I det amerikanska mellanårsvalet till kongressen har flera profilerade Trump-anhängare misslyckats med att bli omvalda. Men valet var ingen lysande framgång för Demokraterna och angav inte heller någon förändrad politik för republikanska politiker. Det sistnämnda är vad många svenska ledarskribenter och tyckare tycks tro och Ron DeSantis, som vann guvernörsvalet i Florida med lätthet, pekas ut som republikanernas nya favorit till presidentkandidat 2024. Men han representerar ingenting nytt utan har ett politiskt program som liknar Trumps dito.
Ledande republikaner som kan tänkas stödja DeSantis vid nästa presidentval gör så därför att de är oroade över den personliga makt som Trump hotar att tillskansa sig över den republikanska partiapparaten. De ogillar att Trumps retorik skrämmer bort välbeställda svarta och spansktalande från Republikanerna och att Trump visserligen med lätthet kallar samman sina anhängare, men i högre grad mobiliserar motståndare som annars skulle ha varit passiva under valen.
Dessa ledande republikaner har inte i grunden en annan politik. Republikanska kongressledamöter försöker övertrumfa varandra med förslag på minska tillgängligheten för äldre till det begränsade allmänvård som kom till under Obama och kräver privatiseringar av systemet.
Rostbältet kallas det område i nordöstra USA som präglas av nedlagda industrier och folkminskning. Trump hade här i valet 2016 ett stort stöd bland arbetande och arbetslösa industriarbetare och han ägnade en stor del av sitt installationstal åt hur han skulle rädda rostbältet från förfallet: skyddstullar på import av stål, säga upp alla tidigare handelsöverenskommelser, bygga en mur mot mexikansk invandring och att personligen ingripa för att företag inte skulle flytta arbeten utomlands.
Dessa utfästelser visade sig bara vara luftslott. Nedläggningen av industrin fortsatte som förut. Han övertalade visserligen en industri i Indiana att inte flytta till Mexico. Men samtidigt kunde han inte stoppa 17 andra bolag i Indiana från att flytta sin tillverkning till asiatiska länder…
I rostbältet har man traditionellt röstat på Demokraterna utan att demokratiska politiker annat än med vaga ord företrätt deras intressen. Så när Trump med stora ord och löften om att personligen blanda sig i för att rädda jobb, samtidigt som Hillary Clinton verkade ointresserad av deras problem, var uppslutningen kring Trump given. När han inte levererade minskade entusiasmen, men den har inte bytts ut till förmån för Biden.
Sanningen är att både republikaner och demokrater driver sina valkampanjer med pengar från storbolag och finans. De kan inte föra en politik som går emot sina ekonomiska uppbackares intressen. Biden kan aldrig frambringa den entusiasm som Bernie Sanders, som kallar sig för demokratisk socialist, skapade under primärvalen. Detta helt enkelt för att det i Bidens politik inte finns något som kan vända på en utveckling av förlorade jobb och ökande klassklyftor. Biden kan förlora det kommande presidentvalet i brist på verkliga alternativ.
Det finns fler än förut som vågar kalla sig socialister i USA och om dessa kan samla sig organisatorisk till en ny rörelse kan amerikansk politik förändras i grunden.