De senaste tre arbetsplatsträffarna har handlat om arbetsmiljö, hälsa och återhämtning och det osagda budskapet till oss i personalen har varit att vi ska ta ett större ansvar för att använda vår fritid för att undvika stressrelaterade arbetsskador, sjukdom och utmattning.
I november presenterades resultaten från kommunens medarbetarenkät. Denna visade att många känner sig slutkörda. Jag tror att de viktigaste anledningarna är att många har varit borta från jobbet och att det är tunt med vikarier. Det är också svårt att ta in vikarier till mindre kök då många av dessa kräver ensamarbete. Istället får erfaren personal från de större köken hoppa in som vikarier på mindre kök. Sedan får de större köken, i sin tur, ta in vikarier. Situationen skapar en permanent oro hos vissa över att man aldrig kan känna sig säker över hur nästa arbetsdag ska bli.
Under pandemin hade många en förståelse för exempelvis bristen på vikarier, och det fanns en känsla av att ”vi ska lösa problemen tillsammans”. Nu är pandemin över och samhället låtsas som att covid inte finns längre, men inom måltidsservice är det som att krisen har permanentats. Det finns fortfarande få vikarier – och samtidigt ökar kraven. Vi ska laga mer mat från grunden och göra fler salladsalternativ. Dessutom ska vi dokumentera mer av vad vi gör.
Visserligen är det roligt att laga mer mat och vara mer kreativ med salladen men det tar också sin tid. Och det är svårt när det är ett permanent krisläge och vi ständigt måste planera för att skicka personal någon annanstans eller för att vi inte får tag i en vikarie.
Cheferna vill däremot bara köra på som om allt var som vanligt och göra det formella byråkratiska arbetet. Men vi i personalen vill titta på personalsituationen och arbetsbelastningen. Vi vill inte spela med i ett spel där små marginalåtgärder här och där diskuteras medan de stora frågorna ignoreras. På vår senaste arbetsplatsträff var temat återhämtning och allt gick ut på att ge tips på hur man som individ ska kunna orka med mer. Till hjälp hade chefen en inspelning med en psykologikonsult som föreläste för ett annat arbetslag (av tjänstemän). Efter att vi tittat på filmen skulle vi fylla i ett litet papper som handlade om att identifiera, för oss själva, saker som vi tror kan ge oss energi och hjälpa oss att ”ladda batterierna”. (Lär dig hur just DU återhämtar dig bäst!).
Sedan fick vi behålla dem eller kasta i papperskorgen. För de flesta var det helt bortkastad tid. Titta inte på ledningens ansvar, utan titta på dig själv var budskapet. Ur sitt sammanhang är informationen säkert bra. Men det är uppenbart att vi ska anpassa oss mer för arbetet – inte att arbetsgivaren ska hitta metoder att organisera arbetet bättre för oss.