Situationen för kvinnor i Afghanistan har ständigt försämrats sedan talibanerna återtog makten. Kvinnorättsaktivister i Afghanistan upplever också att de saknar stöd och har lämnats åt sitt eget öde efter USA:s förnedrande tillbakadragande i augusti 2021.
Talibanerna framställde sig, innan maktövertagandet, som en idag mer moderat gruppering idag än då de styrde landet under 1990-talet. Men sedan talibanstyret återtagit makten 2021 har en rad brutala åtgärder införts – främst riktade mot kvinnor. Redan i september 2021 återinfördes det ökända ”Ministeriet för främjande av dygd och förhindrande av last”, vars uppgift är att se till att talibanernas version av sharialagarna efterlevs i Afghanistan.
Burkan åter
I maj 2022 deklarerade ministeriet att afghanska kvinnor inte får lämna hemmet utan att vara iklädda en burka eller annan typ av heltäckande slöja. Om en kvinna inte följer detta dekret riskerar hennes manliga ”förmyndare” böter eller fängelse. Detta innebär att manliga familjemedlemmar enligt lagen är tvingade att ”hålla koll” på kvinnorna i familjen. Helst vill talibanerna att kvinnor inte lämnar hemmet överhuvudtaget. Och den kvinna som måste lämna hemmet får endast göra detta tillsammans med en manlig släkting.
Även kvinnors möjligheter till utbildning har kraftigt begränsats. En av talibanernas första åtgärder var att förbjuda flickor från att gå i skolan längre än till sjätte klass. Inledningsvis hade kvinnor fortfarande rätt att gå på universitetet så länge undervisningen var könsuppdelad. I december 2022 förbjöds dock kvinnor att studera på afghanska universitet helt och hållet.
Rätten till arbete inskränks
Kvinnors rätt att arbeta har också kraftigt begränsats. Idag är vård- och omsorgsyrken tillhör de få jobb som finns kvar för kvinnor. Under månaderna efter talibanernas maktövertagande kunde vissa kvinnor, som blivit av med sina jobb, istället bli småföretagare. Även före talibanerna tog över var det vanligt med kvinnliga småföretagare i städerna som exempelvis drev skönhetssalonger. Men rörelserestriktionerna för kvinnor har även gjort det svårare för kvinnorna att ta sig till och från arbetet. I juli 2023 införde talibanerna dessutom ett förbud mot skönhetssalonger, vilket innebär att uppåt 60 000 afghanska kvinnor blir utan försörjning.
Restriktionerna för kvinnor innebär ofta problem för deras familjer, speciellt i städerna. Många familjer har varit beroende av att även kvinnorna arbetat. Nu tvingas familjer istället försöka gifta bort sina döttrar till rika män, ofta med kopplingar till talibanregimen, för att familjen ska ha råd att leva. En familj som ”säljer” sin dotter på detta sätt kan få uppåt 1500 amerikanska dollar – vilket motsvarar nästan en årslön för en sjuksköterska i Afghanistan.
Motstånd bland afghanska kvinnor
Trots det allt hårdare förtrycket finns ett motstånd bland afghanska kvinnor, främst i städerna. Kvinnorättsaktivister har genomfört demonstrationer på gatorna i huvudstaden Kabul, och en rad andra städer, med krav på att deras grundläggande mänskliga rättigheter ska återställas. På flera håll har kvinnor startat hemliga skolor där flickor kan fortsätta att utbilda sig även efter sjätte klass.
Talibanerna har försökt slå ned protesterna med brutala metoder. Säkerhetsstyrkorna har gått till våldsamt angrepp mot demonstrationer och protestmöten. Ledande personer har kidnappats och fängslats i syfte att tvinga fram erkännanden om olika brottsliga handlingar. Kvinnliga aktivister blir även offentligt smutskastade och anklagas för att själva ha hittat på att de fängslats för att kunna söka asyl i andra länder.
Den våldsamma repressionen har gjort att antalet protester minskat. Idag förekommer offentliga protester sällan utanför Kabul – och enbart om deltagarna är säkra på att internationell media finns på plats bevakar protesten. Det förekommer även att kvinnor träffas hemma och spelar in protestvideor som sedan sprids i sociala medier.
Hyckleri från västerländska regeringar
Ett återkommande krav hos afghanska kvinnorättskämpar är att västerländska regeringar ska upphöra med sitt hyckleri i förhållande till talibanregimen. Shaharzad Akbar, tidigare ordförande för Afghanistans oberoende kommission för mänskliga rättigheter, sammanfattar frustrationen hos afghanska kvinnorättsaktivister på följande sätt: Å ena sidan har en rad regeringar, bland annat i Europa, uttryckt sin ”bestörtning” över hur talibanerna inskränker kvinnornas rättigheter. Å andra sidan har samma regeringar en krypande attityd då de träffar representanter för talibanregimen. Akbar nämner som ett exempel att USA gick med på att enbart män skulle delta i de förhandlingar mellan talibanerna och Trump-regeringen som pågick åren 2018-2020.
Artikeln är skriven med hjälp av en kvinnorättsaktivist i Afghanistan.