Sri Lankas 22 miljoner invånare har i månader haft brist på mat och bränsle, och landet drabbas ofta av långa elavbrott. Inflationen skenar (i juni låg inflationen på hisnande 54,6 procent) och det finns inte tillräckligt med utländsk valuta för att kunna importera viktiga varor. Landet genomgår sin värsta ekonomiska kris sedan självständigheten 1948. Valutareserverna är också tomma.
Den allt djupare ekonomiska krisen har utlöst en omfattande proteströrelse som bland annat krävt presidenten Gotabaya Rajapaksas avgång. Familjen Rajapaksa har styrt Sri Lanka största delen av de senaste två decennierna och demonstranterna anklagar dem för vanstyre och korruption.
Redan i slutet av mars skedde de första protesterna. Demonstranter marscherade då till president Rajapaksas privata residens för att protestera mot försämrade ekonomiska förhållanden. I april eskalerade protesterna med sittande demonstrationer utanför presidentens kontor och den 9 maj skedde våldsamma sammandrabbningar mellan regeringskritiska och regimtrogna demonstranter. Regeringen satte även in både polis och militär mot demonstranterna. Totalt har ett tiotal människor dött och ca 300 skadats.
Den 9 juli stormade uppretade demonstranter presidentpalatset. Demonstranterna tog sig även in i premiärminister Ranil Wickremesinghes privata bostad. Under de efterföljande dagarna besökte tusentals människor presidentpalatset och premiärministerns bostad för att se den lyx som landets president levt i trots den ekonomiska krisen.
Premiärministern har hållit krismöten med samtliga partier i parlamentet. På lördagskvällen den 9 juli, efter stormningen av presidentpalatset, meddelade både premiärminister Wickremesinghe och president Rajapaksa att de lämnar sina poster. Och den 13 juli avgick Rajapaksa och Wickremesinghe officiellt efter att ha flyttats ”i säkerhet”. Enligt uppgifter till nyhetsbyrån AP ska Rajapaksa ha sökt tillflykt i Saudiarabien.
Proteströrelsen i Sri Lanka kan komma att följas av fler, liknande, proteströrelser i andra fattiga länder. De redan stora klyftorna i världen har formligen exploderat under de två pandemiåren 2020 och 2021. Tillgångarna hos världens 2 668 dollarmiljardärer har ökat lika mycket de senaste två åren som under de föregående 23 åren. Skillnaderna mellan fattiga och rika länder ökar återigen, dramatiskt, efter drygt 30 år av minskade skillnader. I slutet av 2020 levde 690 miljoner människor i extrem fattigdom (mindre än 1,90 US-dollar per dag). Vid slutet av 2022 beräknas denna siffra ha ökat till 860 miljoner människor!
Det är mot denna bakgrund, i en situation då priserna på livsmedel och bränsle stiger kraftigt, som vi törs påstå att proteströrelsen i Sri Lanka sannolikt kommer att följas av fler, liknande, proteströrelser i andra fattiga länder. Svensk utrikespolitik borde vara inriktad på solidaritet med proteströrelser som den i Sri Lanka. Inte på att krypa för auktoritära förtryckarregimer som Erdoğans i Turkiet.