Den 29 april sköts tre personer ihjäl inne på en frisörsalong ett stenkast från Vaksala torg i centrala Uppsala. Dödsskjutningen skedde precis samtidigt som Uppsala inleder det årliga Valborgsfirandet – en av stadens årliga höjdpunkter i vilken uppåt 100 000 människor deltar.
De döda är mellan 15-20 år gamla. En av dem har, enligt SVT, figurerat i en utredning rörande ett planerat dåd mot en anhörig till gängledaren Ismail Abdo (även kallad ”jordgubben”). Tre män i 25- och 35-årsåldern sitter anhållna för morden.
Enligt vittnesuppgifter jagades en av de ihjälskjutna av en maskerad man. Den jagade sprang in på frisörsalongen. Den maskerade mannen följde efter och sköt ihjäl både den jagade samt två personer som satt och klippte sig inne på salongen. Gärningsmannen lämnade sedan platsen.
För många Uppsalabor river dödsskjutningen upp minnen från den våg av våld som drabbade staden under hösten 2023. Många minns sprängdådet i Fullerö där en nyutexaminerad lärarinna miste livet. Eller den ”felskjutning” i Sala backe som innebar att en anställd inom hemtjänsten blev mördad. Det finns naturligtvis en oro för en ny våldsspiral.
Från politiskt håll har en rad fördömanden av dådet inkommit – från alltifrån KD-ledaren Ebba Busch och V-ledaren Nooshi Dadgostar till justitieminister Gunnar Strömmer (M). Men fördömanden utgör inga lösningar. De senaste åren har debatten allt mer kommit att domineras av de som vill ”amerikanisera” polis och lagstiftning och se ”hårdare tag” mot kriminaliteten.
Samtidigt präglas utvecklingen i många utsatta och segregerade bostadsområden av en växande misstänksamhet, eller öppen fientlighet, mot polisen. Bland vissa grupper ses polisen närmast som en ockupationsmakt. Det finns en risk att situationen leder till en kapprustning mellan en alltmer militariserad polis och allt tyngre beväpnade kriminella gäng.
Polisen har fått kraftigt ökade resurser. Samtidigt finns det fler ordningsvakter och väktare än någonsin förr i Sverige. Men det avgörande är hur dessa resurser används. Arbetarpartiet anser att resurserna måste användas för att bredda och fördjupa kontaktytan mellan ordningsmakten och det omgivande samhället. Majoriteten som bor och växer upp i utsatta och segregerade bostadsområden vill kunna leva sina liv utan en ständig rädsla för att drabbas av de kriminella gängens våld och förtryck. Men samhället har i alltför många hänseenden vänt ryggen åt dessa områden.
Arbetarpartiet vill bland annat att följande förslag förverkligas:
* Kvarterspoliser och fotpatrullerande poliser
Det är helt avgörande att polisen har en ständig närvaro, i form av kvarterspoliser med lokala kontor, i segregerade områden. Detta om ordningsmakten ska kunna bredda och fördjupa kontaktytan med de boende. Av samma skäl måste polisen patrullera till fots i lång högre utsträckning än idag exempelvis i städernas centrala delar.
* Nattvandrare
År 2013 skedde en rad uppmärksammade bilbränder i Husby utanför Stockholm. I samband med dessa kom ett antal ”eldsjälar” bland Husbyborna själva att spela en helt avgörande roll för att lugna ned situationen. Många av dessa var ute redan den första natten för att stoppa bränder och skadegörelse. Under de följande veckorna ställde hundratals människor upp som nattvandrare. Den kraft dessa besatt bestod dels i deras eget agerande, dels i att de stöddes av en överväldigande del av de boende i Husby.
Siktet måste ställas in på att skapa ett samarbete mellan en lokalt förankrad kvarterspolis och lokalt förankrade nattvandrare. Detta i kombination med en folklig rörelse för upprustning av vård, skola och omsorger samt för arbete åt alla.