Årets centrala avtalsrörelse städades av utan större dramatik när det gäller lönenivåerna. Detta trots rekordhög inflation och övervinster för många företag. Istället har det bränt till i flera branscher när det gäller arbetsvillkor, osund lönekonkurrens samt en vilja från arbetsgivarna att öka skillnaderna mellan de som tjänar mest och de som tjänar minst.
Målarstrejk
Fredagen den 12 maj utbröt avtalsrörelsens första strejk när 390 målare på 22 företag lade ner arbetet. Den stora knäckfrågan var vilken status yrkeskompetensen ska ha i kollektivavtalet. Alltså vilken utbildning som ska krävas för att få kalla sig målare – och för att få anställning som målare. Ett utslag i Arbetsdomstolen i fjol öppnade, enligt Målarna, möjligheten att anställa utan styrkt yrkesutbildning. Facket menade att domen riskerade att sätta lärlingssystemet ur spel och leda till dumpade löner.
Efter en veckas strejk undertecknades ett avtal ett avtal som kopierar övriga arbetsmarknadens löneökningar om 7,4 procent på två år. När det gäller kompetenskraven blev det en halv seger för målarna. Å ena sidan förtydligas det att den som inte har en formell målarutbildning måste bevisa att man har minst fyra års arbetserfarenhet som målare. Å andra sidan skjuts diskussionen om hur kompetensfrågan ska lösas till en s.k. ”partsgemensam arbetsgrupp”.
Problemet med den sortens ”arbetsgrupper” är att den fackliga sidan då inte kan använda strejkvapnet som en påtryckning under förhandlingarna. Partsgemensamma arbetsgrupper slutar därför oftast utan överenskommelser – eller med att fackledningen lägger sig platt.
Utöver detta innebär avtalet även graviditetslön för den som inte kan arbeta sista tiden av en graviditet samt en fortsatt utbyggnad av de extra pensionsavsättningarna. När avtalet undertecknades återkallades också de sympativarsel som lagts av Byggnads, Elektrikerna och Fastighets.
Ingen rörmokarstrejk
Inom VVS-sektorn hade fackförbundet Byggnads varslat 1500 yrkesarbetare, bland annat rörmokare, om strejk den 24 maj. Inte heller för Byggnads handlade motsättningarna om lönenivåer. Istället handlade det om krav på att försvåra för ”oseriösa och fuskande” företag. Facket menar att branschen skadas av att företag tar in underleverantörer som inte följer lagar och regler. Byggnads ville förtydliga vem som bär ansvaret om underleverantörer inte följer lagarna.
Dagen innan strejken skulle bryta ut kom Byggnads och installatörsföretagen överens om ett nytt kollektivavtal. Som förväntat anser både fackledningen och arbetsgivarsidan att avtalet var en framgång. Avtalet innebär bland annat att företag måste förhandla med facken innan en underleverantör anlitas. Man inrättar också en branschtäckande kontrollfunktion, Svensk Byggkontroll.
Arbetsgivarsidan betonar att man fortfarande har kvar ”förenklade regler” när det gäller att anlita underleverantörer. Arbetsgivarsidan är också nöjda över att ha kvar möjligheten att ”låna in” löntagare när det behövs på ett bygge. Flera konfliktfrågor försköts till partsgemensamma samtal. Löneökningarna blev lika låga som på resten av arbetsmarknaden.
Gröna arbetsgivare ville inte höja lägsta-löner
Fackförbundet Kommunal varslade om strejk för parkarbetare, trädgårdsarbetare och anläggningsarbetare – också den 24 maj. Kommunal krävde att även lägstalönerna i avtalet skulle höjas i enlighet med märket som sattes i samband med industriavtalet tidigare i år. Arbetsgivarorganisationen Gröna arbetsgivare å sin sida menade att en sådan höjning skulle innebära kostnadsökningar som var större än märkets 7,4 procent.
– En strejk är alltid sista utvägen. Vi ska inte ha fattiga arbetare i Sverige, sa Malin Ragnegård, förbundsordförande för Kommunal i ett pressmeddelande.
Även på trädgårdsområdet skrevs ett avtal under strax innan strejken skulle ha brutit ut. I efterhand utmålar sig båda sidor som segrare. Kommunals ledning hävdar att lägstalönerna kommer att höjas i nivå med märket och arbetsgivarsidan menar att man fick ett avtal som inte blev dyrare än beräknat.
Agneta Björk
Patrik Brännberg