Den proteströrelse som vuxit fram i Iran är den största som skakat den iranska diktaturen sedan 2019 och förtjänar stöd och respekt.
Protesterna utgör ett uttryck för det växande motståndet mot diktaturens förtryck och tilltagande misskötsel av samhället. Det är kvinnorna som går i spetsen och tvånget att bära slöja utgjorde den tändande gnistan och symbolen. Detta tvång infördes så sent som 1980 och motståndet mot detta har alltid varit utbrett i Iran.
Protesterna inleddes efter att Mahsa Amini, en 22-årig kurdisk kvinna, misshandlats så svårt av den iranska regimens moralpoliser att hon avled. Moralpolisen hade gripit Amini då de ansåg att hon bar sin slöja fel. Efter Aminis begravning den 17 september genomfördes väldiga demonstrationer i den kurdiska delen av Iran. Men protesterna spred sig snabbt till över 80 städer runt om i hela landet.
Demonstranterna har ropat slagord som ”kvinnor, liv, frihet” och ”död åt diktatorn”. Ett återkommande inslag i protesterna har varit att kvinnor bränt sina slöjor och även klippt av sig sitt hår. På många håll har demonstranterna slitit ned eller bränt upp bilder på den nuvarande storayatollan Khamenei och den tidigare storayatollan Khomeini. Dessa två ledare personifierar den brutala religiösa diktatur som styrt Iran sedan revolutionen 1979. Allt fler iranier vågar nu protestera mot regimen. Detta trots att över 1 000 människor fängslats och uppåt 100 har dödats sedan protesterna inleddes den 17 september.
Dagens proteströrelse måste ses mot bakgrund av flera år av växande missnöje mot regimen. År 2019 svepte väldiga protester över hela landet till följd av stigande priser på bland annat bränslen. Tidigare i år demonstrerade boende främst på den iranska landsbygden mot stigande matpriser och vattenransonering.
Vi vet inte om dessa protester innebär slutet för den islamistiska diktaturen i Iran. Men protesterna kan mycket väl utgöra början till slutet.