Den 8 september är det Stortingsval i Norge. Stortingsvalet motsvarar det svenska riksdagsvalet. I dagsläget ser Arbeiderpartiet (AP), som de norska Socialdemokraterna heter, ut att gå mot en valframgång. De två traditionella borgerliga partierna, Höyre och Senterpartiet, ser däremot ut att göra ett dåligt val.
När Arbeiderpartiet vann det senaste valet för fyra år sedan, efter åtta år av konservativt styre och misskötsel, använde sig AP av parollen ”Nu är det vår tur”. Detta var tänkt att visa att partiet avsåg att fokusera på att stödja vanliga arbetare och pensionärer. Men i stället har vi fått stigande kostnader för livsmedel, bankavgifter, el, bensin och diesel. Det finns också en märkbar brist på studentbostäder och s.k. ”sociala bostäder” (tanken med ”sociala bostäder” är att stödja låginkomsttagare och ”utsatta hushåll” som har det svårt att ta sig in på bostadsmarknaden). Inte heller har förhållandena för fattigpensionärer (minstepensjonister) förbättrats märkbart.
Den tidigare konservativa regeringen, ledd av Erna Solberg, bestod av Høyre (H) och Fremskrittspartiet (FRP). Dessa hade alltså regeringsmakten under åtta år (två mandatperioder). Under denna tid skar regeringen ned hela 43 miljarder norska kronor för att finansiera skattesänkningar. Vissa skattesänkningar genomfördes. Dessa gynnade de redan rika – exempelvis sådana som statsministern själv.
Grusade förhoppningar
Då Arbeiderpartiet återkom till regeringsmakten återförde partiet inte alla dessa miljarder till kommuner och regioner för att mildra nedskärningarna. Istället lät AP städer, kommuner och regioner, över hela Norge, att driva sin verksamhet med mindre resurser. Detta ledde ofta till stängningar av sjukhusavdelningar eller till nedskärningar på personal inom äldreboenden, etc.
Även om majoriteten av Norges befolkning fortfarande har en anständig levnadsstandard, har krisen utan tvekan fördjupats i samhället. För första gången sedan Andra världskriget förekommer matbanker och soppkök i Norge. Våra barn och barnbarn har inte samma sociala förmåner som föräldrarnas generation. Vi hade gratis utbildning, till och med gratis universitetsutbildning, och vi hade också billiga studentbostäder.
Många norrmän plågas av de höga boendekostnaderna. De äldre generationerna bor ofta i hus som de har köpt för lånade pengar. I vissa fall har lånekostnaderna fördubblats eller tredubblats, under de senaste tre åren, något som fördyrat boendet. Idag bor barnen dessutom ofta kvar hemma hos sina föräldrar mycket längre än tidigare. Skälet är bristen på anständiga bostäder till rimliga hyror eller inköpspriser, särskilt runt Oslo. Detta i ett av Europas rikaste länder.
Även om det finns en viss vänsteropposition inom Arbeiderpartiet sitter partiledningen säker, trots att den inte uppfyllt sina löften. Ledarna inom AP får dessutom enormt höga ersättningar – deras villkor är långt bättre än från vanliga arbetares. Partiet har, trots sitt namn, prioriterat storföretagen framför vanliga arbetare, pensionärer och studenter. Länge såg det ut som att detta hade kunnat bana väg för en regering bestående av Høyre (H) och främst Fremskrittspartiet (FRP) i det kommande valet i september. Men under de senaste månaderna har det emellertid skett en enorm omsvängning i den politiska opinionen. Arbeiderpartiet har tagit in Jens Stoltenberg som finansminister. Stoltenberg har tidigare varit statsministern och även generalsekreteraren för NATO. Denna politiske kändis kommer inte att förändra AP:s grundläggande högerpolitik. Men han har presenterat en rad reformer – som till stor del har karaktären av valfläsk. Sammantaget har dessa saker lett till att AP ökat med nästan 10 procentenheter i opinionsmätningarna samtidigt som Höyre har minskat med lika mycket!
Norge behöver verkligen ett arbetarparti
Även om Arbeiderpartiet skulle bli största parti efter valet i september kan det komma att bli svårt att bilda regering. Efter valet för fyra år sedan beslutade AP att vända sig åt höger, och ingå en koalition med Senterpartiet (SP) för att genomdriva en löntagarfientlig politik. SP ser i opinionsundersökningarna ut att göra ett katastrofval. Att AP istället skulle kunna regera tillsammans med partiet Socialistisk Venstre (SV) verkar inte troligt då SV ser ut att bli för små för att kunna utgöra ett regeringsunderlag tillsammans med AP. Norge kan alltså bli ytterligare ett europeiskt land med en mycket instabil koalitionsregering.
Att Arbeiderpartiet har lämnat sina rötter och blivit ett borgerligt parti innebär att de norska arbetarna idag saknar en politisk röst. Ska välfärd och levnadsförhållanden försvaras behöver ett nytt arbetarparti byggas upp – ett parti som verkligen står på löntagarnas sida. Det skulle vara ett parti som kunde visa på ett socialistiskt alternativ till det kapitalistiska samhälle som idag inte erbjuder annat än nedskärningar, bostadsbrist, militär upprustning och miljöförstöring.
De politiska partierna i Norge
Stortinget är Norges parlament och består av 169 platser. Så här fördelade sig mandaten efter valet 2021:
Arbeiderpartiet (AP): 48 mandat. Partiet har starka kopplingar till LO (fackföreningarna). Partiet leds av anhängare av nyliberalism som fördjupat samarbetet med EU. Partiet gick mycket åt höger efter Sovjetunionens fall. AP gick vid det senaste valet medvetet in i en koalition med bondepartiet Senterpartiet (SP) – istället för att samarbeta med vänsterpartierna SV och/eller Rødt.
Socialistisk Venstre (SV) med 13 mandat. Partiet bröt sig ur AP på 1960- och 70-talet på grund av två frågor: motståndet mot Norges medlemskap i Nato och anslutningen till EU. Frågor som man nu i praktiken har övergett i takt med att partiet har rört sig åt höger. Partiet har endast fackliga kontakter på högsta nivå, ”ledare till ledare”. I opposition stöder partiet välfärdsstaten och beskattning av de rika, men motsätter sig inte det kapitalistiska ekonomiska systemet. Partiet har marknadsfört sig som ett feministiskt parti. SV var mycket kritiskt till oljeborrning i Lofoten och Vesterålen under valkampanjen 2021. Efter att Senterpartiet lämnade regeringen inledde Socialistisk Venstre (SV) budgetförhandlingar med AP och enades om några mindre reformer inför valet. Frågan är om SV kommer att få äran för detta eller om Arbeiderpartiet kommer att ta all ära.
Rødt (R) 8 mandat. Bildades 2007 genom en sammanslagning av små grupper på vänsterkanten med både stalinistisk och trotskistisk bakgrund. Partiets huvudsakliga slogan är att bekämpa ”ojämlikhetssamhället” i Norge. Partiet säger att det vill att fler ska gå med i fackföreningarna. Rødt beskriver socialism som att ”sprida makt” och ”stärka gemenskaper”. Partiet talar, på sin webbsida, inte om att socialisera banker och stora företag som ett viktigt steg mot socialism.
Miljøpartiet De Grønne (MDG) 3 mandat. Opålitligt. Skulle utan tvekan kunna rösta fram partier från högerkanten till regeringen.
Høyre (H) 36 mandat. Höger om mitten. Det största konservativa partiet med kopplingar till norska storföretagen.
Fremskrittspartiet (FRP) 20 mandat. Det största populistiska partiet och anhängare av Trump.
Kristelig Folkeparti (KRF) 3 mandat. Höger-kristdemokrater.
Senterpartiet (SP) 28 mandat. Det gamla bondepartiet som samregerat med AP efter valet 2021. SP blev så impopulärt att det, i januari 2025, tvingades bryta sig ur koalitionen. Sannolikt i ett försök att undvika en katastrof i valet i september.
Venstre (V) 8 mandat. Det traditionella liberala partiet som dominerade norsk politik före första världskriget. Partiet har under de senaste decennierna ofta legat nära att åka ur Stortinget. Väljarbas bland välavlönade akademiker.
Pasientfokus 1 mandat: Ett lokalt enfrågeparti som kräver ett nytt akutsjukhus i Alta i Nordnorge.