Den helt avgörande slutsatsen är denna: Istället för att vända ryggen mot facket, av motvilja mot ledarnas pampfasoner, måste blicken vändas mot fackföreningarnas över tre miljoner (3 000 000) medlemmar.
Uppgiften består i att, inför dessa medlemmars ögon och öron, förespråka att fackföreningarnas agerande ska vägledas av medlemmarnas intressen av anställningstrygghet och bevarade reallöner en annan ideologi än den borgerliga liberala marknadsekonomins ideologi – en ideologi som förmedlas till de fackliga ledarna genom alla riksdagspartier. Även via Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
Kamp & solidaritet vs passivitet & rasism
En av de avgörande skillnaderna mellan Arbetarpartiet och Moderaternas stödparti Sverigedemokraterna är denna: AP försöker få sina medlemmar, sympatisörer och väljare att rikta blickarna mot fackförbundens över tre miljoner medlemmar. Vårt syfte är att frigöra den enorma styrka som finns hos dessa kollektiv. Vi gör det med budskapet att fackföreningarna måste ta strid för sina medlemmar – för deras arbetstillfällen, anställningstrygghet och reallöner. På detta sätt utmanar vi den borgerliga ideologi och de ledare som idag styr de fackliga organisationerna i syfte att hålla medlemmarna passiva.
Sverigedemokraterna försöker, som alla borgerliga partier, få sina medlemmar och väljare att rikta blickarna mot pamparna och svagheterna inom de fackliga organisationerna. SD försöker inte frigöra medlemmarnas styrka. Istället försöker SD, med hjälp av staten, lagstifta om vad som idag är interna fackliga angelägenheter. Ett exempel handlar om valen av regionala fackliga skyddsombud. SD vill helt enkelt avskaffa dessa och ersätta dem med statliga ”arbetsmiljörådgivare” vid Arbetsmiljöverket.
Arbetarpartiet vill beväpna fackens över tre miljoner medlemmar med en bättre politisk grund i kampen för bättre villkor – vilket skulle rubba dagens fackliga ledare.
Sverigedemokraterna vill försämra villkoren för fackens medlemmar genom ytterligare nedskärningar inom sjukvård, skola, äldreomsorg och pensioner genom nya stora nedskärningar tillsammans med Moderater, KD och Liberalerna.
Arbetarpartiet föreslår att facken stärks genom att oorganiserade – ofta muslimer (som ska skiljas från islamister) – dras med i facket och försvaret av välfärden. Sverigedemokraterna försöker splittra. SD drar alla muslimer över en kam genom medvetna uttalanden från ledande företrädare om att Islam är en ”avskyvärd religion” (Richard Jomshof, 2021, då partisekreterare). Arbetarpartiet vill skapa kämpande och solidariska fackföreningar. SD vill försvaga facket med statlig lagstiftning och splittra genom att uppmuntra rasism.