Donald Trump påstår att tullarna utgör en ekonomisk ”självständighetsförklaring” och att de kommer att innebära att fabriker och jobb kommer tillbaka till USA. Och i teorin är tanken med importtullarna att utländska företag ska tvingas att flytta sin produktion till USA samt att amerikanska företag ska förmås att ”ta hem” sin produktion. Detta är dock långt lättare sagt än gjort.
I en kapitalistisk ekonomi är företagsägarna på ständig jakt efter att öka sina vinster – i allt hårdare kamp med sina konkurrenter. Som ett led i detta har ägarna av moderna industriföretag brutit ned produktionsprocessen i långa ”värdekedjor”. Mindre avancerade delar av produktionen har flyttats till länder med låga löner, svaga fackföreningar och obefintlig miljölagstiftning. Kvar i USA är ofta forskning och utveckling samt mer avancerad produktion. Det är också i USA som ägarna plockar ut sina vinster.
Ett globalt nätverk
Under årens gång har dessa värdekedjor utvecklats och kan bestå av omfattande nätverk av underleverantörer. Inom bilindustrin är detta väldigt tydligt. En modern bil kan innehålla uppemot 30 000 olika delar. Tillverkningen av en enskild komponent kan innebära att landsgränser korsas både en, två och tre gånger.
Låt oss ta ett exempel. I delstaten Michigan finns en fabrik som producerar bilmotorer. Kolvarna till cylindrarna i dessa motorer gör en lång resa innan de når sin slutdestination. Först transporteras aluminiumpulver producerat i Tennessee till Pennsylvania, där det används för att producera aluminiumstavar. Aluminiumstavarna exporteras till Kanada där de kapas och poleras. De bearbetade stavarna exporteras sedan vidare till Mexiko där de används i produktionen av kolvar. Slutligen exporteras de färdiga kolvarna till USA för att monteras in i motorerna på fabriken i Michigan. Då har de passerat landsgränser vid fyra tillfällen!
Liknande värdekedjor finns när det gäller i stort sett alla övriga delar som finns i en färdig bil. Och de amerikanska biltillverkarna har flyttat alltmer av denna produktion till andra länder. År 2007 bestod en amerikansk bil till 73 procent av delar som vad producerade i USA eller Kanada. År 2023 hade andelen sjunkit till 40 procent. Det är inte kineserna som har drivit på denna utveckling. Det är de amerikanska företagsägarna själva – i sin jakt på större vinster! Sådan är kapitalismen.
Att bygga upp dessa värdekedjor tar lång tid och kräver noggrann planering. Uppstår det störningar i kedjorna kan detta få långtgående effekter i form av försenade leveranser och varubrist. Detta hände i stor skala under pandemin då en rad stora industriländer stängde ned samhället för att förhindra smittspridning. Varubristen kvarstod långt efter att pandemirestriktionerna hade hävts.
Tullarna riskerar ge högre priser…
Mot denna bakgrund är företagen tveksamma till att ändra i sina värdekedjor. De Trumpväljare som hoppats på att tullarna ska ”ta hem” industrijobb till USA riskerar därför att drabbas av obehagliga överraskningar i form av högre priser. Tvärtemot var Trump hävdar är det nämligen inte Kina, Kanada, Mexiko eller något annat land som betalar tullarna. Det är företagen som importerar olika varor till USA som betalar tullarna. Och dessa företag kommer att ta ut kostnaden för detta av sina kunder i form av högre priser! Alltså: det blir de amerikanska löntagarna som betalar för Trumps tullar. Dessutom kan det bli svårare för amerikanska företag att sälja sina varor utomlands på grund av de högre priserna. Många av komponenterna i exempelvis en amerikansk bil kommer från utlandet – och drabbas därför av Trumps tullar.
…och att stänga fabriker
Det finns inget som säger att importtullarna skulle leda till att fler jobb skapas i USA. De tullar som Trump har hotat med, eller har infört, har alla besvarats med mot-tullar. När Trump var president förra gången besvarades hans ståltullar exempelvis genom att EU införde tullar på Harley Davidson-motorcyklar. Detta ledde till att Harley Davidson flyttade delar av sin produktion till Europa – vilket innebar att amerikanska jobb hamnade i EU!
Det handelskrig med Kina som Trump orsakade 2018-2019 beräknas ha kostat USA uppåt 200 000 arbetstillfällen. Detta både i form av rena uppsägningar och i form av uteblivna arbetstillfällen (Källa: Oxford Economics).
Större handelskrig?
Många ekonomiska bedömare oroar sig för att Trumps tullar kommer att ulösa ett större handelskrig som kan leda till en allmän ekonomisk nedgång i hela världen. Investmentbanken Goldman Sachs har höjt sin ”recessionsmätare” från 20 procents risk till 35 procents risk efter Trumps utspel rörande ”Liberation Day”-tullarna.
Arbetarrörelsens två alternativ
Den fråga som ställs på dagordningen för arbetarrörelsen i USA och Europa är om de ska sluta upp bakom ”sina” kapitalister och delta i handelskriget genom att sänka sin egen levnadsstandard. Eller om de ska välja en demokratisk socialistisk väg och ta kamp för att själva ta kontroll över produktionen och därmed skapa förutsättningar för ett samarbete i första hand mellan USA och Europa. Men också genom att sträcka ut en hand mot arbetarna i Kina. Veckans Nyheter förespråkar naturligtvis den senare lösningen.