Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson har stapplat från den ena katastrofen till den andra under de senaste månaderna. Det började med skandalerna kring den då socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj. Sedan har det fortsatt med misstänkliggöranden av motdebattörer och debattartiklar med faktafel i tyska tidningar.
Bakgrunden till turerna kring El-Haj är att denne, under våren 2023, deltog på en konferens vars organisatörer hade kopplingar till Hamas. Socialdemokraterna stängde av El-Haj från dennes plats i utrikesutskottet och hoppades att saken skulle vara ur världen. Men det var den inte.
Efter Hamas väpnade terrorattack mot Israel den 7 oktober började både statsministern och en rad media att ställa frågor om El-Haj. Det normala för en socialdemokratisk partiledare i det läget hade varit att hålla huvudet kallt. Nya uppgifter skulle ju kunna komma fram.
Magdalena Andersson nöjde sig dock inte med de vanliga strikta kommentarerna. Istället gick Andersson ovanligt långt för att backa upp El-Haj. Hon påstod att El-Haj hade ”ägnat sitt liv åt att bekämpa Hamas”. I en riksdagsdebatt klämde Andersson till och med fram en tår – eftersom El-Hajs sonhustrus familj dödats i samband med Israels bombningar av Gazaremsan.
När det senare framkom att El-Haj haft samröre med den Hamas-vänliga personen ända sedan 2017, samt att han försökt använda sin riksdagsplats för att påverka Migrationsverket att låta en extremistisk imam att stanna i Sverige, blev situationen hopplös för Andersson. Socialdemokraterna tvingades be El-Haj att lämna sin riksdagsplats. Som tack för det tårdrypande stödet från Andersson gick El-Haj istället ur partiet och blev s.k. politisk vilde i riksdagen.
Ryska ”påverkansoperationer”
Bara några dagar efter El-Hajs avhopp kom nästa debacle från Magdalena Andersson. I en intervju med Dagens Nyheter gjorde hon ett, till synes omotiverat, angrepp på högerdebattören Henrik Jönsson. Hon ifrågasatte hur Jonsson kunde ha råd med sin youtube-kanal och antydde att han kunde vara en del i ryska “påverkansoperationer” mot Sverige. Att Jönsson skulle vara någon sorts rysk agent är naturligtvis befängt. Sanningen är att han, precis som många andra opinionsbildare på högerkanten, får bidrag från privatpersoner samt olika samarbeten med exempelvis Timbro.
När Andersson fick kritik för ryssanklagelsen försökte hennes pressekreterare att släta över misstaget genom att hävda att det var DN:s journalist som fört Henrik Jönsson på tal. Men detta förnekades, offentligt, av DN-journalisten. Återigen ett rejält klavertramp av Andersson och hennes stab.
Artikel i tysk tidning
Men Magdalena Anderssons arbetsvecka slutade inte med ryssanklagelserna. Istället kom nästa klavertramp. I en gästartikel i de tyska socialdemokraternas tidning Vorwärts beskrev Andersson utvecklingen i Sverige under Tidö-regeringen. I artikeln använde Andersson enskilda exempel för att beskriva hur regeringsrepresentanter ifrågasätter kritiska journalister, ”pressar” fri media och public service, genomför en ”utrensning” inom statsapparaten samt att ideella organisationer nu är rädda att kritisera regeringen. Slutligen felciterade Andersson dessutom Jimmie Åkesson och menade att denne sagt att alla moskéer i Sverige skall rivas. Anderssons slutsats om Sverige är att ”Utvecklingen i Sverige är i linje med åtgärder från auktoritära regimer runt om i världen”.
Det finns många saker att kritisera Tidöregeringen för. Och Veckans Nyheter har i ett flertal artiklar kritiserat lagförändringar som hotar att begränsa yttrandefriheten i Sverige. Inte minst när det gällde kryperiet för Erdogan som ett led i Sveriges strävan efter att komma med i militäralliansen Nato. Men det är en omdömeslös överdrift att jämföra Sverige med ”auktoritära regimer runt om i världen”. Sverige är varken Putins Ryssland eller Turkiet under Erdogan!
”Översättningsfel”
Sverigedemokraterna reagerade naturligtvis högljutt på att Åkesson blivit felciterad och påpekade att han endast sagt att SD vill konfiskera och riva moskéer som sprider extremism och antisemitism. Och då var det dags för nästa katastrofala krishantering från Socialdemokraterna. Partisekreterare Tobias Baudin försökte skoja bort det hela med att säga att det var bra att SD nu blivit tydliga med att partiet inte vill riva moskéer. Anderssons pressekreterare hävdade att felciteringen berodde på ett ”översättningsfel”. Den som läser ursprungsartikeln på svenska inser dock att så inte är fallet… Där står: “Sverige behöver börja konfiskera och riva moskéer, sa han” [Åkesson].
Misstag i form av aggressiva utspel i överdriven ton brukar oftast komma från partier med låga opinionssiffror. I Magdalena Anderssons fall är det tvärtom. Missnöjet med den sittande regeringen har gett Socialdemokraterna en betryggande ledning i opinionen. S-stödpartierna är dessutom medgörligare än någonsin. Strategin från partiledningen verkar vara att sitta lugnt i båten och inte föra fram någon egentlig oppositionspolitik. Trots detta har Magdalena Andersson svårt att klara sin partiledarroll.
Valrörelsen 2026 kommer sannolikt att bli den hårdaste på länge. Frågan är om Andersson kommer att klara av att bibehålla den ledning i opinionen som S har idag. När de båda politiska ”blocken” bedriver en snarlik politik i de viktiga frågorna riskerar fokus istället att hamna på personerna. Fortsätter S-ledaren, och hennes stab, på den inslagna vägen bådar inte detta gott för S inför valet 2026.