Följande är ett utdrag ur en artikel skriven av Niall Mulholland på Socialistworld.net
Den 6 augusti skedde en dramatisk vändning i kriget mellan Ryssland och Ukraina, då Kyiv beordrade sina väpnade styrkor att invadera Kursk-regionen i Ryssland. Detta är det första allvarliga intrånget på ryskt territorium sedan den Nazi-tyska invasionen 1941 – vilket inte kommer att gå miljontals chockade ryssar förbi.
Den ukrainska arméns framryckning involverar ett flertal brigader och erfarna trupper. Enligt ukrainska uppgifter erövrade armén 1 000 kvadratkilometer rysk mark och avancerade en till två mil om dagen. Hundratals ryska soldater har enligt uppgift tagits till fånga. Jublande ukrainska trupper har lagt ut filmer på sig själva från några av de 80 ryska byar som erövrats, liksom staden Sudzha, där de syns riva ned ryska flaggor och ersätta dem med ukrainska. Invasionen har understötts av drönarattacker mot ryska flygfält och luftvärn. Hundratusentals ryska civila har flytt den framryckande ukrainska armén, vilket har skapat en ny flyktingkris i de två länderna.
Den ukrainska väpnade invasionen i Kursk-regionen är mycket pinsam för den ryske presidenten Vladimir Putins regim, som under flera månaders tid stadigt har avancerat mot de ukrainska styrkorna i östra Ukraina. Moskva togs på sängen av den ukrainska arméns framryckning – som avslöjade sårbarheten längs den vidsträckta ryska gränsen. Putin försökte tona ned anfallet på ryskt territorium som ”terrorism” och ”en provokation”. Och efter den första chocken svarade de ryska styrkorna och en vecka av hårda strider ägde rum. Det rapporterades att ryska styrkor byggde omfattande skyttegravsbefästningar inför de framryckande ukrainska trupperna.
Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj beordrade ockupationen av ryskt territorium utifrån från en position av svaghet. Detta då ryska styrkor har gjort långsamma men stadiga framsteg i Donbass och de östra regionerna i Ukraina. Moralen inom Ukrainas väpnade styrkor uppges sjunka och det har visat sig vara svårt att rekrytera nya värnpliktiga. Dessutom har stora delar av Ukrainas befolkning varit mer öppen för en fredsuppgörelse eftersom kriget har pågått sedan början av 2022 utan några tecken på att tvinga ut ryska styrkor från Donbass-regionen eller Krim.
Trots att Nato-länderna har understött Ukraina både ekonomiskt och med militär utrustning har Zelenskyj ofta offentligt beklagat sig över att det inte har räckt för att vända kriget mot Putins regim. Regimen i Kyiv är också oroad över att en seger för Republikanerna i det amerikanska presidentvalet skulle leda till att president Trump gör verklighet av sitt hot om att snabbt få ett slut på kriget utan ett tillbakadragande av ryska styrkor, i syfte att koncentrera USA-imperialismen mer bestämt mot Kina.
Ett högt spel
Även om intrånget i Ryssland har höjt moralen inom Ukrainas väpnade styrkor liksom bland den bredare befolkningen i Ukraina, är det ett högt spel som Zelenskyj-regimen spelar som potentiellt kan få långtgående konsekvenser. Det verkar som om de huvudsakliga motiven för invasionen av Kursk-regionen, förutom ett försök att förbättra truppmoralen och få till stånd ett utbyte av krigsfångar, är att försöka ändra styrkeförhållandena på slagfältet i Ukraina. På den fronten går det inte bra för Zelenskyj. I skrivande stund avancerar Moskvas styrkor snabbt mot Potrovsk, ett ”defensivt fäste och ett viktigt logistiskt nav” i östra Donetsk-regionen. Att inta staden ”skulle äventyra Ukrainas försvarsförmåga och försörjningsvägar och föra Ryssland närmare sitt uttalade mål att erövra hela regionen än någonsin ” (Guardian, London, 16/8-24).
Kyiv hoppas att Moskva ska tvingas att dra tillbaka ett betydande antal soldater och vapensystem från frontlinjerna tillbaka till Ryssland för att möta den oväntade invasionen. Även om det finns stora frågor om huruvida Ukraina har styrkor och utrustning för att hålla fast vid sina framgångar på lång sikt, har Zelenskyj även antytt att ockupationen av ryskt territorium kan komma att stärka hans position i eventuella framtida fredsförhandlingar med Moskva. Mykhailo Podolyak, en rådgivare till Zelenskyj, sa på meddelandetjänsten Telegram att Ukrainas blixtoffensiv i flera ryska gränsregioner syftar till att förmå Moskva att delta i en ”rättvis förhandlingsprocess”.
Västmakterna har offentligt reagerat med förvåning på den senaste militära utvecklingen och uttryckt viss oro, men har också gett implicit stöd till den ukrainska ockupationen av delar av Kursk-regionen. Dessutom används pansarfordon och luftvärn från väst av ukrainska styrkor inne i Ryssland. Det brittiska försvarsministeriet har gett tillstånd för att dess vapen kan få användas på ryskt territorium, även om det tills vidare finns restriktioner för användningen av långdistansmissiler av typen Storm Shadow. Huruvida västerländska imperialistiska länder kände till Kievs planer i förväg är en öppen fråga. En stor Nato-konferens ägde rum bara några veckor före landinvasionen och västerländsk militär personal är stationerad i Ukraina som rådgivare och utbildare. Är det möjligt att en sådan storskalig militär operation inte var föremål för diskussion mellan Zelenskyj och hans västallierade?
Denna utveckling innebär en ny fas i utvidgningen av kriget och ”normaliseringen” av militära aktioner från en stor del av media och regeringar, vilket skulle ha varit otänkbart för de flesta människor i Europa och över hela världen för inte så länge sedan. Förutom det största kriget i Europa sedan andra världskriget har vi nu en betydande invasion av ryskt territorium med åtminstone tyst stöd från väst. Detta är en allvarlig och farlig upptrappning av konflikten. Lokala och potentiellt regionala krig – som vi ser utvecklas i Mellanöstern – har blivit en del av världssituationen och utgör ett inslag i det kapitalistiska systemets kriser och de ökande spänningarna och öppna konflikterna mellan imperialistiska makter.
En vändpunkt eller ett strategiskt misstag?
Hittills har Putin begränsat sitt svar på invasionen med hot om att den kommer att slås tillbaka på ett avgörande sätt. Han har ännu inte uttalat några hot om att svara med kärnvapen. Tidigare har Putin varnat för att utländska väpnade attacker på rysk mark är en ”röd linje” som kan provocera fram alla potentiella militära alternativ. Icke desto mindre kan Putin tillgripa sådana hot igen om de ukrainska styrkorna fortsätter att göra betydande framsteg och Putin anser att Rysslands ”territoriella integritet” står inför ett ”existentiellt hot”. Vissa västerländska kommentatorer som är nervösa över Ukrainas intrång varnar olycksbådande för att om Moskva känner att de står med ryggen mot väggen kan de vidta mer drastiska militära åtgärder. Detta skulle exempelvis kunna inkludera ett angrepp på ett kärnkraftverk.
Det är troligt att Putin kommer att sikta på att samla en sådan militär styrka i Kursk-regionen att han kan trycka tillbaka de ukrainska styrkorna över gränsen för att undvika att fastna i ännu en utdragen ”köttkvarnskonflikt”, denna gång på rysk mark. Det finns dock rapporter om att Ryssland saknar tillräckliga reserver för att kunna driva ut de ukrainska styrkorna i detta skede. Den ryska ekonomin har i mångt om mycket omvandlats till en ”krigsekonomi”, men samtidigt finns det tecken på att den är överhettad och står inför en växande brist på arbetskraft.
Å andra sidan riskerar Zelenskyj att sträcka ut sina styrkor alltför brett. Om Ryssland lyckas driva ut de ukrainska styrkorna ur Kursk kan det innebära att Ukraina förlorar så mycket trupper och utrustning att det försämrar den ukrainska arméns förmåga att stoppa ryska framryckningar i östra Ukraina.
Utgången av konflikten i Kursk-regionen är därför öppen. Som Financial Times (London) uttrycker det: ”Ukrainas framryckning in i Ryssland kan ännu visa sig vara en vändpunkt, ett strategiskt misstag eller ingetdera”.
Kommittén för en arbetarinternational stöder ett omedelbart slut på kriget, som unga ukrainska och ryska soldater och civila på båda sidor betalar för med sitt blod, och att alla utländska trupper lämnar både Ukraina och ryskt territorium. Folket i Donbass och på Krim bör tillåtas att bestämma över sin framtid på ett genuint demokratiskt sätt, fritt från allt tvång. Ett socialistiskt Ukraina och ett socialistiskt Ryssland, som en del av en genuint frivillig federation av jämbördiga stater i regionen, är den enda långsiktiga lösningen på fattigdom, exploatering, etnisk splittring och krig.
Att bygga oberoende arbetarorganisationer och enighet mellan arbetare av olika bakgrund är en förutsättning för att nå dessa mål och en gemensam kamp för att motsätta sig alla kapitalistiska gangsters och deras imperialistiska uppbackare, och för ett socialistiskt samhälle – en demokratiskt planerad ekonomi – som utgör grunden för att kunna förbättra levnadsvillkoren.
Översättning: Davis Kaza