Krönika

Efter strejken – hur känns det?

Frank sitter strejkvakt
Frank Pettersson, sjuksköterska, berättar om reaktionerna på det nya vårdavtalet.
Frank Pettersson
Publicerad i
#204
Lästid 3 min

”Det var faktiskt ganska snopet att strejken bara plötsligt tog slut”. Detta var en spontan kommentar från en av mina arbetskamrater.

Jag jobbar som nattsjuksköterska på Cancerkliniken vid Norrlands Universitetssjukhus. Då konflikten inleddes var det många som var mycket förhoppningsfulla. Under hela konfliktens gång fick vi väldigt mycket uppskattande ord från vänner och bekanta. Och från patienter! Strejken gjorde att många fick upp ögonen för arbetsförhållandena inom vården. Det blev tydligt att all övertid som vårdpersonalen jobbar har sin grund i att bemanningen i grunden är för liten.

När jag ställde upp som strejkvakt kändes det som en mycket betydelsefull insats – och det tyckte även övriga som gjorde sina pass i strejkvaktskedjan samtidigt som mig. Stödet från förbipasserande var stort.

Blåstes av för tidigt

Mot den bakgrunden var det därför många som tyckte att vi nådde för lite av våra krav. Att strejken kanske blåstes av för tidigt. Vissa tyckte också att det var väldigt märkligt att få veta att strejken var slut via media. Det borde ha kommit ett sms eller mail från förbundsledningen med information först. De har ju både mailadress och mobilnummer till alla medlemmar. Nu fick de som var ute i strejk veta att strejken var avblåst – om de råkade höra på radio.

En av mina jobbarkompisar hade fått känslan av att något måste ha hänt eftersom förbundsledningen sa ja till budet så snabbt – annars kändes det lite fult av dem att överraska medlemmarna på det viset. Några av jobbarkompisarna hade svårt att utröna vad avtalet innebär, det verkade lite snårigt. Där var det ju märkligt att man som medlem fick leta sig fram till informationen.

Risk för splittring

Sen har ju många sett igenom arbetstidsförkortningen vi fick. Dels att den gäller väldigt få, dels att vi får betala för den själva genom mindre höga löneökningar. Detta då avtalet ligger inom ”märket” som innebär max 3,3 procents löneökning. Det finns också en oro för det som kallas för ”en fortsatt satsning på särskilt yrkesskickliga”. Eftersom löneutrymmet är begränsat finns en risk att denna ”satsning” sker på bekostnad av andra. Det öppnar för irritation och splittring.

Många är också irriterade på att avtalet bara gäller från 28 juni. Det innebär ju att den retroaktiva lönehöjningen från april, som alla räknat med, inte blir av. Det känns som att vi skänker bort april, maj och junis löneökningar.

För att avrunda: under strejkens gång var det väldigt mycket snack om våra arbetsförhållanden, hur viktigt det var att vi tog strid och hur kul det var att få så mycket stöd. Nu efteråt känns det för många snopet – men samtidigt har vi fått blodad tand. Vi tar striden vidare efter sommaren!

×
Du kan läsa artiklar till denna månad. Prenumerera för att få obegränsad tillgång till artiklar, poddradio, bloggar och webb-tv. Redan prenumerant? Tryck på knappen för att logga in.