Vårdförbundets stridsåtgärder mot SKR – övertids-, mertids- och nyanställningsblockad samt strejk – avblåstes den 28 juni då parterna kommit överens om ett nytt avtal. Vad innebär det nya avtalet och vilka slutsatser måste dras inför framtida strider?
Vårdförbundets strejk väckte en enorm sympati i stora delar av samhället. Även om fackets krav konkret handlade om bland annat förkortad arbetstid var det många som uppfattade strejken som en strid för att slå vakt om en sjukvård som håller på att gå sönder. Många uppfattade det också som att Vårdförbundet vågade ta strid på ett sätt som även deras egen fackförening borde göra.
Därför upplevdes strejkens slut som abrupt av många inblandade – och avtalet som sämre än det kunnat bli. En stor fråga handlade som sagt om förkortad arbetstid, där facket krävt 15 minuter kortare arbetstid i veckan. Det nya avtalet innebär en förkortning av veckoarbetstiden med mellan strax under två timmar och uppåt sex timmar. Arbetstidsförkortningarna gäller dock endast för 8-10 procent av förbundets medlemmar. Att det gäller en så liten andel av medlemmarna beror på hur det ser ut med olika typer av scheman och skiftarbete.
Inga garanterade löneökningar
Löneökningarna landade på 3,05 procent som går till en ”pott” som sedan ska fördelas till de enskilda löntagarna. Vissa får mer, andra mindre, och det finns inga garanterade löneökningar för varje löntagare. Löneökningen gäller heller inte retroaktivt från den 1 april då avtalsperioden skulle ha börjat utan från den 28 juni. Det betyder att tre månaders löneökningar uteblir!
Mot denna bakgrund är det naturligt att vissa ställer sig frågan vad nyttan med strejken var. Det första som måste nämnas är att avtalet hade blivit sämre utan konfliktåtgärder. Det finns också ett värde i sig att gå ut i strejk. Under decennier har ansvariga politiker nedprioriterat sjukvården vilket skapat de stora problem som vården brottas med idag. Strejken satte sjukvårdens problem och behov på dagordningen i debatten. Hade strejken fortsatt, och utvidgats, kunde avtalet ha blivit långt bättre.
Större insyn för medlemmarna
Vårdförbundets ledning skyller det mindre lyckade avtalet på motparten SKR, som de anser spelade ett ”rävspel” bakom kulisserna. Detta reser frågan om att fackets medlemmar måste få större insyn i avtalsförhandlingarna. Skulle Vårdförbundets förhandlare offentligt redogöra för arbetsgivarens olika bud, för- och nackdelarna med dessa samt för sina egna förslag till motbud skulle detta minska utrymmet för ”rävspel” från arbetsgivarens sida. Detta reser också frågan om att låta medlemmarna rösta om huruvida facket ska skriva på ett avtalsförslag eller inte. Att medlemmarna röstar om avtalen är vanligt förekommande i andra länder, som Storbritannien och USA, och förekom tidigare i Sverige. Detta skulle dessutom öka medlemmarnas engagemang i avtalsrörelsen.
Inför framtida strider måste även frågan om sympatiåtgärder diskuteras. För att inte hota patientsäkerheten kan sjuksköterskor och annan vårdpersonal inte gå ut i hur omfattande och långa strejker som helst. Därför är stödet från andra fackförbund extra viktigt – inte minst från de som organiserar annan personal inom sjukvården, som Kommunal. Här måste vi påminna om IF Metalls strejk mot Tesla där totalt 14 fackförbund från 4 olika länder vidtagit stridsåtgärder. Ett lysande exempel på facklig solidaritet, inte bara mellan olika förbund, utan till och med mellan förbund i olika länder!
Vårdstrejken viktig för framtiden
Det mindre lyckade avtalet till trots var vårdstrejken av stor betydelse inför nästa års avtalsrörelse. Inflationen, i kombination med de låga löneökningar som förhandlades fram under 2023 års avtalsrörelse, innebär att 10 års löneökningar för svenska löntagare kommer att ha gått upp i rök. För att kompensera för detta kommer det krävas att fler fackförbund tar strid – och vågar fullfölja sina strider.