Den 5 oktober presenterade Socialdemokraterna sin budgetmotion för 2024. Socialdemokraterna riktar mycket kritik mot regeringen, som den anser inte klarar av att ”ta kontroll” över ”läget i Sverige”. Samtidigt skiljer sig inte S-budgeten nämnvärt åt från den budget som regeringen och SD står bakom. Varken regeringen eller oppositionen uppvisar några tecken på verklig krismedvetenhet.
Socialdemokraterna gör satsningar för ca 33 miljarder mer än regeringen. För att förstå hur stor eller liten denna satsning är måste vi jämföra siffran med de samlade kostnaderna för staten, kommunerna och regionerna. Kostnaderna för all verksamhet inom dessa sektorer ligger på närmare 2 600 miljarder. Socialdemokraternas satsning på 33 miljarder motsvarar alltså blygsamma 1,3 procent av den sammanlagda budgeten för stat, kommuner och regioner!
Utgifter | |
Regeringens statsbudget | 1 346,7 miljarder |
Socialdemokraternas statsbudget | 1 380,2 miljarder |
Skillnad | 33,5 miljarder |
Sammanlagda utgifter stat, kommun, regioner | ca 2 600 miljarder |
De 33 miljarderna finansieras genom höjda skatter på kapital och omprioriteringar inom den befintliga budgeten (ca 24 miljarder) samt genom lån (ca 9 miljarder).
Socialdemokraterna fortsätter skattesänkarpolitiken
S-budgeten innehåller vad partiet kallar för en ”ekonomisk politik för vanligt folk”. Det största enskilda inslaget i detta består av en skattesänkning för 7,9 miljarder. Den socialdemokratiska skattesänkningen är mindre regeringens och SD:s, som låg på 11 miljarder. Den skiljer sig också genom att den inte enbart omfattar arbetsinkomster. Men i båda fallen handlar det om skattesänkningar – och närmast identiska sådana. Medan regeringen och SD talar om en skattesänkning för ”vanligt folk som arbetar” hävdar S att de genomför en ”rättvis skattesänkning för vanligt folk”. Blocken lånar inte bara varandras passiva ekonomiska politik – de stjäl till och med varandras språkbruk…
Det parti som genomgått den verkliga förändringen är Socialdemokraterna. På S-kongressen 2017 antog partiet ett dokument där de slog fast följande: ”Det finns inget utrymme för stora, ofinansierade skattesänkningar. Skattesänkar-eran i svensk politik är över” (Politiska riktlinjer – Trygghet i en ny tid, 2017). Socialdemokratiska politiker beskriver ofta motsättningen mellan S och de borgerliga partierna som en motsättning mellan ”välfärd och skattesänkningar”. Nu går Socialdemokraterna istället fram med en budget där en skattesänkning utgör ett av de viktigaste inslagen!
Vän av ordning kanske minns att den S-ledda regeringen genomförde skattesänkningar på totalt ca 70 miljarder även under åren 2018-2022. Men dessa skattesänkningar var inget som S gjorde något större väsen av. Det nya nu är att Socialdemokraterna framhåller just skattesänkningarna i sin egen budget. Detta är en avgörande skillnad i förhållande till budskapet på S-kongressen 2017.
Otillräckliga tillskott till kommuner och regioner
S-budgeten innehåller även mer pengar till kommunerna och regionerna. S skjuter till 10 miljarder utöver regeringens tillskott på 16 miljarder. Detta räcker dock ändå inte för att täcka de underskott som väntas i Sveriges 290 kommuner och 21 regioner under 2024. Enligt Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) väntas det sammanlagda underskottet i alla regioner och kommuner att bli 31 miljarder under 2024 – trots att regeringen och SD skjuter till extra pengar i sin budget! (Ekonomirapporten, okt 2023)
Till detta ska läggas att bland annat sjukvård, skola, äldreomsorg och socialtjänst har drabbats av nedskärningar under många år och är i behov av en rejäl upprustning – inte ytterligare nedskärningar. Men både regeringen och S har lagt fram budgetar som innebär just fortsatta nedskärningar. Detta understryker den gemensamma inriktningen för båda de politiska blocken.
Centern, V och MP
Vi ska även ägna några rader åt budgetförslagen från de övriga oppositionspartierna – Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern. Dessa partier saknar också krismedvetenhet. Vänsterpartiet ökar statens upplåning rejält och kan på så sätt ge mer resurser till ”allt och alla”. Miljöpartiet använder sig av en liknande metod. Men partiets satsningar är mer koncentrerade på miljö och klimat. När det gäller Centerpartiet så föreslår detta parti ännu större skattesänkningar än både regeringen+SD och Socialdemokraterna. Partiet vill dessutom bland annat skära ned på arbetslöshetsersättningen. Skillnaden mellan exempelvis Centern och Vänsterpartiet understryker hur splittrad oppositionen är.
Alla överens om fördubblad militärbudget
Det alla partier i riksdagen är helt överens om – inklusive SD, MP och V – är den väldiga ökningen av militärbudgeten. Det handlar om hela 27 miljarder bara under 2024! Denna ökning innebär att Sveriges militärbudget kommer att ha fördubblats sedan år 2020 och uppnår Natos riktlinje på att militärutgifterna ska motsvara två procent av BNP redan nästa år – något inte ens Nato kräver av Sverige.
Den snabba ökningen av militärutgifterna handlar enbart om symbolpolitik. Försvarsmakten har nämligen, efter flera decennier av neddragningar, ingen möjlighet att bygga ut militärorganisationen i så snabb takt som ökningen av militärutgifterna antyder. Men att partierna i riksdagen ändå väljer att avsätta så mycket pengar för militära utgifter innebär att det blir mindre resurser kvar som kan användas till att rusta upp exempelvis sjukvård och skola.
Folkrörelse för krisprogram
För att sammanfatta. Budgetförslagen från båda politiska blocken präglas av passivitet inför de växande problemen i samhället. Lågkonjunkturen riskerar att öka den redan höga arbetslösheten. I augusti i år var det endast Spanien och Grekland, av EU-länderna, som hade en högre arbetslöshet än Sverige. Till detta kommer en fortsatt hög inflation och höga räntor, fortsatta skjutningar och sprängningar samt en kris inom bland annat sjukvården.
Hela situationen skriker efter ett krisprogram. Situationen understryker också behovet av att bygga upp en folkrörelse som kämpar för detta krisprogram. Kärnan i en sådan folkrörelse måste utgöras av fackföreningarna. I Finland har fackföreningsrörelsen tagit initiativ till protester mot nedskärningarna. Detta är ett exempel som fackföreningarna i Sverige borde följa.