Vad är makten värd om du sålt din politiska själ för att nå den? Den frågan måste ställas med anledning av de eftergifter som Vänsterpartiet är beredda att göra för att kunna sitta i en regering tillsammans med bland annat Socialdemokraterna efter valet 2026.
I januari avslöjade Expressen att Vänsterpartiets ledning erbjudit ett utvalt antal medlemmar att ansöka om att få vara med på en s.k. ”regeringsskola”. Karriärsugna medlemmar skulle skicka in ett CV för att få vara med. Föreläsare på regeringsskolan skulle bland annat vara fd moderata finansministern Anders Borg (bland annat känd för svenskt rekord i skattesänkningar för de rika) och Jacob Wallenberg, vd för Svenskt Näringsliv och eminens inom Wallenberg-sfären.
Efter Wallenbergs föreläsning för V:s ledande skikt var Nooshi Dadgostars kommentar till Expressen att det varit ”trevligt att lyssna på honom”. Dadgostar berättade att Wallenberg talat om ”hur vi (!) ser till att göra svenska företag framgångsrika” och menade att Wallenberg hade ”bra medskick” till Vänsterpartiet. Den som känner till Svenskt Näringslivs agenda baxnar. Organisationen trycker bland annat på för ytterligare sänkta skatter, större löneklyftor, inskränkt strejkrätt samt fler privata aktörer inom sjukvård och skola.
Det är så klart uppseendeväckande att Dadgostar tycker att Svenskt Näringsliv har ”bra medskick”. Men än mer uppseendeväckande är tajmingen. De rikaste i Sverige har nyss fått enorma skattesänkningar, klyftorna mellan fattiga och rika i landet är större än på 50 år, Tesla-konflikten har visat hur viktig strejkrätten är och problemen med marknadssystemen inom sjukvård och skola har blivit tydliga till och med för en del borgerliga partier. Och trots att Svenskt Näringslivs politik genomförts av både S- och M-ledda regeringar de senaste decennierna har företagen fortsatt att flytta produktion och arbetstillfällen utomlands. Under februari hade Sverige näst högst arbetslöshet inom EU!
Det borde alltså vara lättare än någonsin för Vänsterpartiet att utgöra en opposition mot Svenskt Näringsliv och dess allierade inom Tidö-regeringen. Men istället visar Dadgostar, och de högsta skikten i hennes parti, undergivet strupen för Svenskt Näringsliv. Anledningen är att Vänsterpartiets ledning beslutat sig för att göra allt för att få sitta med i en S-ledd regering efter nästa val. Med att ”göra allt” menas att göra sig av med alla principer som på något sätt skulle kunna ogillas av Socialdemokraterna eller Centerpartiet.
Man kan fråga sig om V hade kunnat agera på något annat sätt, än anpassning, för att öka sitt inflytande i Sverige. Svaret på den frågan är Ja. Men det hade krävt en helt annan strategi och politik från V:s ledning. Istället för att bjuda in Wallenberg till föreläsningar i riksdagen hade partiet kunnat ta initiativet till folkliga protester mot de ökande klyftorna i samhället.
Ett exempel är att partiet hade kunnat rikta sig till landets alla hyresgäster och lokala hyresgästföreningar med ett initiativ för att bekämpa de rekordhöga hyreshöjningarna. Eller att bjuda in lokala, och nationella, fackföreningar till en gemensam kampanj för att stödja de strejkande på Tesla. Partiet hade också kunnat ta initiativet till landsomfattande demonstrationer mot Tidö-partiernas skattesänkarbudget och bjuda in andra organisationer samt fackföreningarna att delta.
Kritik och aktioner mot kapitalismens orättvisor skulle dock ha ställt krav på ett politiskt alternativ. För att bli trovärdiga, och för att kunna svara på frågor från de som drogs med i protesterna, skulle Vänsterpartiet ha behövt utarbeta ett socialistiskt program som alternativ till Tidö-partiernas skattesänkningar, ökade klyftor och militära upprustning. Detta verkar V:s ledning varken kunna eller vilja göra.
Trots all anpassning har V-ledningen ett uppenbart problem. Varken S eller C har hittills visat någon vilja att släppa in V-ledningen i värmen. ”Inte ens Wallenberg kan göra V regeringsdugliga” skrev socialdemokratiska Aftonbladets ledarsida efter att nyheten om partiskolan släppts. Enligt Aftonbladet går det inte att ”coacha fram sunt förnuft”. Trots alla eftergifter kan V-ledningen alltså inte räkna med en plats i regeringen. Risken finns att V-ledningen, efter valet 2026, kommer att stå utan både regeringsplatser och politisk ”själ”.