Åren i samband med finanskrisen 2008-2009 skakade Sverige. Tusentals jobb försvann och BNP (värdet av allt som produceras i samhället) sjönk kraftigt. Tidningar och TV fylldes med diskussioner om ekonomin och om hur jobben skulle räddas. Den dåvarande alliansregeringen gick in med ett gigantiskt krispaket där lånegarantier på över 1500 miljarder skulle säkra de svenska storbankerna från konkurs.
De senaste veckorna har siffror kommit som visar att den svenska ekonomin är illa ute. Strax innan jul presenterade regeringen siffror som visar att BNP beräknas växa med 0,6 procent år 2024 och 2 procent år 2025. Detta innebär att Sveriges BNP nu ligger på ungefär samma nivå som 2021. Den svenska ekonomin har alltså stått helt stilla i tre år. Det är lika dåligt som i samband med finanskrisen år 2008-2009. Aftonbladets ekonomikrönikör Andreas Cervenka beskriver den svenska ekonomin som ”en krasch i slow motion”.
Den bristande tillväxten märks på flera områden. Under 2024 var antalet konkurser i Sverige det högsta på 30 år – alltså fler än 2009. 10 141 företag gick omkull och 33 000 anställda förlorade sina jobb. Samtidigt var antalet nyregistrerade företag det lägsta på sex år. Även inom offentlig sektor varslades om uppsägningar. Inom sjukvården riskerar 5 700 jobb att försvinna under 2024 och 2025.
Färska siffror från SCB visar också att svenskarna blivit fattigare under år 2022 och 2023. SCB menar att den ekonomiska standarden är tillbaka på samma nivå som 2017. Detta innebär alltså sex förlorade år för svenska hushåll! De som drabbats hårdast är de unga. Singelhushåll i åldrarna 20-29 år har förlorat mest i ekonomisk standard.
En stor skillnad mellan dagens ekonomiska kris och finanskrisen är debatten i media och bland de politiska partierna. 2008-2009 fylldes tidningarna med rapporter om rekordvarsel och reportage om de människor som förlorade jobben. Den politiska debatten färgades av diskussioner om hur jobben och ekonomin skulle räddas. Idag är tystnaden istället monumental.
Trots rekordvarsel uteblir både förstasidesrubriker och åtgärder från regeringen. Istället är det fortsatt krig och brottslighet som dominerar debatten. Putin, Foxtrot och Rawa Majid är ständigt mer intressant för media och Sveriges regering än jobb, sjukvård och äldreomsorg. Många frågar sig varför det är så. Ett svar är att diskussioner om jobb, ekonomi och välfärd riskerar att rikta uppmärksamheten mot att regeringen och SD – liksom oppositionen – står utan egentliga svar på dessa frågor.
Resultatet av denna uteblivna krismedvetenhet hos media och politiker är att den ekonomiska krisen 2025 inte bara sker i slow motion – utan hittills också i tystnad. En tystnad som måste brytas. En kraft som skulle kunna bryta detta är fackföreningsrörelsen – exempelvis i samband med vårens avtalsrörelse.