi får ingen sömn alls dessa helger.

– Jag är en tvåbarnsmamma och vill ha tid med min familj och mina barn också. Schemat som finns för oss idag tillåter inte det. Min dröm är att vården hunnit bli bättre när det är dags för mina anhöriga att behöva den hjälpen. Så som det ser ut idag, gruvar jag verkligen för att mina föräldrar kanske en dag behöver vara på ett boende.

Har du eller dina kollegor haft möjlighet att påverka schemats utformning?

– Svaret är nej. I princip alla sa nej. Vi fick vara med och göra en riskbedömning, men fick till oss att oavsett vad vi säger så kommer det att införas.

Vad skulle behövas för att göra yrket mera attraktivt?

– All vård behöver mer personal och bättre löner. En nyutbildad uska brukar ligga på ca 22 000 kr i månaden. Mina kollegor som jobbat i 15-20 år, har inte ens en lön på 30 000. Vi sliter ut oss med dåliga löner. Sen tycker de högre upp att det är märkligt att det är så svårt att anställa erfarna uskor. Självklart är det svårt när vår arbetsmiljö och våra arbetsvillkor blir värre och värre. Till slut orkar man inte. Jag älskar att jobba med våra dementa gamla, men min egen hälsa säger stopp.

– Statusen måste höjas och för det behövs mer personal, mer interna utbildningar och fler tillval. För även de som har erfarenhet inom vård förstår sig ändå inte alltid på demens. Detta borde erbjudas till alla som jobbar på boenden. Att även om de inte vill bli uskor så kan de gå utbildningar som lär ut exempelvis vad demens innebär. Jag tycker det är viktigt att de ges den kunskapen.

– Så är det också så att de interna utbildningar som jag gått, som gett mig extra ansvar på jobbet ger ingen löneökning. Vilket annat jobb som helst där du tilldelas mer ansvar ger dig också mer i lön. Och det är antagligen ett av skälen till att många tänker att varför ska man utbilda sig och vilja ha mer ansvar, när det ändå inte ger något.

– Så klart behövs också bättre löner och bättre scheman! Skulle jag överväga att gå tillbaka vill jag se betydligt högre bemanning, bättre scheman som inte tar över hela ens privatliv och bättre lön. Höj statusen på yrket så lockar man fler utbildade och erfarna, vilket också gynnar våra äldre som ska ta emot vården.