En ny svensk lag som började förberedas redan 2017, har för andra gången röstats igenom i den svenska riksdagen. Det gäller lagen om utlandsspioneri som har att göra med Sveriges internationella samarbeten med exempelvis NATO, EU och FN.
För att genomföra lagen har man varit tvungna att ändra i två av Sveriges grundlagar – tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen – och därför röstades lagändringen alltså igenom två gånger med ett riksdagsval i mellan. Den första omröstningen skedde i våras och den andra skedde den 16 november nu i höst.
Lagen om utlandsspioneri är, enligt experter, vagt formulerad. Å ena sidan talar man om röjande av hemlig uppgift som ett brott som kan ge en tidnings ansvarige utgivare ett långt fängelsestraff. Å andra sidan kan det verka som att all medierapportering som skadar Sveriges relation till främmande makt kan leda till straffrättsligt ansvar. Ett exempel skulle kunna vara att en tidning rapporterar om att svenska vapen, efter vapenembargots avskaffande, används av Turkiet för att kriga mot kurder i nordöstra Syrien. Detta avslöjande skulle kunna skada förhållandet till Erdogan och därmed utgöra ett brott!
Denna lag har flugit under radarn och det hot som den skulle kunna utgöra mot de demokratiska fri- och rättigheterna har inte tillräckligt uppmärksammats. Dock var flera remissinstanser redan 2017 starkt kritiska, t.ex. skrev Bonnier News följande:
”De föreslagna reglerna är ägnade att hindra Bonnier News möjligheter att rapportera uppgifter av stor betydelse för vår tid. Det saknas skäl för en så drastisk begränsning av tryck- och yttrandefriheten som utredningen föreslår. Förslaget förskjuter frågan om lagligheten hos en viss rapportering till ett beslut hos Justitiekanslern och en därpå följande prövning i domstol. Värderingsförskjutningar hos politiker och beslutsfattare på senare år vittnar om att den föreslagna lagen enkelt kan användas för att erodera den grundval som tryck- och yttrandefriheten är för ett fritt samhällsskick”.
Flera kända svenska journalister har också nyligen i en artikel varit ute och varnat för lagen, bl.a. för att den hotar meddelarfriheten och skulle göra det olagligt med de avslöjanden av missförhållanden som flera kända visselblåsare har gjort.
Det återstår att se hur den nya lagen kommer att tillämpas. Risken stor att man först när det är för sent kommer att ha en bild av om, och i så fall hur stort, hot mot demokratin som den nya lagen kommer att utgöra. Risken finns också att detta bara är början när det gäller lagförändringar som steg för steg riskerar att undergräva demokratin.