Internationellt

Vapenvila mellan Israel och Hamas

Men vägen till en varaktig fred är lång

60 procent av alla hus i Gaza är skadade eller helt förstörda. Foto: Palestinian News & Information Agency (Wafa) in contract with APAimages (CC BY-SA 3.0)
Patrik Brännberg
Publicerad i
#208
Lästid 5 min

Israel och Hamas har under helgen inlett en vapenvila. Uppgörelsen innebär, i en första fas, att krigshandlingar ska pausas under 42 dagar. 33 personer ur den israeliska gisslan ska friges och 1 700 palestinska fångar släpps ur israeliska fängelser. Vapenvilan är välkommen, framför allt för de hundratusentals palestinier som fått sina hem sönderbombade, familjemedlemmar dödade och som drivits från plats till plats allt eftersom den israeliska armén attackerat olika delar av Gaza. Men uppgörelsen är naturligtvis oändligt viktig även för det 100-tal israeler som hållits som gisslan och för deras familjer.

Vapenvilan är uppdelad i tre faser. I den första fasen av vapenvilan, som alltså är 42 dagar lång, ska ett antal ur gisslan friges varje söndag. I utbyte kommer Israel att frige ett visst antal palestinska fångar samma dygn. Den israeliska armén kommer samtidigt att dra sig tillbaka från städerna på Gaza och den befolkning som fördrivits kommer att få återvända till sina, ofta sönderbombade, hem. Dessutom kommer Israel att släppa in 600 lastbilar med nödhjälp varje dygn till Gaza. Hittills har endast 18 lastbilar per dygn släppts in. Hjälporganisationer har beräknat att ca 500 lastbilar är en miniminivå.

Vad som ska ske under fas två och tre är ännu till stor del oklart. I avtalet sägs att israeliska trupper, under fas två, ska påbörja ett tillbakadragande från Gaza – förutom en buffert-zon nära gränsen till Israel. Gränsövergången till Egypten, i staden Rafah, ska öppnas för skadade palestinier. Dessutom ska de sista ur gisslan, som fortfarande är vid liv, friges och vapenvilan därmed övergå i någon form av varaktigare fred.

Under fas tre är det tänkt att återuppbyggnaden av Gaza ska påbörjas. Beräkningar gjorda utifrån satellitbilder uppskattar att 60 procent av alla hus i Gaza är skadade eller helt förstörda. Exakt hur tillbakadragandet ska ske och en rad andra praktiska problem har man dock fortfarande inte kommit överens om. Förhandlingar kring detta ska inledas den 4 februari. Det finns alltså fortfarande en risk att förhandlingarna strandar och att kriget återupptas.

De starkaste hoten mot vapenvilan, och ett mer långsiktigt fredsavtal, kommer från den israeliska regeringen där två högerextrema partier finns representerade. Ett av partierna, Judisk makt/styrka, hade en minister som ansåg att man kunde överväga kärnvapen som ett alternativ i kriget på Gaza. Detta parti har nu lämnat regeringen i protest mot vapenvilan. Det andra partiet, Religiösa sionistpartiet, är också motståndare till vapenvilan – men sitter trots detta ännu kvar i regeringen.

Israel har misslyckats

Den israeliska regeringen har sagt att dess viktigaste målsättning med kriget har varit att utrota Hamas. Fredsuppgörelsen i sig är ett bevis på att Israel inte lyckats med detta: uppgörelsen är ju ett avtal med just Hamas. Det tog inte heller lång tid efter vapenvilan innan beväpnade Hamas-medlemmar började patrullera på gatorna i Gaza. Bland annat med syftet att försvara matleveranser från plundring. Ingen annan politisk eller militär kraft verkar vara i närheten av att kunna utmana denna islamistiska grupp. Även om en stor majoritet av israelerna idag stöder vapenvilan så kommer delar av högern i Israel att använda hotet från Hamas som ett argument att bryta vapenvilan. Just nu verkar det dock som om att premiärminister Netanyahu är inriktad på fortsatta förhandlingarna. Men situationen kan förändras snabbt.

Hamas, å sin sida, har försvagats under kriget. Många ledare och soldater har dödats. Gruppens allierade i form av Hizbollah i Libanon, Assad i Syrien och mullorna i Iran har också försvagats eller är helt borta. En vapenvila är utan tvekan en nödvändig andningspaus för Hamas. Just detta kan stärka de israeliska motståndarna till vapenvilan.

Internationella aktörer påverkar

Till detta ska läggas att USA och flera regionala stormakter, inklusive Egypten, Qatar, Turkiet och Iran, har olika och ibland motstridiga intressen i området. Detta kan spela en avgörande roll i om förhandlingarna kring fortsatt vapenvila blir framgångsrika eller återigen strandar.

Vapenvilan på Gaza har just nu stöd bland både palestinier och israeler. Den är dessutom efterlängtad runt om i hela världen. Samtidigt är det långt kvar till en varaktig fredsuppgörelse. En sådan kräver dels att Israel upphör med sin ockupation av Västbanken och sin bosättarpolitik, dels att parterna kommer överens om vem som ska styra Gaza. Men detta kräver att Israel och Hamas måste vara överens om en tvåstatslösning – där även säkerheten för den israeliska befolkningen kan garanteras.

En tvåstatslösning är dock omöjlig i dagens situation. Det är inte bara Israels regering som är emot detta. Även Israels riksdag (Knesset) har röstat nej till en tvåstatslösning. När det gäller Hamas så har denna organisation aldrig erkänt staten Israels rätt att existera. Terrorhandlingen den 7 oktober 2023 talar sitt tydliga språk.

Massrörelserna behöver socialistiskt program

Det krävs revolutionära förändringar både i Israel, Palestina och de omkringliggande staterna. Sådana förändringar är ingen omöjlighet. Den snabba kollapsen för Bashar al-Assads tidigare regim i Syrien under hösten 2024 visar på den svaghet som finns hos regimerna i en rad stater i regionen. Under den ”arabiska våren” 2011-2012 var det massrörelser underifrån som fällde en rad korrupta regimer både i Mellanöstern och Nordafrika. Dessa kan uppstå igen. Det som krävs är att massrörelserna beväpnas med socialistiskt och demokratiskt program som garanterar alla ett anständigt liv samt grundläggande demokratiska fri- och rättigheter.

×
Du kan läsa artiklar till denna månad. Prenumerera för att få obegränsad tillgång till artiklar, poddradio, bloggar och webb-tv. Redan prenumerant? Tryck på knappen för att logga in.