Detta är den första av tre artiklar rörande de våldsamma kravaller och den skadegörelse drabbat UK (England, Skottland, Wales och Nordirland) på grund av våldet från högerextremister efter det fruktansvärda dådet i Southport som kostade tre flickor i åldrarna sex, sju och nio år livet.
I denna artikel kommer betoningen att ligga på Sverigedemokraternas dubbelspel – i denna som så många andra frågor. Speciellt de frågor som har med etnicitet och islam att göra. Efter denna artikel följer en andra artikel i vilken vi ger exempel på det medvetna dubbelspelet från SD. I den här artikeln ska vi främst belysa hur SD-riksdagsmannen Josef Fransson har agerat i samband med de våldsammaste raskravallerna i UK på över ett decennium.
I de kommande två artiklarna om den högerextremistiska rörelsen i UK ska vi ta upp orsakerna till det brutala våld som har förekommit samt även den omfattande spridningen av kravallerna och skadegörelsen.
Detta har hänt
Den 29 juli attackerades en dansstudio där det hölls en workshop för Taylor Swift-fans med dans och yoga på programmet för barn i låg- och mellanstadieåldern. De tre som dödades med kniv var alla flickor – sex, sju och nio år gamla. Ytterligare 8 barn skadades. Tillståndet var ursprungligen kritiskt för flera av dessa. Hela 25 barn var anmälda till den attackerade workshoppen. Även två vuxna, som tros ha försökt att skydda barnen, blev knivhuggna.
På sociala medier spreds nästan omedelbart en rad lögner om den misstänkte gärningsmannen. Där uppgavs att han var asylsökande, muslim och hette Ali Al-Shakati. Det påstods också att hans identitet hemlighölls för att dölja hans etnicitet och religion. Inget av detta stämde.
Den misstänkte heter Axel Rudakubana och är inte asylsökande. Han är nämligen född i UK av föräldrar från Rwanda. Rudakubanas identitet doldes, ursprungligen, eftersom han inte hade fyllt 18 år då morden som han misstänks för utfördes.
Knivattacken har alltså gett upphov till de våldsammaste kravallerna i UK på över ett årtionde. Våldsamheter ägde rum på uppåt 40 orter – och på fyra av dessa orter angreps boenden för asylsökande. Kravallerna och skadegörelsen har eldats på i sociala medier. Den 5 augusti hade brittisk polis gripit över 400 personer som deltagit i kravallerna och skadegörelsen. Över hundra poliser hade då skadats i sammandrabbningar med de högerextremister och de som extremisterna hade lyckats uppvigla och få med sig ut på gatorna.
SD-riksdagsmannens stöd till högerextremisterna
I detta läge stöder SD-riksdagsmannen Josef Fransson högerextremisterna i UK. Detta genom att sprida inlägg från en viss Tommy Robinson. Robinson är en både känd, och ökänd, högerextremist i UK som var med och grundade organisationen ”English Defence League” – med muslimer som huvudsaklig måltavla. Robinson har dömts till fängelse fyra gånger mellan åren 2005 and 2019 (bland annat för grov misshandel). År 2021 dömdes Robinson även att betala 100 000 pund i skadestånd för förtal av en 15-årig flykting. Samma år dömdes Robinson också till att, under en tid på fem år, följa vissa restriktioner i syfte att hindra honom från att fortsätta att ”stalka” en kvinnlig journalist och hennes partner – personer som han tidigare trakasserat.
Tommy Robinson (namnet vi använder på denna högerextremist) har under lång tid agerat under pseudonym. Hans riktiga nämn är Stephen Christopher Yaxley-Lennon. Robinson har även framträtt under andra pseudonymer som Andrew McMaster och Paul Harris. Han är 41 år.
Robinson är en av dem som nu har gjort sitt bästa för att elda på våldet i UK. Detta genom lägga ut texter om bland annat ”massinvandring” på nätet. Han har velat utnyttja de fruktansvärda morden, för vilka en person född i UK är misstänkt för, till att förvärra de våldsamma kravaller och skadegörelse som pågår i UK – ett våld som är riktat mot invandrare.
Dubbelspelet
SD-Fransson önskar alltså högerextremisten Tommy Robinson, och andra som med hjälp av lögner och våld hetsar mot invandrare, ”lycka till”. Detta ger de mer extrema anhängarna av SD vad de vill ha. Vi syftar på våld riktat mot invandrare i allmänhet och mot muslimer i synnerhet. Samtidigt skyddas riksdagsman Fransson av att även Robinson använder sig av dubbelspelets konst. För precis som Sverigedemokraterna vill Robinson, om möjligt, hålla ryggen fri. Han påstår nämligen att den ”revolution” han säger sig vilja ha i UK (riktad mot bland annat invandrarna) ska vara ”fredlig”. Men detta stöds inte av vare sig Robinsons personliga historia eller av hans agerande för att, med hjälp av lögner, försöka elda på våldet efter morden på flickorna i Southport.
Robinsons eget försök till dubbelspel skyddar alltså SD-Fransson. Denne, som alltså sitter i Sveriges riksdag, menar att Robinson – med sina texter som syftar till att elda på våldet, kravallerna och skadegörelsen som riktas mot invandrarna – för en ”svår men rättfärdig kamp”.
Uppdatering 20 augusti: Och Fransson har fortsatt att sprida Robinsons budskap. Så sent som den 17 augusti delade Fransson inlägg av både Robinson plus en intervju med densamme på Twitter / X.
På detta sätt backar alltså SD-Fransson upp våldsverkarna i UK. Men Franssons skrivande visar samtidigt svenska högerextremister hur det ska gå till. Detta samtidigt som han, delvis, skyddar sig bakom att Robinson påstår sig vilja ha en fredlig revolution mot bland annat invandrare. Dubbelspelaren Fransson försöker dölja sig bakom dubbelspelaren Robinson. Men detta går bara så länge ingen avslöjar dessa båda falskspelare.
Minns David Lång
Det var inte länge sedan en annan SD-riksdagsledamot, David Lång, tvingades lämna SD. Detta sedan Lång – under partiets EU-valvaka den 9 juni i år – sjungit en text som blivit populär i högerextrema kretsar i Tyskland. Texten innehåller bland annat orden ”Ausländer raus” (vilket betyder ungefär ”utlänningar ut”). Detta upptäcktes av tidningen Expressen och slutade, efter diverse turer, med att David Lång tvingades lämna SD.
Vi frågar oss om Josef Fransson kommer att tvingas följa David Lång i spåren?
SD:s politiska historia är inte färdigskriven
SD:s politiska historia är inte vacker. Jag såg dem, med egna ögon, marschera i Stockholm 1993. Då vrålade medlemmarna i SD Sieg heil” och lyfte högerarmen i den typiska Hitlerhälsningen. Gång på gång på gång. Idag är SD inte ett nazistiskt parti längre. De olika partiledningarna som avbytt varandra inom SD har gjort en hel del för att rensa bort nazistiska åsikter. Den nuvarande partiledningen uteslöt exempelvis hela sitt ungdomsförbundet 2015. Ungdomsförbundet var så fyllt med nazister att det inte gick att reformera. Det måste avvecklas och ett nytt skapas. Men extrema åsikter kan återfödas. Exempelvis genom att medlemmar i det tidigare ungdomsförbundet, efter några år, beviljas inträde i SD.
SD:s ledande kretsar, partiets medlemmar i kommunerna och de som röstar på SD består av en väljarkoalition. Denna koalition innehåller minst fyra olika grupper med helt olika intressen när det gäller den politik som ska föras i Sverige. Vi tänker på följande grupper:
1) tidigare nazister och rasister,
2) samhällets olycksbarn – rättshaverister, missbrukare och kriminella – som ofta vill slå ”nedåt” (ofta mot invandrare),
3) socialdemokrater som anser sig svikna av S och facket,
4) tidigare traditionella borgare som bland annat önskar en mer auktoritär utveckling.
Det dubbelspel som ledande SD:are har sysslat med under de senaste åren kan vara ett tecken på att vissa, inom den förstnämnda gruppen (tidigare nazister och rasister), vill flytta fram sina positioner inom partiet. Men för att detta ska vara möjligt krävs en skicklig balansgång. Jimmie Åkesson och de ledande kretsarna inom SD friar åt den invandrarfientliga opinionen och försöker samtidigt även bredda denna. Å ena sidan. Å andra sidan kan de inte gå för långt – för fort. Då riskerar de att samarbetet med övriga Tidöpartier går i graven. Det vore fel att säga att SD-riksdagsmannen David Lång tvingades lämna partiet för att han sjöng högerextremistiska sånger. Han åkte ut på grund av att Expressen hörde honom sjunga.
Återigen: Vi frågar oss om Josef Fransson kommer att följa David Lång i spåren? Svaret på denna fråga kan, kanske, ge en antydning om den pågående utvecklingen inom SD – ett parti med väldiga inbyggda sociala spänningar. Detta partis politiska historia är inte färdigskriven.
Sverigedemokraternas ständiga dubbelspel
Som vi förklarade i huvudartikeln består SD av en väljarkoalition. Detta gäller för alla riksdagspartier. Men i större eller mindre utsträckning. När det gäller SD har delarna i partiets väljarkoalition väldigt olika intressen.
Den grupp som vi kallar ”samhällets olycksbarn” – ofta arbetslösa och bidragsberoende – har diametralt motsatta intressen med den grupp som sökt sig till SD från ett traditionellt borgerligt parti som Moderaterna. Arbetslösa och bidragsberoende skulle tjäna på skattehöjningar och en generösare politik när det gäller ersättningar. De i partiet som kommer från Moderaterna stöder fortsatta skattesänkningar och ”hårdare tag” mot vad många av dessa tidigare Moderater skulle kalla för slödder – som i SD:s fall ofta återvinns bland de som röstar på SD.
För att ge dessa (minst) fyra olika grupper vad de vill ha måste SD ständigt syssla med dubbelspel. Och vilken fråga kan då både appellera till arbetslösa bidragstagare och högavlönade ex-moderater med ett stort aktieinnehav? Jo, hets mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet!
Om fokus i samhällsdebatten i stället, under en längre tid, skulle inriktas på behovet att höja skatterna och ersättningarna vid arbetslöshet och arbetsoförmåga skulle SD riskera att splittras.
Två exempel på dubbelspel:
1. Dubbelspelet inom SD utförs, vanligen, av två framträdande SD:are. År 2021 deltog Richard Jomshof i ett debattprogram på SVT där han kallade Islam för en avskyvärd religion. När han pressades om uttalandet om islam i Nyhetsmorgon på TV4 svarade Jomshof på följande sätt: ”Ja, det är en avskyvärd religion”. Detta kom att kritiseras. Hårt. Bland annat av Ulf Kristersson. Då följde reträtten. I två steg. Steg ett utfördes av Jomshof själv. Han försökte få det till att han egentligen syftat på länder som styrdes av muslimer – en uppenbar efterhandskonstruktion. Det andra steget i reträtten gjordes av Jimmie Åkesson. Partiledaren förde fram en mindre generell, och mindre vulgär, kritik av islam. På detta sätt tillgodosågs både behovet hos rasisterna bland SD:s medlemmar och väljare, och behovet av ett mer salongsfähigt språkbruk hos ex-moderaterna. Och inte att förglömma – broarna till M och KD kunde bevaras.
2. Ibland utförs dubbelspelet av Jimmie Åkesson själv. På partiets landsdagar (kongress) 2023 gick partiledaren ut hårt och sade bland annat att han krävde stopp för nyetableringar av moskéer i Sverige, att moskéer ska kunna avlyssnas samt att moskéer som sprider ”antidemokratisk, antisvensk, homofob eller antisemitisk propaganda” ska konfiskeras och rivas. Detta kom också att kritiseras. Hårt. Återigen kom kritiken även från den för SD viktigaste samarbetspartnern i Tidögänget – statsminister Ulf Kristersson. Återigen började de förberedda (?) reträtterna. I en intervju i Sveriges Radio Ekot sade Åkesson att han istället kunde tänka sig att börja med att stänga moskéer som sprider extrema uppfattningar… Och på så sätt fick, återigen, rasisterna sitt. Och efter denna, halva, reträtt fick de mer finkänsliga sitt. Och Tidösamarbetet höll.
Dessa två exempel är inga olycksfall i arbetet. SD har satt denna typ av dubbla budskap, speciellt när det gäller frågor som berör invandrare och islam, i system. Partiet tror sig vinna väljare på detta dubbelspel. Men SD måste också sända dubbla budskap – för att hålla ihop den väljarkoalition som kallas SD.