USA:s näste president heter återigen Donald Trump. Till skillnad från 2016 kommer han att ha en mycket starkare position som president efter detta val. Trump ser bland annat ut att få fler röster än Kamala Harris vilket ökar hans legitimitet. Men det finns också andra faktorer. Låt oss börja med historien om Trumps politiska program.
2016 hade Trump väldigt lite av politiskt program. Faktum var att han ursprungligen inte ens trodde, eller egentligen ville, att han skulle vinna presidentvalet. I boken Fire and Fury (2018) beskrivs hur Trump hade lovat sin fru Melania att det inte fanns någon chans för honom att vinna presidentvalet. Istället hade han tänkt förlora, i stor stil, och utnyttja all uppmärksamheten till att starta en egen TV-kanal. Bakgrunden var att Trump, före primärvalen 2016, var mest känd från olika TV-program. Främst från The Apprentice. Med det utgångsläget fanns det inte någon anledning att utarbeta ett genomtänkt handlingsprogram för vad han skulle genomföra som president.
Tre oförenliga politiska riktningar
Men som alla vet blev Trump vald 2016. Hans ursprungliga inställning till valet kom sedan, föga förvånande, att speglas i hur Trumps administration kom att fungera – eller inte fungera. Det var en osedvanligt stor omsättning på höga befattningshavare inom Trumps administration. Ett skäl var att hans närmaste rådgivare speglade tre helt olika politiska riktningar – med Trump som domare. Den första riktningen bestod av typiska liberala New York-demokrater, främst representerade av Trumps dotter Ivanka och hennes man Jared Kushner. Dessa gick under namnet ”Jervanka”. Den andra riktningen bestod av traditionella republikaner. Sådana som utsett Trump till sin kandidat. Den tredje riktningen bestod av de som idag kallas för MAGA-republikaner – då främst representerade av Steve Bannon.
Trump vägrade inse att dessa tre politiska riktningar var oförenliga. Han förstod inte varför han inte kunde ha alla samtidigt. Detta skapade kaos. Bristen på ett egentligt politiskt handlingsprogram – sanktionerat av Trump själv – gjorde det oundvikligt att alla tre riktningar försökte sätta sin egen dagordning för arbetet i Vita huset och för presidentens målsättningar. Samtidigt. Men de tre olika politiska riktningarna kunde inte samsas under samma tak (Vita husets). Det var detta, plus Trumps egen personlighet, som skapade den stora omsättningen på ledande medarbetare.
Till detta kom att Demokraterna och den liberala pressen gjorde allt för att sätta käppar i hjulet för Trump. Politiskt och personligt. De tog initiativet till en rad olika rättsprocesser och mediedrev. Trump ställdes bland annat inför riksrätt i slutet av 2019 – bara för att bli frikänd av senaten.
Sammantaget innebar detta att Trump, under sina fyra första år som president, inte hann åstadkomma så mycket. Däremot hade Trump en hel del tur. Hans år som president sammanföll med en högkonjunktur. Denna innebar låg arbetslöshet och låg inflation. Och detta blev vad många skulle komma ihåg honom för – något som speglade sig i årets val.
Project 2025
Idag är situationen helt annorlunda än då Hillary Clinton förlorade mot Donald Trump för åtta år sedan. När det gäller det politiska programmet kan Trump luta sig mot en 900 sidor lång rapport som både innehåller ett politiskt handlingsprogram och detaljerade planer på hur Trump ska kunna förverkliga denna politik. Rapporten kallas ”Project 2025”. De som tagit initiativet till detta är den konservativa tankesmedjan Heritage Foundation. Project 2025 har utarbetats av 400 olika akademiker – ekonomer, jurister och politiker.
Innehållet handlar bland annat om hur presidentmakten ska kunna stärkas. Men även om hur en rad kontrareformer ska genomföras. Det handlar exempelvis om att avskaffa (eller inskränka) den begränsade sjukvårdsreform som infördes av Barack Obama; om enorma nedskärningar på olika sjukvårdsbidrag; om att slopa skuldlättnaderna på studielån för de studenter från familjer med låg inkomst. Å ena sidan. Å andra sidan handlar Project 2025 om stora skattelättnader – särskilt på kapitalvinster och aktieutdelningar – samt om angrepp på fackföreningarna och deras rätt att teckna kollektivavtal (Elon Musk finns numera i kretsen runt Trump).
Project 2025 har också tagit fram listor på politiskt olämpliga tjänstemän inom statsförvaltningen som bör sparkas. De har även listor på personer som är politiskt lämpliga att ta över posterna och listor på de som kan få vara kvar. Denna utrensning och ommöblering syftar till att fylla statsförvaltningen med folk som kommer att underlätta genomförandet av den politik som förordas. Om de politiska förslagen och de förändringar i samhället som dessa kommer att ge upphov till skulle leda till omfattande protester så rekommenderas ett flitigt användande av 1807 års lag mot upplopp. Denna ger presidenten rätten att sätta in militär. Ett annat skrämmande inslag i Project 2025 är att den federala polisstyrkan FBI ska lyda direkt under presidenten. FBI har tidigare haft en självständig ställning i förhållande till presidenten.
Många tror att den amerikanske presidentens makt är lika stor på hemmaplan som när det gäller utrikespolitiken. Men så är inte fallet. För att kunna genomföra större reformer, eller kontrareformer, på hemmaplan måste en president ha stöd av Kongressens båda kamrar: Senaten och Representanthuset. En president vars parti har majoritet i både Senat och Representanthus har mycket stora möjligheter att genomföra sin politik fullt ut. Och det mesta pekar på att Trumps republikaner kommer att få egen majoritet i Kongressens båda kamrar. Till detta ska läggas att de republikanska ledamöterna i Senat och Representanthus, som tidigare kunnat sätta sig upp även mot en president från det egna partiet, har skrämts till lydnad mot Trump. Alla dessa faktorer utgör skrämmande skillnader jämfört med då Trump blev president för åtta år sedan.
Demokraterna inget alternativ
Det råder en stor missuppfattning hos många liberala borgare och socialdemokrater. Denna består i att Demokraterna skulle vara principiellt annorlunda än Republikanerna. Men sanningen är att både Demokrater och Republikaner är instrument för ”Big business” i USA. Inte minst för det militärindustriella komplexet. Inför årets val satsade företagen enorma summor – på båda kandidaterna. Trumps valkassa tillfördes drygt 1 miljard dollar. Men Joe Biden och sedan Kamala Harris fick tillsammans över 1,5 miljarder dollar. Demokraternas kandidater fick alltså mer än Trump! Återigen: Både Demokrater och Republikaner är instrument för ”Big business” i USA. Därför kan inte Demokraterna stoppa Trump. De kan däremot göra stora delar av hans politik till sin. Något parti för de arbetande, de pensionerade och de arbetslösa och fattiga finns inte i USA.
Trump – en fredlig president?
Det finns motsägelsefulla faktorer. Detta gäller Trumps utrikespolitik. Medan presidenter som George W Bush, Barack Obama och Joe Biden drog in USA i en rad nya krig präglades Trumps första presidentperiod av motsatsen. Trots sin ofta hotfulla retorik var Trump, i jämförelse med sina föregångare, en relativt ”fredlig” president. I alla valutvärderingar som gjorts runt om i världen understryks även att Trumps största politiska tillgång har varit minnet av att ekonomin var bättre under hans första fyra år vid makten än den varit under Biden-Harris.
Efter 11 september-attackerna 2001, då Al-Qaida körde in två flygplan i World Trade Center, startade den dåvarande presidenten George W Bush ett krig mot terrorismen. Detta bland annat genom invasionerna av Afghanistan 2001 och Irak 2003. Fram till idag har kriget mot terrorismen kostat uppskattningsvis 8 000 miljarder dollar! Detta är en helt ofattbar summa som, om den använts för att rusta upp USA:s infrastruktur och till att genomföra en allmän hälso- och sjukvårdsreform, skulle ha kunnat förvandla hela USA till det bättre. Om Trump skulle lyckas avsluta vissa krig, och hålla USA utanför andra, finns det ett reformutrymme som Trump skulle kunna utnyttja.
I sin närmast blinda kritik av Trump brukar liberala och socialdemokratiska politiker och media bortse från denna sida av Trumps första period som president: att han var mer ”fredlig” än både sina republikanska och demokratiska föregångare. Men Trump är en nyckfull politiker. Det mesta pekar på att han kommer att föra en brutal politik, till förmån för miljardärer som Elon Musk, på vanliga knegares och fattigas bekostnad. Men Trump kan komma att överraska.
Det som dock står utom varje tvivel är att, till skillnad från 2016, har Trump ett reaktionärt politiskt program redo samt en plan för hur detta ska förverkligas. Samt ett lydigt republikanskt parti bakom sig.
Ett arbetarparti på dagordningen
Demokraterna ligger i spillror. Det kommer ta lång tid innan de repar sig. Redaktionen för Veckans Nyheter har under lång tid förespråkat att de amerikanska fackföreningarna ska ta initiativ till att bilda ett nytt parti för USA:s alla arbetare och låginkomsttagare, varav många måste ha två jobb för att få det att gå runt. Aldrig har behovet av ett nytt, tredje, parti baserat på just fackföreningarna varit så stort som efter detta val. Ett fackföreningsbaserat arbetarparti måste fort och främst bryta med Demokraternas politik för ”Big business” och anta ett politiskt program för demokratisk socialism. Partiet måste också ta strid för rätten att teckna kollektivavtal, för höjda minimilöner och ökad anställningstrygghet. Sådana politiska initiativ skulle kunna öka den fackliga anslutningen dramatiskt. Och en ökad facklig anslutning skulle i sin tur stärka arbetarpartiet – i en uppåtgående spiral.