Internationellt

Socialismen har chans att gå i takt med historien

Stor facklig demonstration i Tyskland
Demonstration i samband med strejk bland offentliganställda i Tyskland. Foto: Jonas Preister (CC BY-NC-ND 2.0)
Jan Hägglund
Publicerad i
#208
Lästid 6 min

Efter öststaternas och Sovjetunionens sammanbrott under åren 1989-91 kom USA att ensamt dominera världen under ett antal årtionden. På flera sätt.

USA bedrev bland annat krig mot flera länder. År 1999 angrep den USA-ledda militäralliansen Nato bland annat Belgrad i form av intensiva bombningar. Detta utan FN:s stöd. Efter den terrorattack som USA drabbades av den 11 september 2001 angrep USA, i oktober samma år, Afghanistan trots att detta land inte haft med terrorattacken att göra. Även detta utan FN:s stöd. Två år senare invaderade USA Irak – denna gång i direkt strid med en stor världsopinion – däribland uppfattningen hos regeringarna i Nato-länder som Frankrike och Tyskland! USA:s s.k. ”krig mot terrorismen” har kostat landet cirka 8000 miljarder dollar! Det är denna period av närmast total världsdominans för USA som nu går mot sitt slut. Ett exempel på detta var när USA, efter 20 år, tvingades dra sig tillbaka från Afghanistan med svansen mellan benen.

En rad länder försöker nu bryta sig ur USA:s grepp över världen. Allt fler anser att det är oacceptabelt att USA ensamt fortsätter att dominera världsutvecklingen. Kina utmanar idag USA:s ställning som den dominerande ekonomiska och militära makten i världen. Men Kina har inte styrkan att ta över USA:s roll. I stället går utvecklingen från att vara en s.k. ”enpolär” värld (där en ensam stat dominerar världsutvecklingen) mot en ”multipolär” världsordning. Detta innebär att det är många stormakter som dominerar, på olika håll i världen, samt att USA inte längre kan fortsätta att ensamt dominera världen ekonomiskt och militärt.

Situationen påminner om 1914

Utvecklingen mot en multipolär värld speglas på olika sätt i det som nu händer. Det finns även historiska likheter med det som hände i samband med Första världskrigets utbrott 1914. Efter att ha dominerat världen i hundra år förmådde inte längre Storbritannien fortsätta att påtvinga världen sin ”ordning” – detta samtidigt som inga andra stormakter var starka nog för att inrätta en ny världsordning. Det som följde var en dittills aldrig tidigare skådad turbulens bland annat i form av två världskrig, nazismens koncentrations- och dödsläger samt användningen av kärnvapen i slutet av det Andra världskriget. Dagens världsordning håller på att falla samman samtidigt som det inte går att skönja någon ny. På detta sätt påminner dagens situation om den 1914 då Storbritanniens världsordning föll samman.

Kapitalismen har nu fått stå outmanad i över 30 år. Detta har inneburit krig, krig och åter krig. Sannolikt står världen nu bland annat inför en ny kärnvapenkapprustning. Men kapitalismen har även misslyckats på andra sätt som också de hotar den mänskliga civilisationen. Klyftorna mellan fattiga och rika länder har ökat enormt. Klyftor inom de rika länderna själva har ökat enorm även de. Sverige utgör ett av många exempel på detta. Även klimatuppvärmningen, genom den ständigt ökande användningen av fossila bränslen, måste nämnas som ytterligare ett hot mot den mänskliga civilisationen.

Kapitalismens auktoritära utveckling

Kapitalismen, ledd av USA, har misslyckats på en rad sätt som ekonomiskt system. Men inte nog med det. Då diktaturen i Sovjet bröt samman för 34 år sedan förespådde vissa naiva anhängare av kapitalismen att ”historien var slut”. Nu fanns det endast en enda och lycklig väg framåt. Det var den väg som utgjordes av kapitalism i kombination med liberal demokrati. Detta har alltså visat sig vara fel. Men det är inte endast den kapitalistiska ekonomin som visar tecken på en djupgående kris. Det finns tecken på en djupgående kris även för den variant av kapitalismen som kombineras med liberal demokrati. I en rad kapitalistiska länderna håller det på att växa fram en auktoritär reaktion mot just den liberala demokratin.

Donald Trumps övertagande av presidentämbetet innebär ett akut hot i form av ett handelskrig – något som skulle kunna få våldsamt negativa effekter i form av ökad arbetslöshet samt ännu värre klyftor och fattigdom. Trump, den ”fria världens ledare”, utesluter inte heller militärt våld för att lägga beslag på Grönland och Panamakanalen. För att nämna två exempel.

Den auktoritära utvecklingen är mycket tydlig även i andra länder. Några exempel:

  • Frankrike och Marine Le Pen,
  • De tidigare öststaterna Polen och Ungern,
  • Ryssland, ett brutalt nykapitalistiskt land, med en mycket stark koppling mellan staten och den ortodoxa kyrkan,
  • Tyskland och partiet ”Alternative für Deutschland”
  • Framgångarna för det s.k. Frihetspartiet i Österrike (med rötter i nazismen) som nu fått möjlighet att bilda regering,
  • Sverigedemokraternas ambitioner att följa i Frihetspartiets spår.

Denna utveckling är obegriplig för den liberala falangen av borgerligheten. De förstår inte att kapitalismens ekonomiska misslyckande driver många arbetare, som påtvingats låga löner eller direkt arbetslöshet, att vända ryggen till kapitalismens liberala företrädare och – i brist på ett socialistiskt alternativ – istället sätta sitt hopp till den auktoritära falangen av borgerligheten som vi har gett exempel på ovan. Då ”liberalerna” alltså inte begriper någonting förfasar de sig över att många (i deras ögon idiotiska) arbetare – och dito svarta män i USA – inte röster på exempelvis Kamala Harris parti ”Demokraterna”.

Socialdemokraterna följer i den liberala borgerlighetens spår och detsamma gäller även för ledarna inom de flesta s.k. vänsterpartier. Förklaringen till försvagningen av den liberala borgerligheten, och av socialdemokraterna, beror på att det nu är mycket länge sedan dess representanter brydde sig om det kapitalistiska samhällets förlorare. Och det är därför som många arbetare och arbetslösa vänder sig bort från dessa och – åtminstone för en period – nu sätter sitt hopp till Donald Trump i USA, Marine Le Pen i Frankrike och Frihetspartiet i Österrike, etc.

Socialismens chans att gå i takt med historien

Kapitalismen har, för väldigt stora delar av befolkningen i världen, misslyckats som ekonomiskt system. Nu blir dessutom tecknen allt fler på att kapitalismen även håller på att misslyckas som politiskt system, även i Väst, vad den liberala demokratin anbelangar. Det är i en situation av en fortsatt och fördjupad kris för kapitalismen – som arbetarna och de arbetslösa inser att även kapitalismens auktoritära representanter (Donald Trump, Marine Le Pen, Frihetspartiet i Österrike, m fl) också sviker dem – som de kommer att leta efter ett annat alternativ. Det är då som socialismen återigen kan få en möjlighet att gå i takt med historien på det sätt som skedde då den brittiska världsordningen föll i samband med Första världskrigets utbrott 1914.

Men kapitalismens kriser innebär inte att arbetare och arbetslösa automatiskt vänder sig till oss socialister. Vi måste först bevisa oss. Situationen kräver att vi bygger upp förtroendet för våra kampanjer och organisationer redan idag. Detta genom att vi tar strid för jobben, sjukvården och hyror som folk har råd att betala – samtidigt som vi visar hur detta hör ihop med kampen för ett socialistiskt och demokratiskt samhälle; för ett system där investeringarna i, och produktionen av, varor och tjänster sker utifrån människans och naturens behov – inte för att maximera de stora aktieägarnas vinster. Ett första steg mot ett sådant system är överförandet av banker och andra nyckelsektorer av ekonomin i samhällets ägo och under kontroll av löntagarna via bland annat fackföreningarna.