Det befolkningen i Sverige tog ställningen till i folkomröstningen om EU 1994 var om Sverige skulle inträda i en tullunion med fri rörlighet mellan medlemsländerna för kapital och arbete, varor och tjänster. Det var till detta svenskarna röstade Ja. Marginalen var liten: 52,3 % röstade Ja, 46,8 % röstade Nej.
EU såg helt annorlunda ut för 30 år sedan. Och Ja-sidan underströk ständigt följande: länder som var större befolkningsmässigt och starkare ekonomiskt hade inte mer att säga till om än små och ekonomiskt svaga länder. Unionen innebar ett samarbete mellan självständiga och jämbördiga stater. Minsann.
Huvudregeln var att besluten skulle tas i konsensus (enighet). Detta innebar följande: om ett enda land hade en avvikande mening kunde detta enda land stoppa ett förslag till beslut. Varje land hade alltså veto-rätt. Sådan var huvudregeln. Och Ja-sidan betonade att Sverige inte skulle vika ned sig. Minsann.
Men efter folkomröstningen skedde stora förändringar. Dagens EU har väldigt lite att göra med det EU som det folkomröstades om för 30 år sedan. Och alla förändringar har gått i en enda riktning – mot en starkt ökande överstatlighet. Låt oss nämna några tydliga exempel:
- Beslutet att införa euron som valuta 1999 och den europeiska centralbanken (ECB). Detta innebar ett stort steg bort från tanken på jämbördiga stater. I ett samarbete kring en valuta som inte är baserad på en enskild nationalstat – utan på en rad olika stater, med mycket olika ekonomisk styrka – kommer de starka att få mycket mer att säga till om än de svaga. I första hand gäller detta för den ekonomiska politiken. Men den ekonomiska politiken ökar eller minskar medlemsländernas självständighet på väldigt många andra områden.
- Majoritetsbesluten börjar dominera. Lissabonfördraget antogs 2009. Den tidigare vetorätten i ministerrådet försvann på ett stort antal områden. Tanken att enskilda länder skulle kunna stoppa beslut som större och starkare stater ansåg vara viktiga skrotades i samband med Lissabonfördraget. Ett annat beslut 2009 var inrättandet av en EU-utrikesminister. Detta underströk ytterligare utvecklingen mot ökad överstatlighet inom EU.
- EU ökar budgeten – inför egen beskattningsrätt. År 2020 antogs EU:s långtidsbudget för åren 2021-2027. Denna budget innebar ytterligare två steg i överstatlig riktning. Det första steget handlar om budgetens storlek. Under föregående 7-årsperiod fick EU-budgeten motsvara maximalt 1,23 % av medlemsländernas totala bruttonationalinkomst (BNI). Under innevarande 7-årsperiod tillåts EU-budgeten växa till motsvarande 2,0 % – vilket innebär en ökning med nästan två tredjedelar! Det andra steget i överstatlig riktning handlar om finansieringen av EU-budgeten. Tidigare finansierades budgeten genom tullar och medlemsavgifter. Men nu har EU tagit sig rätt att ta in egna skatter! Den första skatten infördes i början av 2021. EU planerar för ytterligare egna skatter.
Ett Europas Förenta Stater hotar
Till dessa tre exempel på stora förändringar, alla i riktning mot ökad överstatlighet, ska läggas en tydlig strävan efter att överföra ytterligare makt till EU-projektet – och samtidigt minska medlemsstaterna självbestämmande. Det handlar om att även göra EU till en militär union, skapa ett EU-CIA, mm. Vi upprepar: Dagens EU har väldigt lite gemensamt med den tullunion svenskarna folkomröstade om 1994. EU håller på att utvecklas från ett nationernas Europa till ett Europas Förenta Stater.
Vi sade inledningsvis att vi skulle titta på vad som har hänt med EU. Låt oss nu lyfta blicken och titta framåt. Bildandet av ett Europas Förenta Stater skulle innebära en nästan ofattbar förändring. Det går nämligen inte att bilda en ny gränsöverskridande statsbildning utan att samtidigt slå sönder, och sedan avveckla, idag existerande stater som Sverige, Finland, Danmark, m.fl. Men det är till ett Europas Förenta Stater som alla förändringar i överstatlig riktning syftar! I en sådan väldig statsbildning skulle tidigare självständiga stater förvandlas till o-självständiga provinser i en modern version av Romarriket.
Överdrivet? Betänk då detta: Sverige har endast två procent av EU:s befolkning och ynka 21 platser av 705 i ett EU-parlament som dessutom, på intet sätt, har samma makt inom EU som riksdagen har i Sverige. Därför hotas välfärd och demokrati av EU:s överstatlighet – något karriärpolitikerna sällan eller aldrig erkänner.
Rösta blankt 9 juni
Ingen kan försvara välfärd och demokrati, och bekämpa EU:s överstatliga utveckling, med hjälp av valsedeln. För detta krävs att du engagerar dig politiskt och fackligt under de 1825 dagarna mellan EU-valen. Men du bör rösta den 9 juni – och rösta blankt – i protest mot planerna på ett Europas Förenta Stater.
Fakta: Ökande demokratiskt underskott inom EU
Riksdagens två huvuduppgifter är att stifta lagar och utse regering. Därför röstar de allra flesta som tror på demokratin i riksdagsvalet. Riksdagen utses ju av folket i direkta och allmänna val. Men EU-parlamentet utser ingen regering. Det är heller inte EU-parlamentet som stiftar lagarna inom unionen. Det är hela tre institutioner som deltar i EU:s lagstiftning. Och EU-parlamentet är endast en av dessa tre.
Dessa är de lagstiftande institutionerna inom EU:
- Ministerrådet. Detta utgörs av ministrar från EU-ländernas olika regeringar. På rådets möten deltar finans-, utrikes- och försvarsministrar, eller stats- och premiärministrar, beroende på vilken fråga som avhandlas. Det hålls inte direkta och allmänna val till ministerrådet!
- EU-kommissionen. Denna mäktiga instans tar initiativ till nya lagar genom att planera, utarbeta och föreslå lagarna. Kommissionen basar över 33 s.k. generaldirektorat som tillsammans består av 32 000 tjänstemän – en armé av byråkrater. Det hålls inte direkta och allmänna val till EU-kommissionen!
- EU-parlamentet. Den tredje institutionen som sysslar med lagstiftning. Parlamentet är den enda av dessa till vilken det hålls direkta och allmänna val.
Riksdagen är alltså ensam om att stifta lagar och utse regering. Den utses av folket i direkta och allmänna val. EU-parlamentet måste dela sin makt med de icke-folkvalda Ministerrådet och EU-kommissionen. Därför går det inte att jämföra valet till EU-parlamentet med valet till riksdagen. Men det pågår en systematisk maktförskjutning från riksdagar – exempelvis i Sverige, Finland och Danmark – till överstatliga EU-instanser som bara undantagsvis utses i direkta och allmänna val. Denna maktförskjutning från direktvalda lagstiftare till icke direktvalda lagstiftare i det överstatliga EU orsakar ett demokratisk underskott.
EU-valet – normaliserar det demokratiska underskottet
På grund av det demokratiska underskottet inom EU kan valet till EU-parlamentet även ses som ett sätt att normalisera ett överstatligt och odemokratiskt EU-projekt.
Förespråkare för ett Europas Förenta Stater
Låt oss nämna några verkligt tunga makthavare som tidigare har drivit på inte endast för mer av EU-överstatlighet, utan som helt öppet har uttalat sig för ett Europas Förenta Stater.
- Jean-Claude Juncker. Kristdemokratisk politiker från Luxemburg. EU-kommissionens ordförande mellan 2014-2019. Juncker var, under hela sin tid som ordförande för EU-kommissionen, en kraftfull och uttalad förespråkare för ett ”Europas Förenta Stater”.
- Ursula von der Leyen. Tysk konservativ politiker tillhörande CDU (kristdemokraterna). Tillträdde som EU-kommissionens ordförande 2019 och innehar posten idag. Von der Leyen har bland annat uttryckt sig på följande vis: ”Mitt mål är ett Europas Förenta Stater – utformat likt stater som Schweiz, Tyskland eller USA” (Der Spiegel, 2011). Som tidigare försvarsminister i Tyskland var von der Leyen även en stark förespråkare för ökad militarisering av EU och har bl a förespråkat en EU-militär.
- Martin Schulz. Tysk socialdemokratisk politiker, ordförande för SPD från mars 2017 till februari 2018. Uttalat sig för ett Europas Förenta Stater.
- Emmanuel Macron. Frankrikes president och stark förespråkare av ökad EU-överstatlighet. I ett linjetal om Europas framtid i september 2017 talade Macron om att EU-länderna bör gå samman om en gemensam insatsstyrka och försvarsbudget, gränspolis, asylpolitik och all-europeisk koldioxidskatt. Frankrike har aldrig tidigare haft en president som varit en så stark anhängare av EU:s överstatlighet som Macron.
Brexit
Efter att Storbritannien lämnat EU (Brexit) vågar inte makthavarna tala om Europas Förenta Stater på samma övermodiga och aningslösa sätt som tidigare. De negativa folkliga stämningarna mot EU:s överstatlighet som finns i en rad länder har tvingat EU-etablissemanget att börja viska. Detta betyder dock inte att utvecklingen mot överstatlighet avstannat.