Bilden av Sverige som ett jämlikt samhälle med relativt små klassklyftor i förhållande till jämförbara länder lever ännu kvar. Men bilden stämmer inte längre med verkligheten. Och skillnaden mellan den gamla bilden och dagens verklighet har blivit extremt stor.
Antalet svenskar som själva drabbats, in på bara huden, av landets omvandling från jämlik välfärdsstat till ett extremt klassamhälle har ökat. Antalet svenskar som har hört talas om de ökande klassklyftorna, utan att själva behöva känna utvecklingen in på bara huden, har också ökat. Men ändå är det relativt få svenskar som vet hur enormt stora klassklyftorna har blivit. I Sverige. Faktum är att ojämlikheten har vuxit på ett extremt sätt.
Svenska dollarmiljardärer
Varje år sammanställer den amerikanska tidningen Forbes en lista med världens alla dollarmiljardärer. Med detta menas individer vars förmögenhet överstiger 1 miljard dollar med det årets växelkurs. År 1996 var det tre svenskar som kvalade in på denna lista. Om dessa tre dollarmiljardärers tillgångar räknades ihop skulle deras sammanlagda förmögenhet uppgå till 81,1 miljarder svenska kronor. År 2024 hade antalet svenska dollarmiljardärer på Forbes lista ökat till 43 individer. Om deras tillgångar räknades ihop skulle deras sammanlagda förmögenhet uppgå till hela 1 714 miljarder svenska kronor.
Antalet miljardärer i Sverige är väldigt stort även vid en internationell jämförelse. Det land som har flest dollarmiljardärer i världen är USA. Men ser vi till antalet dollarmiljardärer som andel av ett lands totala befolkning har Sverige fler. Här finns det 4,1 dollarmiljardärer per en miljon invånare. I USA är motsvarande siffra ”bara” 2,4. Sett till andelen av befolkningen är det bara sex länder som har fler dollarmiljardärer än Sverige. Det är mikroländer och/eller skatteparadis som Monaco, Liechtenstein, St. Kitts & Nevis och Singapore samt länder som Cypern och Schweiz. USA återfinns först på 11:e plats. Sverige har även långt fler dollarmiljardärer än övriga nordiska länder i förhållande till befolkningens storlek.
| Land | Dollarmiljardärer per 1 miljon invånare |
| Sverige | 4,1 |
| Norge | 2,2 |
| Danmark | 1,5 |
| Finland | 1,3 |
Svenska miljardärer i kronor
Tidningen Veckans Affärer producerade länge en värdefull svensk motsvarighet till Forbes lista. Veckans Affärer gjorde listor med alla svenskar som hade en förmögenhet på minst en miljard svenska kronor. År 1996 innehöll denna lista 28 personer. Deras sammanräknade förmögenhet uppgick till 113 miljarder svenska kronor. År 2019 innehöll listan hela 206 personer. Deras sammanräknade förmögenhet uppgick då till 1684 miljarder svenska kronor. Då Veckans Affärer lades ned 2020 upphörde dessa listor över svenska miljardärer att produceras. Men den internationella trenden under de senaste fem åren 2020-2024 har inneburit en ytterligare ökning av antalet miljardärer samt av storleken på deras samlade förmögenheter. Sverige har sannolikt inte avvikit från det internationella mönstret. Även om vi saknar pålitliga siffror utgår vi ifrån att antalet miljardärer i kronor räknat, och deras sammanräknade förmögenhet, har ökat ytterligare även i Sverige under de senaste fem åren.
Direktörerna drar ifrån knegarna
Beskrivningen av klassamhället och dess förändringar kan även göras på andra sätt. Låt oss jämföra årslönen för en genomsnittlig VD i Sveriges 50 största företag med den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare. År 1950 motsvarade en genomsnittlig VD-lön drygt 26 industriarbetarlöner. Därefter minskade skillnaderna räknat på detta sätt. År 1980 motsvarade den genomsnittliga VD-lönen lite drygt 9 industriarbetarlöner. Men därefter har direktörslönerna återigen dragit ifrån – och det rejält. År 2023 motsvarade den genomsnittliga VD-lönen hela 71 industriarbetarlöner! Mätt på detta sätt är klassklyftorna idag större än år 1950.
Men det som i ärlighetens namn måste tilläggas är att även om inkomsttaket har blivit väldigt mycket högre för de som tjänar mest, har inkomstgolvet också blivit mycket högre för befolkningen som helhet. Idag har medel- och låginkomsttagarna – speciellt de med jobb – en mycket högre levnadsstandard och lever ett långt tryggare liv än vad som var fallet år 1950. Detta även om en VD-lön år 2023 motsvarade fler industriarbetarlöner än år 1950.
Samtidigt har alla som arbetar bidragit till den väldiga ökningen av samhällets totala förmögenhet. Detta oavsett om de återfinns i produktionen av varor eller tjänster, arbetar i privat eller offentlig sektor, kallas för arbetare eller för tjänstemän. Förekomsten av ett inkomstgolv i form av lägstalöner, ett försäkringssystem vid sjukdom, arbetslöshet och ålderdom samt subventionerad hälso- och sjukvård (inklusive receptbelagda mediciner) är förmåner som arbetarna har fått kämpa för. Hela historien talar för att fackföreningar, politiska partier, pensionärernas organisationer, m fl, måste fortsätta kampen bland annat för att dagens extremt orättvisa fördelning av samhällets totala tillgångar måste ersättas av en helt annan och rättvisare politik.
En ny och högre arbetslöshet
Ett annat uttryck för klassklyftornas tillväxt i Sverige sedan millennieskiftet är den högre arbetslösheten. För medan golvet för de som arbetar heltid i Sverige är relativt högt är situationen värre för den som är arbetslös eller sjukskriven. I samband med den ekonomiska krisen 2008-2009 cementerades arbetslösheten på en ny och högre nivå i Sverige. Samtidigt låg arbetslösheten i Sverige klart under EU-snittet under nästan hela 2010-talet. Men detta kom att ändras från och med 2018. Medan arbetslösheten inom EU minskade steg arbetslösheten kraftigt i Sverige. Under pandemiåren blev Sverige ett av länderna med högst arbetslöshet inom hela EU – och denna höga nivå har alltså bitit sig fast. I december 2024 var det endast Grekland, Spanien och Finland som hade en högre arbetslöshet än Sverige inom EU. Arbetslösheten är också väldigt ojämnt fördelad. Bland inrikes födda var arbetslösheten i snitt 5,7 procent under 2024. Bland utrikes födda var arbetslösheten 16,2 procent – nästan tre gånger högre.
I januari 2025 var nästan 600 000 svenskar arbetslösa. Detta motsvarade hela 10,4 procent av arbetskraften (SCB). Detta innebar en ökning med över 20 procent sedan januari 2024. Enligt SCB har arbetslösheten ökat både bland män och kvinnor, inrikes- och utrikesfödda. Detta innebär att golvet sänks kraftigt för stora grupper i samhället. Och för långtidsarbetslösa riskerar golvet att brista. En hög och bestående arbetslöshet hotar tryggheten i samhället. En hög och bestående arbetslöshet gör det också oändligt mycket svårare, för att inte säga omöjligt, att bedriva en framgångsrik integrationspolitik.
Oligarkernas tidevarv
Runt om i världen ser vi idag en exempellös koncentration av rikedom. Och koncentrationen av rikedom har alltid medfört politisk makt. Så var det även i det antika Rom. De personer som besitter väldiga förmögenheter har alltid strävat efter att påverka den politiska makten – till sin egen fördel. Detta har självklart hotat, och inskränkt, de demokratiska fri- och rättigheterna för den stora majoriteten. Detta är alltså inget nytt. Men efter Andra världskriget växte det fram fackföreningar och arbetarpartier som, åtminstone delvis, kunde balansera de superrikas politiska makt. Idag har dock de superrika lyckats erövra initiativet. Begreppet oligarker blev allmänt spritt efter Sovjetunionens sammanbrott. Bakgrunden var att folkets gemensamma egendom, via det statliga ägandet, kom att fördelas på ett direkt kriminellt sätt. Denna tragedi berodde inte minst på inblandningen från ekonomer från USA, Västeuropa och framför allt från IMF.
Men det finns uppenbart oligarker – personer med en enorm koncentration av ekonomisk makt som skaffar sig politisk makt – även på andra ställen än i det forna Sovjet. Det är få, om ens någon, som skulle förneka att Elon Musk är en oligark. Och runt president Trump har det samlats en hel grupp av superrika. Av oligarker. Men åter till Musk. En smart oligark skyltar inte med sin politiska makt. Istället brukar oligarken dölja, eller t o m aktivt förneka, sin makt. Musk bryter mot detta mönster. Han utgör spjutspetsen i Trumps angrepp mot den federala administrationen i USA. Med hjälp av sin ekonomiska makt skaffar sig Musk politisk makt och den politiska makten gör att han kan använda statens hårda delar för att slå mot dess mjuka delar – och troligen även mot fackföreningar och andra folkliga rörelser. Förutom detta har Musk, mycket oblygt, lagt sig i inrikespolitiken i Tyskland, Britain och Italien. Den röda tråden är hans strävan att ytterligare öka sin ursprungliga ekonomiska makt – för att ytterligare kunna stärka sin politiska makt, o s v.
En mycket smartare form av oligarki utgörs av den svenska familjen Wallenberg. Sällan har en finansfamilj haft en så stor ekonomisk och politisk makt i ett land som ”wallenbergarna” har haft i Sverige under fem-sex generationer! Något som bidragit till detta långa, och odemokratiska, maktinnehav är att finansfamiljen har gjort sitt bästa för att verka utan att synas. I detta utgör Wallenbergfamiljen Elon Musks absoluta motsats. Men i båda fallen utnyttjas den koncentrerade ekonomiska makten till att skaffa sig ökad politisk makt – detta på bekostnad av oss andra.
När vi talar om de växande klassklyftorna kan vi inte begränsa dessa ökande klyftor till att handla enbart om den extremt växande ekonomiska ojämlikheten. Oligarkernas tidevarv fäster även uppmärksamheten på de växande klyftorna när det gäller möjligheten till politiskt inflytande – och hotet mot de demokratiska fri- och rättigheterna hos befolkningens majoritet.
Från kapital till arbete – i Europa och världen
Det krävs en maktförskjutning från kapital till arbete. De arbetande måste avgöra hur vinsterna ska fördelas – på investeringar, löneökningar och aktieutdelningar; i vilken verksamhet investeringarna ska ske; var investeringarna ska göras geografiskt. Arbetarpartiet ser denna maktförskjutning från kapital till arbete som helt avgörande i försvaret av ett jämlikt samhälle – både vad gäller ekonomisk rättvisa och vad gäller demokratiska fri- och rättigheter. Försvaret av ekonomisk rättvisa och de demokratiska fri- och rättigheterna sammanfaller med vår strävan mot ett socialistiskt och demokratiskt samhälle.
Men för att vända på utvecklingen krävs det kamp inte bara mot oligarkerna utan även mot det ekonomiska system som har skapat dessa – kapitalismen – och mot det alltmer auktoritära statsmaskineriet vars syfte är att bevara de ökande orättvisorna. Detta kräver att vi bygger upp en motkraft i form av en framtidens arbetarrörelse både i form av fackföreningar och politiska partier. Detta inte endast i Sverige utan i hela Europa och på övriga kontinenter.