Reaktionerna på valsegern för det moderatledda blocket har varit skiftande.
Å ena sidan har vi de alarmistiska reaktionerna. Alltså: reaktionerna från de som tror att fascisterna är på väg att ta över Sverige. Till dessa hör Västerbottens-Kurirens ledarskribent Ola Nordebo.
Å andra sidan har vi de uteblivna reaktionerna från den avgående socialdemokratiska statsministern Magdalena Andersson. Utan någon som helt eftertanke på vilka signaler som (S) har gett till arbetarna, signaler som förorsakade valnederlaget, fortsätter S-ledaren i samma spår som tidigare. Här handlar det om business as usual.
Den politiska riktning som Ola Nordebo representerar – traditionella borgare med socialdemokratiska inslag, vilka främst slår vakt om status quo – har tappat fattningen. Fredagen den 16 september skrev Nordebo följande alarmistiska harang: ”Nästa svenska ministär kommer av allt döma att stå i beroendeställning till fascistiska strömningar i samtiden och stödjas av partier som under valrörelsen nästan helt ställt in sin tidigare kritik mot den extrema högerns världsbild och näthat”.
Okunnighet och vanmakt
Ola Nordebo menar, under förutsättning att han menar något över huvud taget, att Ulf Kristerssons blivande regering skulle vara beroende av fascismen! Detta innebär dels att SD skulle vara fascistiskt, dels att Kristerssons nya regering skulle vara så stark att den skulle kunna sätta sig över lagar och regler. Detta har som tur är inget med verkligheten att göra. Fascismens yttersta mål är att radera ut arbetarrörelsen – fackföreningarna och de politiska partier som är knutna till dessa. Fascismens medel är en massrörelse som är beredd till fysiska konfrontationer på gator, torg och arbetsplatser. Något sådant finns inte i Sverige. Det enda Ola Nordebo, och andra som tar ordet fascism och nazism i sin mun i tid och otid, uttrycker är sin egen okunnighet och vanmakt.
Den politiska riktning som Magdalena Andersson representerar – högersossar med starka inslag av borgerliga färger, som också de slår vakt om status quo – fortsätter likt en politisk zombie på den kurs som gjorde att socialdemokratin förlorade valet. Detta är alldeles särskilt orimligt eftersom en moderatledd regering, där bland annat SD ingår i regeringsunderlaget, förr eller senare kommer att ge sig på fackföreningarna.
Antirasistiska kampanjer på skolorna
Kampen mot högerns olika schatteringar måste också bedrivas bland ungdomar. Både Moderaterna och SD blev större än S bland förstagångsväljarna. Detta förhållande måste förändras. Det krävs bland annat antirasistiska kampanjer på skolorna mot de reaktionärer som kan befaras vädra morgonluft efter valet.
Mobilisering av arbetarrörelsens kärna
Som vi har påpekat behövs en mobilisering av arbetarrörelsens kärna. Det handlar om fackföreningsrörelsen, det socialdemokratiska partiet med sidoorganisationer och andra kampdugliga strömningar. Den kommande avtalsrörelsen är ett tillfälle då de fackliga organisationerna har möjlighet att visa sin styrka.