Tidigt på morgonen den 1 april hade fackförbunden inom industrin och arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen kommit överens om ett nytt löneavtal. Det överenskomna avtalet gäller i två år och innebär 6,4 procents löneförhöjningar – 3,4 procent i år och 3 procent nästa år. Detta trots att det var känt att president Donald Trump skulle presentera de tullar som USA ska införa mot omvärlden den 2 april – och att dessa riskerade att vara omfattande.
Avtalsrörelsen 2025 är jättelik. Ca 500 centrala kollektivavtal ska omförhandlas. 3,4 miljoner anställda berörs. Mot bakgrund av det osäkra ekonomiska läget i världen hade det rimliga varit att teckna ett ettårigt avtal – eller kortare. Vi ska återkomma till detta.
Det avtal som tecknades natten mellan 31 mars och 1 april var det så kallade Industriavtalet. Detta har förhandlats fram av facken inom industrin – IF Metall, Livsmedelsarbetarförbundet, Unionen, Sveriges ingenjörer och GS (facket för trä- och skogsarbetare samt grafiker) – och Teknikföretagen. Detta avtal gäller inte bara för de anställda inom industrin utan brukar även utgöra riktmärket för en stor del av de övriga svenska kollektivavtalen.
Det som ingår i avtalet är som sagt en löneökning på 6,4 procent över två år. 3,4 första året och 3 procent det andra året år, med start den första april i år. Till detta kommer även en låglönesatsning för de som tjänar under 29 100 kronor samt en överenskommelse som innebär att deltidsanställda som jobbar övertid ska få samma ersättning som heltidsanställda.
Förra avtalet innebar tio förlorade år
Facken har ursprungligen krävt ett ettårigt avtal med 4,2 procents löneökningar. På en presskonferens skröt Ulrika Lindstrand från Sveriges ingenjörer om att det ”faktiskt är en av de högsta [löneförhöjningarna] i industriavtalets snart 30-åriga historia” – trots att facken inte nådde fram till 4,2 procent. Samtidigt bör det sägas att det förra avtalet från 2023 gav löneförhöjningar på 7,4 procent på två år. Men på grund av den höga inflationen innebar avtalet från 2023 att minst tio år av löneökningar för svenska löntagare raderades ut.
Marie Nilsson, IF Metalls förbundsordförande, sa att de inte fokuserade på ”vad inflationen är här och nu” utan menade att facken har ett ”uppdrag att se till att det blir reallöneökningar över tid” och att ”alla signaler pekar på att vi har goda möjligheter till det”. Frågan är vilka signaler Marie Nilsson syftar på? Under 2025 har inflationen återigen börjat öka – och det är bland annat matpriserna som har drivit på detta. Hyresvärdarna är dessutom mer aggressiva än på länge. Till detta kommer nu Donald Trumps tullar.
Inga goda ekonomiska signaler
Trumps tullar innebär att varor från EU och Sverige beläggs med 10-procentiga importtullar från och med den 5 april. Den 9 april kan tullarna öka till 20 procent. Till detta kommer att USA sedan i mars har infört 25-procentiga importtullar på stål och aluminium. Den 2 april infördes, dessutom, 25-procentiga tullar på bilar. I hela världen oroar sig ekonomer för vilka konsekvenserna av Trumps tullar kommer att bli – och för de motåtgärder som länderna som drabbas av tullarna kommer att införa. Vi har redan kunnat se hur aktiebörserna rasar runt om i världen. I värsta fall utgör detta början på ett allvarligt handelskrig.
Sverige är ett extremt exportberoende land. USA är Sveriges tredje viktigaste handelspartner. Tullarna kommer att slå hårt mot svensk export. Till detta kommer att Tyskland, som är Sveriges viktigaste handelspartner, har ekonomiska bekymmer. Var är de goda förutsättningar för reallöneökningar över tid som Nilsson talar om?
Ettårsavtal – eller kortare
I det osäkra läge som råder hade det enda riktiga varit att invänta Trumps tullbesked innan något nytt avtal skrevs under. Och det mest passande hade varit ett halvårigt avtal, eller som längst ett ettårsavtal. Inte ett tvåårigt avtal. Det finns något oerhört stelbent och byråkratiskt över det sätt på vilket industriavtalet förhandlades fram, till synes oberört av yttre faktorer som hotande handelskrig. Detta understryker behovet av att organisera en opposition inom svensk fackföreningsrörelse. En sådan bör kämpa för att medlemmarna ska få en större insyn i avtalsförhandlingarna och en möjlighet att rösta för eller emot ett avtalsförslag innan det skrivs på. Vi behöver en facklig ledning som litar på sina medlemmar och som är beredd att ta ut medlemmarna i konflikt om så skulle behövas.
Men ett absolut minimum är att klara av elementär omvärldsbevakning, och inte skriva på ett tvåårigt löneavtal medan resten av världen håller andan för hur Donald Trump för evigt ska förändra spelreglerna för världshandeln.
Källor: Arbetet, Transportarbetarförbundet, Medlingsinstitutet