Nordirländskt fackförbund kämpar mot högerextremism

Demonstration mot högerextremism, fotad från luften
Högerextremisterna samlade 200 personer. Motdemonstrationen, där fackförbundet NIPSA ingick, samlade tio gånger så många. Foto: NIPSA
Patrik Brännberg
Publicerad i
#214-215
Lästid 3 min

Sedan sommaren 2024 har högerextrema grupper demonstrerat på Nordirland för första gången på många år. Mest uppmärksammade är upploppen i juni i år, som började i samhället Ballymena. Där anklagades två 14-åringar för att ha våldtagit en 13-årig lokal flicka. Den följande dagen kom det fram att de två åtalade kom från Rumänien, varvid flera hundra personer gick ut och protesterade mot den påstådda våldtäkten. En grupp maskerade personer bröt sig ur den fredliga demonstrationen och började kasta stenar och bensinbomber mot polisen och hus där de visste att invandrare bodde.

Veckans Nyheter har intervjuat Carmel Gates, generalsekreterare för fackförbundet NIPSA, som har varit mycket aktivt i kampen mot högerextremism. NIPSA är det största fackförbundet för offentliganställda i Nordirland med över 40 000 medlemmar.
– Ballymena var en väckarklocka för många”, säger Carmel Gates. Efteråt hörde vi berättelser om hur människor med invandrarbakgrund tvingades gömma sig på vindarna i sina hus.
– Folkmassan angrep alla med utländsk bakgrund. Det var som en pogrom.

Carmel berättar att hennes fackförening började vidta åtgärder mot högerextremisterna redan sommaren 2024. NIPSA organiserar teknisk personal i skolor och sjukhus, kommunalanställda, socialarbetare och andra tjänstemän och offentliganställda.

– Sommaren 2024 ägde de första högerextrema demonstrationerna i Belfast på många år rum, säger Gates. Inför detta kontaktades vår fackförening av den antirasistiska organisationen ”United against racism”, som frågade om vi ville delta i en motdemonstration.
– Vi svarade ja! NIPSA har en stolt historia av att förena katolska och protestantiska arbetare, så det var lätt för oss att inse att vår fackförening också måste agera mot rasism.
– Eftersom Nordirland har en våldsam historia bakom sig förberedde vi oss noggrant för motdemonstrationen, fortsätter Gates. Inför demonstrationen organiserade vi fackföreningsmedlemmar och utbildade några av dem till ordningsvakter med uppgift att vara vaksamma mot attacker från rasisterna, men också att stoppa eventuella provokationer från våra egna led.

– Rasisternas protest var till en början stillsam, men sedan gav sig gruppen ut på Belfasts gator och började härja”, berättar Gates. Flera butiker brändes ner. Mobben försökte också attackera moskén, men ett stort antal människor hade samlats där för att försvara byggnaden.
– Det var en fruktansvärd uppvisning och mycket skrämmande för dem som var måltavlor.

Med lärdomarna från den dagen började fackföreningarna mobilisera sina medlemmar, och när rasisterna veckan därpå återigen kallade ut folk på gatorna kunde de bara mobilisera omkring 200 personer medan fackföreningarna och andra antirasister samlade minst tio gånger så många. Rasisterna fick gå hem med svansen mellan benen. Sedan dess har högerextremisterna samlats flera gånger – men varje gång har de blivit färre och färre och möts nu regelbundet av stora motdemonstrationer.

Carmel Gates säger att händelserna i Ballymena visar på farorna med extremhögern. De ekonomiska klyftorna och svårigheten för många människor att få tag på prisvärda bostäder skapar spänningar i samhället som kan utnyttjas av högerextrema krafter och explodera i händelser som i Ballymena. Både Irland och Nordirland har upplevt invandring under de senaste decennierna. De allra flesta är arbetskraftsinvandrare. Många är vårdpersonal. I Ballymena arbetade många på slakterierna.

– För en fackförening är det viktigaste att kämpa för att löntagare, oavsett bakgrund, ska hålla ihop, säger Carmel Gates.
– I NIPSA organiserar vi oss under parollen ”Nej till rasism. Kämpa för jobb, bostäder och offentliga tjänster för alla”. Vi inser att om vi ska bekämpa rasismen måste vi bekämpa de förhållanden som ger en grund för den.
– Fattigdom och elände leder till splittring. Men om vi ska försvara löner och arbetsvillkor måste vi kämpa tillsammans.
– Detta gäller oavsett om vi är protestanter, katoliker eller muslimer, och oavsett om vi är födda i Irland, Rumänien eller Filippinerna, avslutar Gates.