Varje vår och höst arrangerar Umeå konstförening en konstutställning på Umeå Folkets hus. Vårens utställning pågår mellan 3-13 mars 2023 och konstnärerna vars verk visas är Anita Kärrman och Ewa Anehult. Namnet på utställningen är ”Habitat”, ordet kommer från latin och betyder ungefär att ”bebo”. Ett habitat kan sägas vara ett områdes lämplighet som livsmiljö, i första hand för växter och djur. Men nu ett habitat där Anitas och Ewas konst samsas och får en bra livsmiljö.
Båda två bor och är verksamma i Umeå. Anita Kärrman har arbetat som läkare inom allmänmedicin och har successivt gått över till konstverksamhet och skrivande. Från 2017 har hon varit aktiv som konstnär på heltid. Hon arbetar i första hand med akvarell och gillar utmaningen i akvarellmåleriet, transparensen i tekniken, hur vatten och pigment inte alltid gör som hon vill, utan leder till andra nya möjligheter. Fast det ska inte bara vara snyggt, det ska väcka något mer i betraktaren också.
På vernissagen förklarar hon vidare:
– Var och en av oss bär på minnen, som är djupt personliga och kan aldrig fullt ut förstås av andra. Vissa upplevelser är vi inte alls beredda att delge någon annan.
– I min konst använder jag mig ofta av äldre fotografier, förklarar Anita Kärrman. Personerna på ett kort målas av eller printas ut, trycks på akvarellpappret och placeras i målade påhittade landskap. Direktheten med de avbildade personerna bevaras, deras minnesfragment kan anas genom lager av tid och förenar dåtid med nutid.
– När jag på en målning sätter samman flera avbildade personer frågar jag efter det kollektiva minnet hos oss. Minnestrådar som sträcker sig långt tillbaka i tiden, men likt ett nutida DNA-test låter oss ana vad som finns kvar djupt inom oss. Personerna inbjuder i sin frånvaro betraktaren att fortsätta med sitt eget historieskapande i ett evigt kretslopp av berättelser och minnen.
Konstföreningar viktiga i tid av krympande möjligheter
Anita betonar också konstföreningars betydelse:
– Konstföreningar runt om i landet drivs helt av ideella krafter. De gör en stor kulturell insats när konst visas ofta långt från de större städerna, där kulturintresserade får tillfälle att ta del av den konst som de annars inte skulle ha nåtts av.
– Konstföreningarnas anordnade utställningar utgör en viktig utställningsmöjlighet för konstnärer, i en tid med allt mer krympande möjligheter.
– En konstutställning, stor eller liten, separat eller tillsammans med andra är en plats att få visa upp det man arbetar med, fortsätter Anita Kärrman. Man vet inte helt säkert vilka som kommer och tittar och vad det kan leda till i framtiden. Mötet med de som besöker en utställning är också viktigt. Under samtalet får uttrycket och tanken chans att ta ytterligare ett steg i utvecklingen.
– Det är roligt att få ställa ut i Umeå. Jag tycker om den ordning och reda som man verkar ha inom Umeå konstförening.
Fler utställningar på gång
Anita har också fler utställningar på gång framöver. I juli 2023 på Kägelbanan, Gammplatsen i Lycksele tillsammans med en dansk fotograf och i september en separat utställning i Hallstahammar konsthall.
Ewa Anehult är utbildad bildlärare, textillärare och medielärare och har även jobbat som adjunkt vid Umeå Universitet. Där hon undervisat bland annat blivande bildlärare i olika tekniker inom måleri, grafiska tekniker, photoshop och annat.
På vernissagen berättar hon om sin passion för att sy och om lusten att experimentera och blanda olika uttryckssätt i sin konst:
– Jag vill alltid förmedla något med min konst och det är ofta personligt. Upplevelser jag varit med om i livet och som förändras genom min fantasi. Genom en titel kan betraktaren få en ledtråd om vad bilden handlar om.
– Oftast arbetar jag med flera tekniker i varje bild men också̊ renodlade tekniker såsom silkscreen, tygtryck m.m. Mina bilder är ofta abstrakta och färg, form, textur samt komposition är viktigt.
Konst med merinoull
– I mitt akrylmåleri målar jag gärna pastost och lägger även in olika tyger som förstärker den känsla jag är ute efter, förklarar Ewa. Ofta målar jag med speciella målarknivar och lager på̊ lager. I mina senaste konstverk från 2022 använder jag mig av certifierad merinoull samt sidenponje, sidengas och andra material.
– Jag har en inre bild eller fotograferar i fjällen, skogen med flera platser, för att senare jobba vidare med merinoullen. Att tova ullen kräver en del arbete för att få alla bitar på̊ plats. Jag broderar även med ullgarn för att bygga vidare på kompositionen.
– Merinoullen krymper jag ned till cirka 50 procent men sidentyget krymper inte utan drar ihop sig i olika veck. Denna teknik kallas för nunotovning. Jag varierar med olika sätt att tova.
– Att leva och verka som konstnär kan vara svårt om du inte har ett arbete vid sidan av. Mitt arbete som bildlärare, textillärare och medielärare har tagit stor del av min tid, men jag har ändå tagit mig tid och arbetat med konst och haft utställningar.
– Idag arbetar jag cirka 40-50 procent som bildlärare och då hinner jag med mitt skapande också̊.
– Jag har varit med på̊ Kulturmejeriets utställningar här i Umeå varje år sedan 2008. På Textilmejeriet har vi en stor verkstad att arbeta i. Hemmavid har jag en mindre ateljé där jag bland annat målar på duk med akrylfärg.
– I framtiden ska jag fortsätta att experimentera för att få fram något nytt och att utvecklas i mitt skapande. Jag vill inte fastna i en teknik eller ett sätt att måla men merinoullen har fått en extra plats i mitt hjärta, avslutar Ewa Anehult.