Uppsala är en av Sveriges snabbast växande kommuner. Under åren 2013-2022 ökade kommunens invånarantal med 18 procent, eller ca 37 000 personer. Men under ytan har en rad problem vuxit fram som riskerar att förvärras i och med den hotande lågkonjunkturen.
Både Uppsala kommun och regionen/landstinget behöver ett krisprogram. Kärnan i ett krisprogram måste vara att försvara lagstadgade basverksamheter som skola, äldreomsorg och sjukvård samt att bekämpa segregering, arbetslöshet och utanförskap. Detta kräver prioriteringar. Dyra felsatsningar som spårvägen måste stå tillbaka. Onödig kommunal byråkrati, som kommunens förvuxna kommunikationsstab, måste bantas. Personalen på golvet måste få ett ökat inflytande över exempelvis schemaläggning, arbetsmiljö, m.m.
1. Äldreomsorgen
Sedan 1990-talet har personaltätheten inom äldreomsorgen sjunkit. Under samma period har brukarna blivit äldre och därmed oftare multisjuka och i större behov av vård och omsorg. Detta har skapat en orimlig arbetssituation för personalen inom äldreomsorgen.
Uppsala är idag en av de kommuner i Sverige som satsar minst pengar per äldreboendeplats. Det gäller både för särskilda boenden och inom hemtjänsten. Under sommaren har allvarliga brister i arbetsmiljön framkommit på ett av kommunens äldreboenden.
Till detta kommer att nästan 30 procent av all arbetad tid inom äldreomsorgen i Uppsala utförs av timanställda (2021). Coronakommissionen riktade skarp kritik mot att många kommuner hade ett så stort antal timvikarier. De timanställda måste ofta jobba på flera arbetsplatser för att få ihop till en lön att leva på. Många vågar inte tacka nej till ett arbetspass av rädsla för att chefen ska sluta ringa. Det är därför stor risk att timanställd personal arbetar trots sjukdom.
Äldreomsorgen bärs idag upp av en krympande skara plikttrogna och yrkeskunniga undersköterskor med ett stort engagemang för sitt arbete. Ska ny personal kunna rekryteras, och behållas, måste det till ökad personaltäthet samt en utbildnings- och karriärstege. Alla måste erbjudas vårdbiträdesutbildning och möjlighet att vidareutbilda sig till undersköterska. Undersköterskorna måste ges möjlighet att specialisera sig. Det krävs också resurser till undervisning i svenska språket. Utbildningen måste dessutom tydligt synas i lönekuvertet.
2. Skolan
Det ekonomiska läget för Uppsalas skolor är kärvt och har varit så under många år. Kommunen ligger på nionde lägsta plats av landets 290 kommuner när det gäller grundersättningen per elev. Under 2023 påstår kommunledningen att de gör en ”rekordsatsning” på skolan. Anslagen höjs med 6,6 procent. Men den höga inflationen innebär att denna satsning ändå inte räcker till för att täcka skolans behov.
Enligt fackföreningen Sveriges Lärare uppgår besparingarna i år till 91 miljoner. Rektorer på ett flertal skolor har varnat för att det kan bli tal om personalneddragningar. Det är främst stödpersonal som elevassistenter, specialpedagoger och kuratorer som kan komma att tas bort. Detta riskerar att drabba elever i behov av särskilt stöd extra hårt.
I juni gjorde de styrande Socialdemokraterna en uppgörelse med Liberalerna som ger 10 extramiljoner till skolan under hösten 2023. Detta är naturligtvis välkomna pengar. Men den totala utbildningsbudgeten i Uppsala kommun ligger på drygt 6 000 miljoner. Mot den bakgrunden är 10 miljoner helt otillräckligt.
3. Sjukvården
Enligt Socialstyrelsen är Region Uppsala en av de regioner där glappet mellan behov och antal vårdplatser är som störst. Drygt 150 nya vårdplatser måste tillskapas bara på kort sikt för att patientsäkerheten ska klaras. År 2019 hade de styrande i 17 av Sveriges 21 regioner beslutat genomföra nedskärningar inom sjukvården. Nedskärningarna genomfördes på det stora hela trots pandemin – men doldes av extrapengarna från staten. Och nedskärningarna fortsätter! I Uppsala har både Akademikerförbundet SSR och Allmänna Läkarföreningen kritiserat den nedskärningsbudget som regionstyret planerade att anta (UNT 3/1-23).
4. Felsatsningar och slöseri
Både kommunen och regionen måste prioritera de lagstadgade basverksamheterna. Den omdebatterade spårvägen måste därför stå tillbaka. Enligt beräkningarna från 2021 skulle spårvägen kosta 6,1 miljarder kronor, varav Uppsala kommun står för hälften. Till detta kommer en investering i depå och fordon för 2,1 miljoner som Region Uppsala ska stå för. Inflationen har dock sannolikt spräckt alla dessa kalkyler.
5. Hyreshöjningar
Inför årets hyresförhandlingar krävde Uppsalahem en hyreshöjning med hela 9,65 procent. Detta hade inneburit ett hårt slag mot alla Uppsalahems hyresgäster, som redan tyngs av de prisökningar på el, mat och drivmedel som alla svenskar drabbats av. Hyresgästföreningen ansåg att Uppsalahem krävde en orimlig höjning som inte kunde motiveras sett till bolagets ekonomi. Efter hårda förhandlingar blev höjningen slutligen 4,4 procent – som även detta är högt. Hotet om orimliga hyreshöjningar riskerar dock att återkomma inför nästa års förhandlingar. Uppsalas hyresgäster måste förbereda sig för en ny strid.
Protester – och behovet av krisprogram
Många frågar sig hur nedskärningarna ska kunna stoppas och utvecklingen i samhället ska kunna vändas. Vi vill rikta blickarna mot de protester som blir allt vanligare runt om i landet. Under våren organiserade fackförbundet Sveriges Lärare protester mot nedskärningarna inom skolan på en rad orter. Däribland Stockholm, Gävle, Göteborg, Umeå och Malmö. I Västerås och Umeå har Vårdförbundet organiserat manifestationer för höjda löner åt sjukvårdspersonalen.
Det behövs också en samlande kraft som kan binda ihop alla lokala protestinitiativ till en landsomfattande kampanj för ett krisprogram som bland annat innehåller en mångmiljardsatsning på landets kommuner och regioner. Uppsalas knegare måste slå in på denna väg.