Det har på senaste tiden uppmärksammats hur det har blivit akut brist på många mediciner i de svenska apoteken. Nyligen var hela 758 mediciner restnoterade, alltså slut. Det rörde sig även om sådant som var livsviktigt, t.ex. kortison, medicin mot epilepsi och diabetes typ 2. Läget är allvarligt och det har hänt att patienter har tvingats resa långa sträckor för att få tag i det man behöver. Även utbytesmediciner börjar ta slut.
Orsaken att det har blivit så här står att finna i avregleringen av marknaden och att ingen numera har något övergripande ansvar för läkemedelsförsörjningen. Det hette när man genomförde avregleringen att allt skulle bli bättre, man skulle få lägre priser och ökad tillgång. Istället blev det som det brukar, precis tvärtom.
Frågan om medicintillgången är ett illustrativt exempel på hur det blir när kapitalintressena får styra i samhället och man skulle kunna säga att ”sådan är kapitalismen”. Företagens intressen av vinst går före sjuka människors behov av medicin. I motsats till detta måste man ha ett system där det är människors behov som får styra inriktningen, vare sig det gäller medicintillgång eller samhällsutvecklingen i stort, något som man skulle kunna kalla för socialism.