Den tidigare S-politikern Kari Parman från Gnosjö har i en debattartikel uppmärksammat hotet från ökad AI-övervakning i arbetslivet. Parman sätter fingret på en krypande auktoritär utveckling på arbetsplatserna.
Redan idag används AI-algoritmer för att analysera anställdas röster, ansiktsuttryck och produktivitet under arbetstid – sekund för sekund. Arbetsgivare kan redan idag kartlägga hur länge anställda sitter still, hur snabbt de skriver, hur ofta de går på toaletten och vilket tonfall de använder mot kunderna. Det som håller på att växa fram är ett gigantiskt kontrollsystem. Och det finns redan på en rad arbetsplatser.
Parman är, med rätta, upprörd över att denna utveckling sker utan förhandling, utan insyn och utan samtycke. Anställda får inte veta vad som registreras, hur det tolkas, eller vad det används till. Det finns inga garantier för att detta inte kommer att användas för att bestraffa eller till och med avskeda anställda. Parman riktar sig därför till fackföreningsrörelsen med ett antal viktiga krav. Han anser bland annat att facken ska ställa krav i kollektivavtalen på att ingen ny övervakningsteknik ska få införas utan facklig granskning. Parman understryker även behovet av utbildning inom AI för fackets medlemmar, så att dessa vet hur man ska identifiera och stoppa AI-övervakning på jobbet.
Att fackföreningsrörelsen måste ta strid för löntagarkontroll över användningen av AI på arbetsplatserna är även något som den internationella fackliga federationen ITUC driver. Den 10 februari i år höll ITUC ett särskilt möte om hur fackföreningsrörelsen internationellt ska kunna arbeta med dessa frågor.
Men som med alla fackliga frågor är förmågan att bekämpa AI-övervakning kopplad till huruvida de fackliga ledningarna är beredda att mobilisera medlemmarna till strid – något som exempelvis de svenska fackledningarna hittills har varit mycket ovilliga att göra.