– Vi behöver goda villkor! Annars får vi gråa hår, gråa hår, gråa hår.
– Vi behöver en god arbetsmiljö! Annars blir vi utbrända, utbrända, utbrända.
– Vi har ropat, ni har inte lyssnat! Nu har vi väntat länge nog, länge nog, länge nog.
Detta var en av sångerna som sjöngs på Vårdförbundets demonstration i Umeå den 11 april. Den livliga demonstrationen gick genom stadens gator upp till Regionens Hus. Där kom tio av de högsta politikerna och tjänstemännen ut. De fick en protestskrivelse och sen höra på talkören ”Vi tar ansvar – Vad gör ni?”. Och sen fick de – lite snopna – gå in igen.
Demonstrationen var en del av avtalsrörelsen. Bara några timmar efteråt varslade Vårdförbundet på riksplanet om konfliktåtgärder mot arbetsgivarna. Varslet omfattar 63 000 fackmedlemmar i samtliga regioner samt vid fyra kommunala bolag i Stockholm och består av övertidsblockad, mertidsblockad och nyanställningsblockad. Stridsåtgärden börjar gälla den 25 april och berör sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor samt barnmorskor.
– Under pandemin kallades vi superhjältar och gick till jobbet när vi var lediga för att rädda liv, säger Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande.
– Då fick vi applåder men idag tvingas vi välja mellan att bi sjuka själva eller gå ned i deltid för att orka. I slutändan är det också patienterna som drabbas. Vi vill rädda sjukvården.
Fyra av tio unga medlemmar i Vårdförbundet tror att de inte kommer att stanna inom vården. Nästan 30 procent av medlemmarna arbetar deltid, många för att få mer vila och återhämtning. Vårdförbundet menar att detta beror på att lönerna är för låga, arbetstiderna orimliga och arbetsbelastningen ohållbar.