På uppdrag av redaktionen har jag sett en svensk serie baserad på Kerstin Ekmans bok Händelser vid vatten. Trots en imponerande rollista med bland andra Rolf Lassgård och Pernilla August i huvudrollerna är det inte en serie jag rekommenderar någon att se.
Händelser vid vatten utspelar sig i norrlands inland och dit kommer Annie Raft med sin 7-åriga dotter Mia på midsommarafton 1973. De är på väg till ett kollektiv i väglöst land som heter Stjärnberg. Den som ska möta upp dem i byn Svartvattnet och följa dem till kollektivet kommer inte, så Annie och Mia får skjuts till vägens slut av den skumme och sliskige lanthandlaren i byn.
Därefter ska Annie och Mia gå genom skogen, över ån och uppför berget till Stjärnberg med hjälp av en handritad karta. De går givetvis vilse och Annie snubblar istället över ett tält där två holländare ligger mördade. Så långt kanske det låter som en spännande och bra serie, men det är det inte alls.
Serien hoppar mellan händelser runt midsommar 1973 och hösten 1991. Eftersom morden inte klarades upp så plågas våra huvudpersoner av det fortfarande 1991. Serien rullar fram i snigelfart och dialogen är styltig. Det kan jag stå ut med. Vad jag däremot inte står ut med är att norrlänningar framställs som korkade, våldsamma, elaka och ständigt fulla. Inlandsbor kan tydligen inte ens formulera ordentliga meningar. Alla i och runt byn bor i gamla, risiga och illa underhållna hus med dyster inredning och trista gamla möbler. Dessutom dricker de kaffe på fat, ett sätt som dött ut långt före 1973. Det är så fördomsfullt och dåligt att det blir outhärdligt.
Någonstans vid avsnitt tre hade serien helt sugit livslusten ur mig och det enda som gjorde att jag orkade se färdigt var att jag ville veta vem eller vilka som hade begått morden. Men även upplösningen blev ett långsökt antiklimax.
Händelser vid vatten är en serie som jag verkligen inte rekommenderar någon att se.