I början av augusti inledde sjuksköterskor vid offentligt ägda sjukhus i staden Shiraz i södra Iran en strejk som spridit sig till flera andra städer. Strejken riktar sig mot brutala arbetsvillkor, ej infriade löften om löneökningar, otillräcklig kompensation för långa arbetstider och övertid samt mot Hälsoministeriets bristande ansvarstagande. I staden Zanjan ropade demonstrerande sköterskor talkörer som ”Inkompetenta tjänstemän, avgå” och ”Nej till obligatorisk övertid”.
Den största frågan för sjuksköterskorna handlar om de oerhört svåra arbetsvillkoren. Ett uttryck för detta är att tre sköterskor dog till följd av överarbete under juni. I april begick en sköterska självmord på grund av de hårda arbetsvillkoren. Sköterskebristen i Iran är alarmerande. Enligt officiella uppgifter från regimen saknades det uppskattningsvis 100 000 sköterskor i Iran under augusti 2023. Denna sköterskebrist fortsätter att förvärras av att många säger upp sig och att 150 till 200 sköterskor lämnar landet varje månad.
En annan viktig fråga handlar om uteblivna löneökningar. I slutet av förra året godkände det iranska parlamentet löneökningar på ynka 0,5 procent efter protester från sköterskorna. Dessa ytterst små löneökningar, som sedan minskades ytterligare till 0,4 procent, har ännu inte genomförts.
Strejkar trots hot om bestraffningar
Trots att iransk arbetslagstiftning förbjuder bildandet av fackföreningar och ger hårda straff även för fredliga protester så har sköterskorna trotsat dessa restriktioner. Regimen tycks dock vara beslutsam i att kväsa protesterna. Flera av de som deltagit i protesterna har bestraffats med exempelvis avsked, avstängning från jobbet i sex månader, deportering till platser som gör pendling till jobbet omöjlig och att de inte fått sin övertidsersättning utbetald. Ytterligare fler har hotats med disciplinära åtgärder.
Att sjuksköterskorna ändå vågar strejka beror bland annat på att de vet att de inte är ensamma. De senaste årens massiva proteströrelser mot regimen i Iran har, med rätta, fått stor medial uppmärksamhet. Men parallellt med dessa har arbetarrörelsen i Iran blivit alltmer stridbar. Arbetare inom exempelvis stål-, olje- och gasindustrierna har inte dragit sig för att ta till strejkvapnet trots regimens brutalitet.
Veckans Nyheter ger sitt fulla stöd till strejken.