Låginkomstländer har burit den tyngsta bördan vad gäller dödsfall under coronapandemin. Detta visar en rad nya studier som sammanfattats av tidningen Nature. Tidigt under pandemin var risken att dö i covid-19, grovt räknat, dubbelt så hög för människor i länder med låga inkomster än i länder med höga inkomster.
I pandemins inledning pekade de uppgifter som då fanns tillgängliga på att smittspridningen och dödligheten i covid-19 var relativt låg i fattigare länder. Men sedan dess har forskarna tvingats omvärdera sina tidigare antaganden. Idag pekar en rad studier på att det är låg- och medelinkomstländer som drabbats hårdast under pandemin.
Större smittspridning bland äldre
Ett skäl till den högre dödligheten i fattiga länder berodde på att fler i gruppen 60 år och äldre, som är mest sårbara för covid-19, smittades av sjukdomen. Epidemiologen Gideon Meyerowitz-Katz vid universitetet i Wollongong i Australien har analyserat data från infektioner och dödlighet som samlats in från dussintals andra studier i 25 olika låg- och medelinkomstländer. Mellan april 2020 och februari 2021 samlade forskare in blodprover från människor i varierande ålder och sökte antikroppar mot coronaviruset – ett tecken på att någon nyligen blivit infekterad.
Studien fann att personer som var 60 år och äldre blev smittade i lägre utsträckning än unga människor i rikare länder. I de allra flesta låginkomstländerna var dock andelen som hade antikroppar mot coronaviruset lika stor bland äldre som bland yngre. En förklaring till detta är att många människor i fattigare länder lever i hushåll med flera generationer under samma tak, vilket gör det svårt att vara isolerad från en infekterad person. Dessutom var möjligheterna att arbeta hemifrån mer begränsade i dessa länder.
Sämre sjuk- och hälsovård
Ett annat skäl till den högre dödligheten i fattiga länder beror på sämre tillgänglighet och kvalitet i sjukvården. I början av pandemin, innan vaccinerna fanns att tillgå, var risken att dö i covid-19 nästan dubbelt så hög för människor i låg- och medelinkomstländer. Detta jämfört med de som lever i rika länder. Detta gällde för alla åldersgrupper. Dödligheten bland 20-åringar i låginkomstländer var nära tre gånger högre än i rika länder. Bland 60-åringar i låginkomstländer var risken att dö i covid-19 dubbelt så stor jämfört med i rika länder. Skillnaderna beror, enligt epidemiologen Meyerowitz-Katz, på att människor i låginkomstländer hade mindre tillgång till högkvalitativ hälsovård.
Allt eftersom vaccinerna mot covid-19 har blivit tillgängliga har gapet, när det gäller dödlighet, mellan låg- och höginkomstländer krympt. Men då många fattiga länder ännu har begränsad tillgång till vacciner kvarstår fortfarande skillnaderna. När de första vaccinerna godkändes hamstrade många rika länder dem, vilket försvårade en rättvis fördelning mellan rika och fattiga länder. Medan många europeiska länder inledde vaccinationerna redan i december 2020 dröjde det till mars eller april 2021 innan vaccinationerna kom igång i vissa afrikanska länder.
Stora skillnader i vaccinationsgrad
Så sent som i juni 2022 hade endast 16 procent av de boende i låginkomstländer fått minst en dos av coronavaccinet, jämfört med hela 80 procent i rika länder. I Nigeria, som har Afrikas största ekonomi och utgör kontinentens folkrikaste land, har endast 26 procent fått sin första vaccindos. I det krigshärjade Jemen har knappt 3 procent fått sin första vaccindos!
Forskarna varnar för att detta ”vaccinations-gap” kan permanentas. Många rikare länder, som uppnått sina vaccinationsmål, har börjat gå vidare. En rad covid-relaterade internationella hjälpprogram som hade kunnat bidra till att öka vaccinationsgraden i fattigare länder har därför avslutats. Detta innebär en potentiell framtida risk. Viruset sprider sig snabbare i ovaccinerade befolkningar, vilket ökar risken för nya mutationer. Och dessa kan även drabba rikare länder.