Ledare

Kampen mot Europas Förenta Stater – och EU-valet

En sliten EU-flagga
Utvecklingen av EU mot ett Europas Förenta Stater är något som nästan aldrig diskuteras i Sverige. Foto: PickPik
Jan Hägglund
Publicerad i
Lästid 6 min

Den 9 juni i år är det val till EU-parlamentet. Riksdagspartierna förbereder sig som mest för att övertyga väljarna om varför detta val är viktigt. Men det partierna, och media, helst av allt inte diskuterar är trenden mot allt större överstatlighet inom EU.

Veckans Nyheter anser att trenden mot överstatlighet inom EU är livsfarlig – och att denna trend måste bekämpas. Målet för tunga företrädare för EU-etablissemanget är ett Europas Förenta Stater (EFS). Bildandet av ett Europas Förenta Stater skulle innebära en oerhörd, nästan ofattbar, förändring av i stort sett allt. Det går nämligen inte att bilda en ny, jättelik och gränsöverskridande statsbildning utan att samtidigt slå sönder och avveckla de idag existerande statsbildningarna.

Och ett Europas Förenta Stater (EFS) är en ny, jättelik, gränsöverskridande statsbildning. Det är dit som EU:s ständigt ökade överstatlighet syftar – till ett Europas Förenta Stater. I ett EFS skulle nationalstater som Sverige, Finland, Danmark, Tyskland, Frankrike, Österrike, m fl, förvandlas till o-självständiga provinser i en modern version av Romarriket. Betänk detta: Sverige har endast cirka två procent av EU:s befolkning!

Men vilka talar om detta idag?

Svaret är att efter Brexit (då Storbritannien lämnade EU) vågar inte makthavarna tala om ett framtida Europas Förenta Stater på samma stolta, övermodiga, och aningslösa sätt som tidigare. Brexit, men även de starkt negativa folkliga stämningarna mot EU:s överstatlighet som finns i en rad länder, har tvingat EU-etablissemanget att börja viska. Detta betyder dock inte att utvecklingen mot allt större inslag av överstatlighet inom EU har avstannat. Det gapas bara mindre från makthavarna om denna utveckling idag.

Brexit

Den 23 juni 2016 hölls en folkomröstning i Storbritannien som visade att en majoritet av de röstande ville att landet skulle lämna EU. Storbritanniens utträde ur EU skedde, efter en rad senareläggningar, natten mellan den 31 januari och 1 februari 2020 – alltså ungefär tre år och sju månader efter folkomröstningen. Detta var en turbulent tid under vilken många högljudda förespråkare för ett EFS tvingades börja tala med små bokstäver.

Låt oss nämna några verkligt tunga makthavare som tidigare har drivit på inte endast för mer av EU-överstatlighet, utan som helt öppet har uttalat sig för ett Europas Förenta Stater!

* Jean-Claude Juncker: en kristdemokratisk politiker från Luxemburg. Han var EU-kommissionens ordförande under fem år – från november 2014 till november 2019. Positionen som EU-kommissionens ordförande brukade tidigare, kaxigt, kallas för ”EU:s president”. Detta pekar i riktning mot ett EFS. Juncker var, under hela sin tid som ordförande för EU-kommissionen, en kraftfull och uttalad förespråkare för ett ”Europas Förenta Stater”.

* Ursula von der Leyen:
en tysk konservativ politiker tillhörande kristdemokraterna (CDU). Hon tillträdde som EU-kommissionens ordförande 2019 och innehar posten idag. Von der Leyen har varit en kraftfull förespråkare för ett Europas Förenta Stater. I samband med en intervju i tidningen Der Spiegel 2011 sade hon följande: ”Mitt mål är ett Europas Förenta Stater – utformat likt stater som Schweiz, Tyskland eller USA”. Hon uttryckte samma önskan om ett EFS i en intervju i tidningen Der Zeit 2016.

Som tidigare försvarsminister i Tyskland var hon även en stark förespråkare för ökad militarisering av EU. Strax efter att hon tillträdde posten som försvarsminister 2013 markerade Ursula von der Leyen att även hon, precis som hennes dåvarande förbundskansler (regeringschefen Angela Merkel) stödde målet om en gemensam EU-militär. En blivande EU-armé passade väldigt väl in i hennes strävan efter ett Europas Förenta Stater – dock mer av USA-modell än av schweizisk. Von der Leyen har sedan hon tillträdde som ordförande för EU-kommissionen 2019 inte talat (öppet) om ett EFS. Socialdemokraterna i Sverige röstade, skamligt nog, för von der Leyen som EU-kommissionens ordförande.

* Martin Schulz: en tysk socialdemokratisk politiker. Var ordförande för SPD från mars 2017 till februari 2018. Uttalade sig för ett Europas Förenta Stater 2017.

* Emmanuel Macron: Frankrikes president. Macron är en stark förespråkare av ökad EU-överstatlighet. Erika Bjerström, analytiker på SVT Nyheter, skrev följande om Macron i september 2017:
”Konturerna av ett ”Förenta Europeiska Staterna” växte fram i Emmanuel Macrons linjetal om Europas framtid. EU-länderna bör gå samman om gemensam insatsstyrka och försvarsbudget, gränspolis, asylpolitik och en all-europeisk koldioxidskatt. Detta kräver en särskild EU-finansminister. EU måste hålla ihop för att stå starkt i världen, var hans budskap”.

Detta var ingressen till en analys av den franske presidentens tal om hur han såg på framtiden för EU. Bjerströms rubrik var: Analys: ’Förenta Europeiska Staterna’ – Macrons kontroversiella EU-plan”. Frankrike har aldrig tidigare haft en president som varit en så stark anhängare av EU:s överstatlighet som Macron. Det framstår som om han stöder allt som har med ett Europas Förenta Stater att göra – utom själva ordet. Sannolikt av taktiska skäl.

* Liberalerna – ett svenskt exempel: Partiet använder inte längre begreppet ”Europas Förenta Stater”. Idag använder partiet uttrycket ”en federal europeisk union”. Men 2017 fick ungdomsförbundet igenom en motion på partiets Landsmöte (Kongress). I denna motion fick ungdomsförbundet igenom att Liberalerna skulle vara för ett Europas Förenta Stater. Men idag är alltså tongångarna försiktigare.

Slutsatser

De ekonomiska och politiska, militära och polisiära, etablissemangen driver alla på för ett Europas Förenta Stater. Det handlar inte, sedan väldigt lång tid tillbaka, om det samarbete mellan likvärdiga stater som svenskarna röstade för 1994 – för exakt 30 år sedan. Då handlade det om fri rörlighet för kapital och arbete, varor och tjänster. Idag handlar det om en utveckling som vi beskrev i en artikel från april 2021. Citat:
”Onsdagen den 24 mars [2021] röstade riksdagen ja till EU:s nyinrättade coronafond. Endast Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet röstade emot förslaget. M och KD la ned sina röster. I samband med inrättandet av den nya EU-fonden tar sig EU-institutionerna rätten att ta ut överstatliga skatter på vissa varor och tjänster. Trots detta har debatten kring EU-fonden varit relativt begränsad i Sverige.

Den nya EU-fonden kallas ”Next Generation EU” och omfattar totalt 750 miljarder euro (ca 7 600 miljarder kronor). Kostnaden för Sverige beräknas bli ca 150 miljarder kr. Den nya fonden är kopplad till EU:s långtidsbudget för åren 2021-2027 som beslutades av EU-parlamentet i juli ifjol. EU-parlamentet har dock, formellt sett, inget att säga till om när det gäller coronafondens användning. Makten över de 750 miljarderna euro ligger istället i händerna på EU-kommissionen och Europarådet.”

EU rullar, likt en stridsvagn, fram mot gemensamma skatter, en större EU-budget samt likriktning av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. Trots detta förs det knappt någon debatt om detta i Sverige. De politiska partierna, och media, accepterar underordningen inför EU:s överstatlighet i tysthet. Denna underordning har dessutom påskyndats av Sveriges Natoansökan – en annan fråga som aldrig diskuterades på riktigt.