Nyvalet till den franska motsvarigheten till riksdagen innebar ett nederlag för president Emmanuel Macron. Valresultatet innebär att inget av de tre block som stod mot varandra får egen majoritet. Vilka partiet som bildar regering är fortfarande oklart. Det som dock står klart är att Frankrike nu med stor sannolikhet går mot en längre period av parlamentarisk kris.
Nyvalet utlystes strax efter att Emmanuel Macrons parti gjort ett uselt resultat i EU-valet. Macrons parti fick endast 13 mandat – vilket ska jämföras med Nationell Samling som fick hela 30 mandat. Macrons beslut om att utlysa nyval kom redan på valnatten den 9 juni – troligen till hans partikamraters stora fasa. Detta oerhört arroganta och höga spel kastade nämligen in det franska politiska systemet i en djup kris.
Nationell Samling segrare i första omgången
Det franska valet sker i två omgångar. Den första omgången genomfördes söndagen den 30 juni. I denna blev det nyreaktionära högerpartiet Nationell Samling (med allierade) största parti med hela 33 procent av rösterna, vilket chockerade medier och statschefer både i Europa och USA. Vänsteralliansen Nya Folkfronten kom på andra plats med 28 procent. Först på tredje plats återfanns Macrons valallians ”Ensemble” med 21 procent. Endast två (!) av Macrons kandidater hade då säkrat sina mandat – men ingen av ministrarna i hans regering!
Den andra valomgången blev till en omröstning för eller emot Nationell Samling i stora delar av Frankrike. När rösträkningen avslutats var det istället vänsterfronten som fått flest mandat – 188 av 577. Macrons parti blev näst störst med 161 mandat. Först på tredje plats kom Nationell Samling med 142 mandat. Övriga 86 mandat är fördelade på mindre partier – varav det största är det tidigare dominerande borgerliga partiet Republikanerna (48 mandat).
Att Nationell Samling inte blev största parti firades på gatorna bland annat i Paris och Marseille, i form av ungdomsbetonade demonstrationer. Men även inom det politiska etablissemanget och på borgerliga ledarsidor runt om i Europa drogs suckar av lättnad.
Inget block fick majoritet
Valresultatet innebär dock att Frankrike hamnat i en parlamentarisk kris – som riskerar att bli långvarig. Inget av de tre block som bildats är i närheten av en egen majoritet. Och blocken står, på många sätt, långt ifrån varandra politiskt. Inget av de två största blocken, den nya vänsteralliansen eller Macrons parti, är intresserade av att samarbeta med Nationell Samling. President Macron, liksom vissa politiska kommentatorer, vill försöka få till stånd ett brett samarbete mellan vänsterfronten och Macrons parti. Men ett sådant samarbete är inte självklart.
Det största partiet i vänsterfronten heter La France Insoumise, LFI (”Det okuvade Frankrike”). LFI bildades 2016, inspirerat av de nya vänsterrörelser som då hade vuxit fram kring Jeremy Corbyn i Storbritannien och Bernie Sanders i USA. Partiet har varit drivande i de många protester som organiserats mot president Macrons djupt impopulära pensionsreformer, som bland annat inneburit en höjning av pensionsåldern från 62 till 64 år. LFI är också kritiska mot EU:s överstatlighet. De har även krävt att Frankrike drar sig ur frihandelsavtalet TTIP som bland annat riskerar att underminera arbetsrättsliga lagar och miljölagar. Dessutom har LFI skrivit in i sitt handlingsprogram att de anser att politiker som inte håller sina vallöften ska kunna avsättas. Det är osannolikt att LFI skulle vara beredda att kompromissa och samarbeta med Macron.
En splittring av vänsterfronten?
Vänsterfronten innehåller dock även det socialdemokratiska Socialistpartiet samt miljöpartiet ”Ekologisterna”. Socialistpartiet närmast förintades i parlamentsvalet 2017. Partiet hade då innehaft regeringsmakten och presidentposten sedan 2012 och bedrivit en nyliberal och EU-vänlig nedskärningspolitik. Socialistpartiets regering, stödda av Ekologisterna, införde bland annat en mycket impopulär arbetsrättslig lag (El Khomri-lagen) som bland annat gjorde det lättare för arbetsgivare att sparka anställda.
Inom ramen för den nya vänsteralliansen har Socialistpartiet delvis kunnat göra en comeback och partiet innehar 65 av vänsterfrontens 188 mandat. Socialistpartiet har mycket gemensamt, politiskt, med Macrons parti. Men det finns också personliga kopplingar mellan partierna. Åren 2012-2014 var Emmanuel Macron biträdande stabschef hos tidigare presidenten Hollande och därefter ekonomiminister i socialistpartiets regering 2014-2016! Macron har redan börjat göra närmanden mot Socialistpartiet (och även Ekologisterna) i syfte att splittra vänsterfronten och bygga ett underlag för en regering ledd av hans eget parti.
Framgång för Nationell Samling
I valets andra omgång fick Nationell Samling 37,1 procent av rösterna – mer än något annat parti. Partiet ökade från 89 till 142 mandat – också det mer än något annat parti. Att partiet inte fick fler mandat beror på det franska valsystemet, vars utformning öppnade för att valets andra omgång blev till en folkomröstning för eller emot Nationell Samling i stora delar av landet.
De franska parlamentsledamöterna väljs i enmansvalkretsar. I varje valkrets ställer endast en kandidat upp för varje parti, och den kandidat som får flest röster är den som vinner mandatet i nationalförsamlingen för den valkretsen. De kandidater som lyckas få minst 50 procent av rösterna i sin valkrets i den första omgången väljs direkt till parlamentet. Om ingen kandidat nått 50 procent möts de två kandidater som fått flest röster i en andra omgång – tillsammans med eventuella ytterligare kandidater som skrapat ihop minst 12,5 procent av rösterna. (För mer information om det franska valsystemet – se faktaruta i slutet av artikeln.)
För eller emot Nationell Samling
På grund av att valdeltagandet var ovanligt högt – det högsta sedan 1997 – var det ovanligt många kandidater som gick vidare till den andra omgången. I över 300 valkretsar stod tre, eller t.o.m. fyra, kandidater mot varandra. I drygt 200 av dessa valkretsar gjordes informella uppgörelser mellan främst vänsterfronten och Macrons parti, som gick ut på att partiet vars kandidat fått minst röster i den första omgången skulle dra sig ur valet i den andra omgången. Detta innebar att endast en annan kandidat stod mot kandidaten från Nationell Samling. Syftet med detta upplägg var att skapa en situation där väljarna tvingas rösta antingen för eller emot Nationell Samling.
Detta innebar att Nationell Samling fick färre mandat än vad många bedömare hade väntat sig. Samtidigt bidrog det till att Macrons parti fick fler mandat än väntat. Många som ogillat Macrons politik kände sig tvingade att ändå rösta på hans parti av rädsla för att Nationell Samling skulle kunna komma till makten.
Antisemitism och förnekande av Förintelsen
Nationell Samling bildades 1972 under namnet Front National. Partiets grundare och förste ledare hette Jean-Marie Le Pen. Under dennes tid som ledare var partiet fullt av individer som hyste antisemitiska åsikter eller förnekade Förintelsen. Jean-Marie Le Pen själv har bland annat kallat de nazistiska gaskamrarna för ”en detalj i andra världskrigets historia”. Han har även försökt skyla över de brott som begicks av den marionettregering, ledd av marskalk Pétain, som Nazi-Tyskland tillsatte efter att ha besegrat Frankrike under andra världskriget (Vichy-regimen).
År 2011 tog hans dotter, Marine Le Pen, över partiledarposten. Under hennes ledning har partiet genomfört en omfattande utrensning av personer med ”olämpliga” åsikter i syfte att framstå som mer regeringsdugliga. Som ett led i dessa utrensningar har Marine Le Pen även tvingats utesluta sin far, då denne så sent som 2015 vägrade att backa från sin kontroversiella syn på de nazistiska gaskamrarna som ”en detalj”.
Spelar på missnöje
Nationell Samling spelar på det missnöje som finns med stigande priser på el, mat och bränsle samt mot EU:s ökande överstatlighet. Precis som liknande partier i andra europeiska länder har partiet profilerat sig som ”hårda” mot invandrare och kriminella. Partiet har lovat att drastiskt minska all invandring samt sätta stopp för vad de kallar för ”juridisk flathet” mot kriminella. Personer med dubbla medborgarskap ska nekas tillträde till en rad yrken inom den offentliga sektorn.
Samtidigt har partiet har även tagit upp frågor som att vrida tillbaka Macrons impopulära höjning av pensionsåldern från 62 till 64 år, sänkningar av olika skatter på bränsle och energi samt att erbjuda räntefria lån till familjer som vill köpa sin bostad.
Med denna politik har Nationell Samling lyckats vinna stöd bland många arbetare, arbetslösa och ungdomar. Enligt Ipsos vallokalsundersökning röstade hela 57 procent av de som ansåg sig vara arbetare på Nationell Samling i valets försa omgång! Partiets starkaste fästen finns i nedgångna industriregioner som tidigare röstat på Socialistpartiet eller Kommunistpartiet. Faktum är att Kommunistpartiets ledare förlorade sin parlamentsplats, i en valkrets där kommunisterna varit i majoritet i över 60 år, till en representant för Nationell Samling!
Framtidens arbetarrörelse
I EU-valet blev Nationell Samling största parti bland väljare under 34 år. Men i parlamentsvalet var det istället den nya vänsterfronten som blev störst bland ungdomarna. Inom gruppen 18-24-åringar röstade hela 48 procent på denna vänsterfront i valets första omgång! Det även många löntagare som riktar blickarna mot vänsterfronten i allmänhet och rörelsen Det okuvade Frankrike (LFI) i synnerhet. Partiet har fått över 100 000 nya medlemsansökningar under den dryga månad som gått sedan EU-valet den 9 juni.
Det finns dock ytterst begränsade möjligheter för LFI att vinna majoritet för sin politik inom ramen för Nationalförsamlingen. Partiet måste därför koncentrera sina insatser till att hitta vägar för att vinna tillbaka de arbetare som idag röstar på Nationell Samling – med sikte på att kunna ställa upp med ett verkligt arbetaralternativ i nästa val. Den franska grundlagen säger att ett ytterligare nyval kan utlysas tidigast om ett år. Med tanke på den parlamentariska kris som det nyss genomförda valet gett upphov till är det inte uteslutet att så kan bli fallet.
Tabell: Valresultatet i andra omgången
Parti | Procent | Mandat | Skillnad jmf valet 2022 |
Nya Folkfronten | 26,3 | 188 | +57 |
varav Det okuvade Frankrike varav Socialistpartiet varav Ekologisterna varav övriga | 78 65 33 12 | ||
Ensemble (Macrons valallians) | 24,7 | 161 | -76 |
Nationell Samling | 37,1 | 142 | +53 |
Republikanerna | 6,2 | 48 | -13 |
Övriga | 5,6 | 38 | -21 |
Fakta: Det franska valsystemet
- Det franska parlamentet heter Nationalförsamlingen och väljs vart femte år. Det senaste valet var 2022 och nästa ordinarie val skulle ha hållits 2027.
- De 577 ledamöterna i Nationalförsamlingen väljs i enmansvalkretsar via ett något komplicerat valsystem med två omgångar. I slutänden är det endast en kandidat per valkrets som blir vald.
- I den första valomgången kan väljarna rösta på kandidater från alla olika partier som ställer upp. För att bli vald i den första omgången krävs att kandidaten får minst 50 procent av rösterna i sitt valdistrikt – och att valdeltagandet ligger på minst 25 procent.
- I annat fall går de två kandidater som fick flest röster vidare till andra omgången – plus eventuella kandidater som lyckats skrapa ihop ett röstetal som motsvarar minst 12,5 procent av antalet röstberättigade.
- I den andra valomgången är det kandidaten som får flest röster som väljs till Nationalförsamlingen.
- Eftersom valdeltagandet i det franska valet låg på drygt 66 procent – vilket är högt med franska mått – var det ovanligt många valdistrikt där tre eller fyra kandidater stod mot varandra i den andra omgången. Det handlade om över 300 distrikt.
- I drygt 200 av dessa distrikt kom kandidaterna från Macrons parti och Nya Folkfronten överens om att det parti som fick minst antal röster i första omgången skulle dra tillbaka sin kandidatur. Detta för att det enbart skulle finnas en kandidat som stod mot Nationell Samling.