I ett TV-sänt tal till nationen den 21 september meddelade Vladimir Putin att den ryska militären ska kalla in uppåt 300 000 reservtrupper till kriget i Ukraina. Putin underströk även att Ryssland är en kärnvapenmakt och att han är beredd att använda ”alla till buds stående medel” i syfte att försvara ryskt territorium.
Detta var det första tal till nationen som Putin hållit sedan kriget mot Ukraina inleddes den 24 februari i år. Förutom att kalla in 300 000 reservister förklarade Putin att den ryska industrin ska stå till krigsmaktens förfogande om så behövs. Detta bland annat genom att ställa om produktionen till vapen eller annan krigsmateriel.
Till skillnad från talet som Putin höll då kriget inleddes, som främst riktade sig mot den ukrainska regeringen, riktade detta tal udden mot ”västmakterna” (främst USA och EU). Detta är en återspegling av att det idag pågår två krig. Det ena kriget sker på marken mellan den ryska militären och den ukrainska militären (understödd av vapen och träning från USA/Nato). Det andra kriget är ekonomiskt och bedrivs av främst USA/EU mot Ryssland, bland annat i form av hårda sanktioner.
Det är en pressad president Putin som nu trappar upp det militära kriget. I slutet av augusti inledde den ukrainska militären en motoffensiv som har resulterat i en rad förnedrande bakslag för Ryssland. Den ryska militären har tvingats retirera från i stort sett hela Kharkiv-regionen och däribland från den strategiskt viktiga staden Izium. De militära bakslagen har utlöst en våg av kritik mot Putin från ryska nationalister och krigshetsare (de enda kritiska röster som verkar tillåtas i Ryssland är de som kräver ”hårdare tag”). Bland dessa har krav rests på en fullskalig mobilisering av den ryska krigsmakten. Dessutom har beslutet om mobilisering inneburit en ”come-back” för de antikrigsprotester som svepte genom Ryssland i februari.
Kina och Indien kritiska mot Putin
Pressen på Putin kommer även från Rysslands allierade och handelspartners – främst från Kina. Den 15-16 september deltog Putin vid det årliga toppmötet för Shanghai Cooperation Organization (SCO) i den uzbekiska staden Samarkand. SCO är en ekonomisk och säkerhetspolitisk samarbetsorganisation i Asien med nio medlemmar som tillsammans representerar 40 procent av världens befolkning och 30 procent av världens BNP.
I samband med SCO:s toppmöte träffade Putin bland annat den kinesiske presidenten Xi Jinping för första gången sedan kriget i Ukraina inleddes. Träffen antydde ett växande missnöje bland de styrande i Kina över att kriget i Ukraina drar ut på tiden. Inför media tvingades Putin försäkra Xi Jinping om att han förstod Kinas ”frågor och bekymmer” rörande kriget och att han skulle ”förklara sin position” för den kinesiske presidenten. Även den indiske presidenten Narendra Modi kritiserade Putin och kriget i Ukraina.
Kinas stöd till Putin är villkorligt
Vi har tidigare skrivit att Kinas stöd för Putin är villkorligt (NyA, 6/4). Vi ställde oss följande fråga: ”Behöver Kina verkligen personen Putin?”. Under de senaste 30 åren har Kina utvecklats till en verklig global stormakt som utmanar USA både ekonomiskt och politiskt (USA är fortfarande helt dominerande när det gäller militär styrka). Samtidigt finns Kinas viktigaste exportmarknader fortfarande i USA och EU.
Den ekonomiska krigföring som USA och EU bedriver mot Ryssland är därför besvärande för det kinesiska ledarskiktet. Den kinesiska regimen har varken fördömt eller uttalat sitt stöd för Putins krig i Ukraina. Men ju längre kriget drar ut på tiden desto mer besvärande blir denna position. Och desto mer press kommer den kinesiska regimen att utsätta Putin för. I slutänden är nämligen inte personen Putin viktig för Kina. Det viktiga för Kina är att regimen i Ryssland, som är vänligt inställd till Kina, består och inte byts ut mot en ”västvänlig” regim.
För Putin själv finns det bara två alternativ. Antingen fortsätter han på den inslagna vägen – trappar upp kriget och skaffar sig allt större makt och befogenheter. Eller så kommer Putin att störtas. Beslutet att mobilisera 300 000 reserver och påbörja en omställning av industrin till krigsproduktion visar att Putin inte tänker backa. Kriget i Ukraina kan bli mycket långvarigt.