En nattpersonal rapporterar att en kvinna legat i avföring hela natten. Dagpersonalen måste dit för att tvätta och renbädda. Sjuksköterskan dyker upp på förmiddagen för att lägga om kvinnans liggsår. Men det finns inte tillräckligt med personal på plats. Såromläggning kräver att man är minst två personer. Det blir på eftermiddagen istället, när mer personal finns.
Att läsa avvikelserapporter från äldreomsorgen i Umeå kan ibland vara fruktansvärt. Jag läser rapporter som beskriver hur en kvinna blivit utsatt för vanvård – en kvinna som senare avled.
När sjuksköterskan återvänder på eftermiddagen ligger kvinnan fortfarande i sin nattskjorta. Hon är törstig men har ingen dryck i närheten. Inte någon larmknapp heller. Sjuksköterskan tillkallar omvårdnadspersonalen som ska jobba kväll. Kvinnan ska vändas en gång i timmen på grund av sina liggsår. Men hon har legat på rygg hela dagen. Hon skakar och gråter av smärta.
Det är verkligen fruktansvärd läsning. Jag skulle inte vilja bli behandlad så illa.
När kvinnans förband avlägsnas syns nya fula sår över skinkorna. Det blöder och patienten skriker rakt ut av smärta.
Jag klarar nästan inte av att läsa vidare.
Enligt dokumentationen har patienten fått i sig mellan fyra till åtta deciliter dryck per dag de senaste sju dagarna. Det är alldeles för lite. Vattenglas och larmknapp har vid flera tillfällen varit placerade på ett sådant sätt att kvinnan inte har nått dem. Detta har noterats flera dagar och påtalats för omvårdnadspersonalen.
Hon har alltså kunnat se drycken – men inte nå den. Det låter nästan som tortyr.
Hon skakar och gråter. Hennes urin är kraftigt missfärgad. Men ingen har noterat detta eller dokumenterat det i journalen. Kvinnan har tydliga tecken på kraftig uttorkning: mindre elasticitet i huden, djupa fåror på tungan samt nedsatt allmäntillstånd. Ryckningar i armar och ben.
Sjuksköterskan informerar läkare om kvinnans försämrade fysiska tillstånd. När läkaren gör hembesök ligger kvinnan i intorkad avföring. Hon bedöms vara så dålig att hon måste in på sjukhus.
När hon skrivs ut från sjukhuset skickas hon till ett annat boende där hon avlider kort därefter.
Det är så att man får tårar i ögonen. Hur kan det få ske såna allvarliga händelser? Men det värsta är att ansvariga chefer velat mörklägga det inträffade. Dödsfallet rapporterades inte i den Lex Sarah-anmälan som skickades in till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). När sanningen kom fram via en visselblåsare beslutade kommunens högsta chefer att avsätta styrgruppen i visselblåsarfunktionen. Skandal.
Även äldre har rätt till ett anständigt och värdigt liv! Ingen ska behöva utsättas för sådan vanvård som skett på äldreboendet i Umeå. Och den som rapporterar om vanvården ska inte utsättas för repressalier från cheferna.